Jag är rädd att min man inte bryr sig om min son på riktigt

Säg det till alla barn som har adopterats :)

Jag tycker inte det var så mycket av ett skämt. Den här pojken har ingen biologisk pappa med i bilden. Det närmsta papparoll som han kan komma till, är denna man som lever tillsammans med hans mamma som familj. Någon efterbliven här inne nämnde att den här pojken kom som en "extra" när mannen bestämde sig för att börja träffa mamman. Extra? Fan vilket moget sätt att förhålla sig. Barn kommer alltid först, och var han inte bered på att stiga in och ta en styvpappa roll - well shit då kanske han inte skulle ha gjort det. Men från vad jag kan tolka det så har han gjort det, han gör ingen skillnad för att jag tror nog att denna man har "adopterat" denna pojke som sig egen mentalt. Anledningen till att han skrev som han gjorde, är mycket troligen för att det andra barnet är just en flicka. Som pappa är de flesta män alltid mer överskyddande än mot en pojke. Det finns flertalet teorier angående det.

Det är klart att man måste vara beredd på att axla en föräldraroll när man inleder en relation med någon som har barn. Ska denna person bo i egen lägenhet under mammaveckorna? Eller kanske bara åka till en kompis? För det mesta kommer de bo under samma tak - mamman kanske är på jobbet, då tvingas denna person in i en föräldraroll oavsett. "Kan jag ta kakor?" Ja/nej, uppfostrande - föräldraroll. Bla bla bla bla. Jag fattar inte vad problemet är. Om någon inte vill ha en föräldraroll, skaffa inte barn och skaffa inte en partner med barn.