Anonym (Dumpa) skrev 2019-03-09 09:04:23 följande:
Bra uttryckt, nu förstår jag bättre hur du menar.
Men jag kan absolut inte hålla med dig, och jag tror att din strategi kommer vara förödande för dig.
Det du säger, som jag tolkar det, är att din partner och du ska ha en särskild kemi som gör att ni förstår varandra automatiskt på flera olika plan utan att ni kommunicerar och löser konflikterna som uppstår. Det ska ändå lösa sig automatiskt.
Det är inte omöjligt att du hittar en man som förstår dig på vissa sätt, men det är orealistiskt att den mannen kommer att förstå dig på precis alla plan. Det är en drömbild från sagorna att den perfekta prinsen kommer att finnas där. Tvärtom är det sannolikt att du kommer att träffa x antal personer som är intresserade av dig och av dem kommer vissa vara bra på vissa sätt och andra vara bra på andra sätt. Men ingen av dem kommer vara perfekt!
Hur kan man förhålla sig till det? Ja, det finns bara ett vettigt sätt som jag ser det. Att se konflikter och olikheter som en naturlig del av en relation, och söka en partner som kan kommunicera om dessa olikheter som finns. När du träffar en partner behöver du därför mer fokusera på om ni kan lösa de problem som uppstår eller inte. Om du skulle välja att kommunicera med den här killen och försöka hitta en lösning, kan det hända att ni skulle komma varandra närmare efteråt. Ni skulle kanske båda ha lärt er att hitta en mellanväg, en kompromiss. Ni skulle då stå stärkta inför framtiden och har större chans att lösa framtida problem. För fler problem kommer att komma, vilken partner du än väljer.
Väljer du att göra slut med folk för saker som ni faktiskt skulle ha kunnat ha löst, kastar du bort dina möjligheter att hitta en väldigt bra partner. Att slänga iväg potentiellt goda relationer är ett säkert sätt att hamna i en dålig.
Absolut, men återigen självklarheter.
Jag förväntar mig inte, och vill inte heller ha perfektion. Självklart kommer det alltid finnas kompromissande. Men den här till synes enkla grejen som att på något sätt ignorera vad jag säger och värdera om det till sitt sätt, är något jag inte kan tumma på i en kärleksrelation. Jag vill kunna vila i och slappna av med att han fattat när jag säger något enkelt och tydligt, som han dessutom påstår sig förstå och respektera. Ber jag tex om ett äpple, för att jag inte tycker om apelsin men får en apelsin gång på gång, börjar ju jag till slut undra -varför? Varför hör du inte att jag ber om ett äpple? Jag tycker ju inte om apelsin. Svaret jag får är att du ville ju ha frukt och färgen är så fin, var nöjd. Men jag kan inte bara nöja mig utan att undra varför.
Och detta mönster upprepar sig i allt. Jag vill inte ha det så och har rätt att avstå.
Jag förstår faktiskt inte riktigt varför jag behöver förklara det här för dig så många gånger, vad som känns viktigt för mig, och det du kommer med är generellt tänk i en relation.