Kusinen avundsjuk på min bebis
När vi väntade vårt första barn var det exakt så som du beskriver TS. Min sambos enda syster hade ett barn på 3,5 år när vårt barn föddes och ända från det att vi berättade om bebisen för alla var hon väldigt anti till att få en kusin. Vi försökte alla att ha en positiv inställning till det hela och prata om vad förändringen innebär för henne, som kusin. Eftersom hon vid tillfället var det enda barnbarnet hade hon alltid haft odelad uppmärksamhet, fått någon present eller godis varje gång farmor och farfar träffade henne osv. Hon har haft extremt svårt för att acceptera att ett barn till behöver få umgås lite med sina farföräldrar. Idag är kusinen 5 år och har först nu börjat tycka att det ändå är helt okej med en kusin. Däremot är det fortfarande väldigt känsligt med farföräldrarna och att dela leksaker, samt att öppna presenter på kalas. Hon vill absolut inte dela med sig av sina leksaker, vilket är helt okej. Men när vi tar med oss några leksaker hemifrån får inte vårt barn leka med det heller och samma sak gäller när de besöker oss eller om vi har en släktträff hos sambons föräldrar. Hon rycker i presenter på både julafton och födelsedagar och min sambos föräldrar får inte visa "för mycket" uppmärksamhet till vårt barn. Till på köpet säger inte kusinens föräldrar någonting och sambons föräldrar tar lite avstånd från vårt barn under tiden som kusinen är i närheten.
De kan dock leka relativt okej ihop, om det inte handlar om prylar. Vi har börjat säga ifrån själva nu. Speciellt om presentöppning och vårt barns leksaker. Nu har kusinen fått ett småsyskon, som det går jättebra med och hon har även visat ett nyfiket och glatt intresse för vårt kommande syskon. Sedan får vi ju också ha i åtanke att kusinen faktiskt är äldre och har en helt annan fysik och mentalitet än en 1,5-åring.
Jag tror att man får gå ganska lugnt tillväga med en så pass mycket äldre kusin som ni får till ert barn. Vissa saker får man acceptera (som att barnet inte kommer vilja låna ut sina leksaker). Andra saker tycker jag att man helt enkelt inte ska acceptera (som att kusinen roffar åt sig även bebisens leksaker). Det där med barnstolen tycker jag till exempel är en grej som ni bara ska släppa. Det är ingen big deal att inte sitta vid bordets kortända. Den platsen tycker jag att det första barnbarnet ska få ha kvar. Blir det fler barnbarn så kommer ju ändå något barn få sitta någon annan stans än på kortsidan.