Ensam och Olycklig

Jag vet inte riktigt vad jag vill få ut av den här texten jag känner bara att jag vill skriva av mig.

Vet att jag inte är själv med dessa problem och ber om ursäkt om jag trampar någon på tårna som har det värre än mig.

Jag är en man som är Ca 33 år gammal, varit gift i 10 år men blev lämnad för ett par år sedan ( misstänker otrohet ).

Har en dotter på deltid som är några år.

Det hela började väl med att vi gled isär mer och mer och vi är nog lika mycket skyldiga till det tyvärr.

Jag började spela på nätet och upptäckte något som gjorde mig glad, en paus från den tråkiga vardagen, vinster och spänning.

Dagarna gick och tillslut kom bomben att hon ville skiljas, jag blev helt chockad och ville försöka rädda det men det var ingen idé sa hon. Det tog inte lång tid tills jag förstod varför hon inte ville försöka rädda förhållandet.

Jag blev väldigt ledsen och arg på mig själv, jag kunde ha varit en bättre man så här i efterhand.

Dagarna går, hon flyttar och vi har dottern varannan vecka.

Jag känner mig så fruktansvärt ensam dem dagarna jag inte har dottern och när jag har henne mår jag dåligt över att hon måste uppleva detta.

Jag börjar spela mer för att kunna tänka på något annat och dem dagarna jag inte har henne spelade jag extremt mycket.

Ibland sov jag inte ens på flera dagar för jag satt bara och spela hela nätterna.

Storvinster kom men försvann lika fort, vann en storvinst som kunde förändra hela livet men spela upp den med.

Tillslut gick det till en gräns då detta inte var hållbart längre, jag började få problem att gå runt varje månad och större delen av min lediga tid gick ut på att försöka få fram pengar istället för att spela.

Och så höll det på ett tag tills jag vakna upp och undra vafan jag håller på med, jag förstör inte bara min utan min dotters framtid med.

Lyckades rädda upp situationen och få ordning på ekonomin igen, kommer dock ha lån framöver pga mitt spelande.

Men i samband med att man lyckats sluta spela efter ett antal försök så är man tillbaka till verkligheten igen och den får mig verkligen inte att må bra.

Jag känner mig så fruktansvärt ensam, jag har typ inga vänner som jag kan umgås med. Dottern är ledsen när hon är hos mig eftersom vi inte känner någon som hon kan leka med.

Börjar ogilla mitt jobb mer och mer även fast jag har jättebra arbetskompisar men dem lever ju lyckliga med sina familjer så där känner man sig också utanför.

Jag känner verkligen att jag vill börja om på en ny kula nu och träffa någon igen men detta är inte så lätt.

Jag går inte ut själv och om jag ska vara ärlig så känns det lite sådär att gå ut och ragga på krogen ( och speciellt själv).

Har testat diverse dejting appar men börjar inse att detta inte heller är något vinnande koncept.

Tycker ofta man får höra att killar/män är svin och är väldigt elaka men jag kan nog säga att kvinnor är likadana dem sånafall.

Jag har lyckats dejta några som har känts bra till en början.

Två som jag dejtade lyckades avslöja efter ett tag att dem hade ett förhållande.

Två andra kändes bra och dem var jätteintresserade efter man träffat dem, men sen försvann dem utan ett ljud fortare än en casinoinsättning.

Sen fanns det en som jag kära ner mig totalt i men hon var iallafall skyst och sa att hon inte tyckte det klicka mellan oss mer än som vänner.

Jag är nog världens snällaste, har humor och ser verkligen inte ut som skit.

Men nu känns det som att jag ger upp dejtingsidorna med, för 90% av dem som hänger där verkar bara vilja ha bekräftelse.

Finns det nån mer här som också känner sig väldigt ensam, utan förhållande och vänner ?

Jag känner mig mer och mer ensam för varje dag som går.

Räddningen i mitt fall är nog dottern hade jag inte haft henne så hade jag inte haft något att leva för känner jag och kunde lika gärna ha avslutat det.

Men det gör så fruktansvärt ont att se henne ledsen :(