Förmodligen gallsten. När akuten?
Låter som om du har träffat några som säger psykiskt/ibs så fort de träffar på något de inte förstår sig på.
"Kittfärgad" avföring är ordet sjukvårdspersonal brukar använda. Inte för att de verkar lyssna så noga ändå. Du kanske skulle ta med ett avföringsprov i en genomskinlig behållare? Det är nämligen en tydlig markör för gallproblem.
Svart avföring tyder på blod i avföringen. Går att testa! (Ta med även svart avföring och kräv F-Hb.) Om du inte har en vettig återbesökstid kan du till och med samla dem och sedan, när du inte mår bra, ta dig in till akuten. Lämna över proverna och kräks på golvet i! (Det är ok att äta lite innan för att förstärka effekten vid behov.)
Svartnar för ögonen: Kan vara blodbrist. Ev. pga blod i avföringen. Har de tagit blodvärdet på sistone? Om du svimmar på stan och kommer in med ambulans kanske de gör en ny bedömning? (ironiskt) Kan naturligtvis vara allmän nedgångenhet.
Hur mycket har du minskat i vikt? Påpeka detta noga varje gång.
Ja, frossan, yrseln, darrningarna, smärtorna och klådan förstås oroväckande men inte mätbara.
www.privatmedicin.se/medicinboken/mag-tarmsjukdomar/tarmkatarr/
"En IBS-patient bör inte ha viktnedgång, nattliga besvär, blod i avföring, ständig diarré eller anemi." Och naturligtvis inte förhöjda infektionsprover, frossa och kräkningar heller!
Måste säga att det kliar i fingrarna att få göra en ordentlig utredning på dig, men tyvärr så jobbar jag inte längre på en kirurgklinik.
Enzymerna och oxgallan är det enda som hjälpt något under hela tiden. Och ursofalk, som ska göra gallan mer lättflytande, har minskat klådan. Så för mig är det ju tydligt vart felet sitter och att det inte är i tarmarna.
Blodvärdet är något för högt och stiger hela tiden, vet inte varför eftersom jag inte äter så varierat och inte tar järntillskottt.
Yrseln och svimningen tror jag beror på näringsbristen, att kroppen inte tar upp näringen som den ska längre. Det spelar ingen roll att jag tvingar mig att äta, jag är yr och svag ändå.
Jag har gått ner 9kg. Väger 44kg från tidigare 53. Jag har inte vägt så lite sen jag gick i högstadiet. Går i vanliga fall aldrig under 50 även under perioder när jag ätit dåligt.
Känner mig desperat att ingen lyssnar på mig när min kropp går sönder mer och mer. Det bara tjatas om ibs och kbt och sondmatning. Inget av det kommer att hjälpa mig. Jag saknar så mycket att kunna äta. Gråter varje dag över att inte kunna äta det jag vill eller ens följa nån jävla ibsdiet. Har alltid haft stålmage och kunnat äta precis allt.
Min läkare vill också att jag ska tillbaka till jobbet om två veckor. Förstår inte hur hon kan förvänta sig det när jag måste ta taxi till läkarbesöken.