Tacksamhet

Så är det. När man har det bra och folk omkring en har det bra så kan man inte uppskatta det man har. Jag bor i Grekland nu och det var först efter några år här som jag förstod hur bra jag hade haft det i Sverige. Bara en sån sak som skolmat. I Sverige klagade vi på skolmaten hela tiden, och det var ju aldrig någon som sa att vi skulle vara tacksamma för att vi fick mat. Sen när jag flyttade till Grekland där de inte gör skolmat, då förstod jag att det är ett privilegie och jag skäms faktiskt över min tidigare inställning. Samma sak med annat. Det är rätt komiskt i mina öron nuförtiden när jag hör vissa saker som svenskar gnäller om. Jag tycker att det är synd, för jag tror också att tacksamhet är vägen till lycka. Här i Grekland är alla tacksamma för de grundläggande sakerna i livet, att de har ett jobb, att de har en familj, att de har hälsan. De pratar sällan om materiella ting. Jag ser att de är lyckligare, fast de har mindre. Eller är det just för att de har mindre?