När man inte är nöjd i sin relation
Hej alla,
Jag vet inte ens vart eller hur jag ska börja. Kort bakgrund är väl att jag varit tillsammans med min sambo halva livet och tillsammans har vi 2 barn under 3 år. Innan vi fick barn var jag ganska tillfreds med livet, vilket jag nu i efterhand tror berott mycket på att jag haft så mycket egentid och gjort väldigt mycket ihop med mina vänner. Då har inte problemen jag kommer beskriva nedan varit lika synliga.
Min sambo är väldigt snäll, generös och en bra pappa. Vi bråkar sällan och får vardagen att gå ihop hyfsat enkelt. Men... jag blir galen på att han inte har några drömmar, ambitioner och vill något med livet. När vi träffades var han väldigt ambitiös och hade siktet inställt på vilken framtida utbildning och karriär han skulle ha. Det är en lång utbildning och ett ?statusyrke? och jag föll mycket för att han hade en dröm. Denna dröm uppnådde han för nästan 10 år sedan och det känns som att då blev han nöjd med livet.
Han vill nog helst av allt att morgondagen bara ska vara så lik gårdagen som möjligt. Varje dag känns som samma jävla dag och jag blir tokig! Ser honom sittandes i soffan kväll eller kväll framför någon ny serie. Utan mig hade vi nog ALDRIG gjort något annat än typ vara hemma, ute i närområdet eller åkt och handlat. Han planerar aldrig en aktivitet. Och många gånger när jag styrt upp något som vi drar iväg på så upplever jag att han gör det som på nåder och att det är så jobbigt. Och absolut - ibland är det svinjobbigt att göra saker med småbarn, men man får väl ta det för vad det är.
När jag tänker tillbaka så är det nog alltid jag som har planerat våra semestrar. De senaste tre somrarna har vi inte ens lämnat vår hemstad (och då har vi absolut ekonomi för att kunna göra något annat).
Vi har pratat bröllop i flera år, men jag vet att det bara kommer vara jag som får planera allting och jag vill ju att han ska VILJA vara med och planera en sådan dag. Åtminstone ha någon önskan. Det handlar mer om att jag ska lägga fram ett färdigt förslag med en prislapp som han kan säga ja eller nej till. Och att jag inte gjort det beror kanske på att jag faktiskt inte vet om jag vill gifta mig med honom...
Allt som fixas hemma görs på mitt initiativ (med inhyrd arbetskraft). Vi har båda tummen mitt i handen, men jag har ändå en vilja av att vi tillsammans skulle kunna ta tag i något pyttelitet renoveringsprojekt hemma och testa oss fram. Det behöver inte bli perfekt - känner att det vore roligare att lära sig än få ett perfekt resultat. Han tycker att jag är en sådan som lätt snöar in mig på nya grejer hela tiden. Det stämmer litegrann. Men herregud, man behöver väl inte alltid ta livet så seriöst. Hellre testa på en massa olika saker än ALDRIG prova något nytt.
Det är ju så mycket mer och det går inte att få ner allt, framförallt inte känslan jag har, bara såhär. Han är ju som han är och jag kan inte se hur han skulle ändra sig. Och jag känner att jag ?nöjt? mig tillräckligt länge nu. Jag vill så mycket mer med livet. Jag har drömmar och mål!
Någon mer som varit/är i en liknande sits? Skriv här eller skicka pm.
