Jag är rädd att min man inte bryr sig om min son på riktigt

När man är ett bonusbarn men inte har en närvarande pappa så vill man gärna att mammas man, styvfar, skall vara ens pappa och älska en lika mycket som han älskar ens halvsyskon.

Nu är min styvfar min pappa i allt väsentligt, men det kändes/känns ändå som att jag var lite mindre viktig än min halvbror, detta trots att det inte går att önska sig en bättre styvfar än honom. Jag säger pappa, han säger min son, men det är trots det något jag brottades lite med mentalt.

Att då inte bli inkluderad i oron för framtiden skulle inte kännas så bra.