Hur ska jag göra?

Ska försöka göra en lång historia så kort som möjligt

Varit tillsammans med sambon i 18 år. 3 barn. 15 14 och 6 år gamla.

Villa fjällstuga och hela rasket.

För ca 7 år sedan hade jag en flirt med en kille. Min ungdomskärlek. Vi kallar honom Olle.Jag var beredd att skiljas då för ett liv med Olle.

Men plötsligt en dag var Olles sambo gravid med deras första barn.

Vi bröt kontakten där och då helt i samförstånd. Jag var dock totalt under isen. Länge.

Men livet lunkar på på nått vis och plötsligt blev jag gravid med sambon. Vi hade försökt få vårat tredje barn i många år och lyckan var total.

Så har åren rullat. Olle har blivit pappa ytterligare en gång.

Jag är inte lycklig men har heller inte varit olycklig i min relation och familj.

Däremot lever vi helt utan sex och närhet. Jag vill inte. Han ber inte.

I våras hörde Olle av sig. Som till en vän. Han hade blivit lämnad av sambon för en annan.

Jag släppte i princip allt för att finnas för Olle. Min Sambo hade full vetskap om detta.

Det gick inte många veckor innan jag och Olle började ha sex.

Jag tänkte från början varje gång att det var sista gången.

Men det pågick nästan ett år. Bakom ryggen på sambon.

Så fick Olle nog. I nån form av egoistiskt infall beslöt han sig för att berätta allt för min sambo och katastrofen var ett faktum. Olles tanke var helt klart att det skulle föra mig till honom.

I det akuta skedet kände jag dock bara avsky mot Olle.

Kunde inte förstå hur han kunde ta sig friheten att göra så mot min sambo. Jag har såklart gjort det värsta, men jag ville åtminstone stå för det själv.

Jag klippte med Olle i några veckor. Gjorde allt för att min sambo skulle må så bra det gick.

Kände att sambon och familjen var allt som betyder nått i hela världen.

Sambon vill förlåta. Vill att vi fortsätter. Det kändes fantastiskt från början men nu efter några månader...jag tänker på Olle dygnet runt.

Vill bara ifrån min sambo. Älskar honom inte ens lite.

Men givetvis fanns det en anledning till att jag inte gick till Olle när det begav sig. Han har ett ganska fyrkantigt sätt att se på livet och jag tycker direkt illa om hans två barn.

Samtidigt delar vi allt på ett sätt. Intressen livsdriv osv. Han har ALLT som jag alltid saknat hos sambon. Och det är en hel del...

Men vad ska man göra?? Jag känner det som jag raserar barnens liv om jag separerar.

Vem ger mig rätt att förstöra en familj för mina egoistiska känslor liksom?

Å ena sidan känns det alltså självklart att stanna. Kämpa på och vara nöjd med det jag har.

Å andra sidan... jag vill leva med Olle. Vara lycklig! Älska.

Men hur ska det gå för barnen? Mina barn först och främst.

Men även hur det blir med hans barn. Kommer jag börja tycka om dem osv.

Alla säger att man ska inte stanna för barnen. Men är det mest nått folk säger för att döva sitt dåliga samvete att dom inte stannade??

Inbillar jag mig bara att Olle är bättre? Kommer ju komma en vardag med honom också