Är så less en del av mina brukare...

Jag förstår din frustration TS. Under en följd av år fram till mitten av 2017 då hon avled, besökte jag regelbundet min gamla moster som bodde på vårdhem. Hon, liksom de övriga på hennes avdelning, var allmänt skröpliga men inte dementa. Och herremin je så gnälliga! Även min moster. Det var fel på ALLT!  I grunden fanns inget att klaga på som jag såg det. Kunnig och trevlig och lyhörd personal, hyfsat god mat, trevlig miljö både inomhus och utomhus(handikappanpassad trädgård), ordnade aktiviteter som musikstunder, bingoeftermiddagar, filmkvällar, musikgympa, besök av vårdhundar etc, men det renderade ingen särskild glädje bara gnäll, gnäll, gnäll. 
Jag tog flera gånger upp gnällandet med min moster som förvånad tyckte att hon aldrig klagade bara uttryckte önskemål. Gnällandet och tjatandet på personalen hade blivit ett sätt att visa på hur man ville ha det och det var oftast helt orimliga önskemål från min mosters sida, vilket jag talade om för henne.

När en ny föreståndare anställdes inventerade man i vilken grad "brukarna" kunde ta hand om sig själva eller hjälpa någon annan. T ex kom man fram till att min moster alls inte behövde hjälp att gå på toa dagtid, däremot nattetid eftersom hon då var vinglig och kunde falla. Hon hade god syn och var van läsare och fick i uppgift att läsa tidningen för sina närmsta rumsgrannar. Hon var också en av dem som inte längre behövde få sin frukost på rummet utan kunde äta i den lilla matsalen. Hennes värld vidgades en aning och gnället försvann väl inte helt, men det minskade.
Kanske går det ibland att uppmuntra brukare att ta hand om sig själva lite mer och inte lära dem att ha hjälp till allt, samt att i görligaste mån få dem att efter förmåga sträcka ut en hand och göra något för sina medboende.