• Anonym (TS)

    Körförbud av läkare?

    I helgen fick jag ett krampanfall. Aldrig fått det tidigare och det var ganska rejält. Ambulans tillkallades. Efter undersökningar och utfrågningar på sjukhuset antar man att det berodde på en ny medicin jag började med dagen innan. Inga tecken på att det skulle vara epilepsi. Läkaren på akuten sa att neurologen utfärdade ett 1 mån långt körförbud för mig. Har inte träffat neurologen. Läkaren sa att det bara blev 1 mån och inte 3 mån då de är ganska övertygade om att det beror på medicinen (och den kommer jag aldrig ta igen)

    Är det någon som vet hur detta fungerar? Registreras detta någonstans? Hur vet jag exakt vilka datum det handlar om?

    Jag förstår det inte riktigt då de är säkra på att det är medicinen och jag tar inte den mer. Varför jag inte får köra?

    Bor på landet, är mammaledig med 2 små. Detta är förödande för mig/oss.

    Någon som vet hur sånt här funkar?

  • Svar på tråden Körförbud av läkare?
  • Anonym (TS)
    Kjell2 skrev 2019-03-19 12:17:02 följande:

    Läkarna är nog långt ifrån 100% säkra att det är medicin men just nu är det bästa gissningen. Blir du anfallfri så är det en bra gissning, blir du inte det var det en dålig gissning.

    Går det rätt till meddelas Transportstyrelsen och det blir en notering där.

    Riktigt förödande skulle det bli om du får nytt anfall samtidigt som du kör 90 km/h med barnen i bilen.

     


    Givetvis! Fruktansvärt. Men läkaren sa att man oftast kan se om det varit ett epileptiskt anfall och det var det inte. Jag har själv meddelat min egen läkare att jag inte tänker ta den medicinen. Och just nu känner jag mig för orolig för att köra. Men faktum kvarstår att det försvårar allting rejält.
  • Anonym (TS)

    Men alltså ge er - jag frågar hur det fungerar och jag beklagade mig. Det innebär inte att jag kommer köra med barnen. Eller med mig själv. Eller nån annan.

    Hade aldrig förlåtit mig själv om nåt hände någon.

    Faktum kvarstår att detta är jävligt jobbigt.

  • Anonym (TS)
    Kjell2 skrev 2019-03-19 12:58:33 följande:

    Det var inte svårt att läsa ditt först inlägg och få känslan av att du eventuellt tänkte köra.

    Ja, det måste vara jobbigt. Dels med körförbudet och dels med oförklarliga kramper och medicin du inte kan äta.

    Om det går rätt till kommer det finnas en notering i körkortregistret att ditt körkort är tillfälligt indraget. Blir du kontrollerad blir det olovlig körning.


    Om det nu hade varit så att jag struntade i förbudet så har jag en make som aldrig hade accepterat det. Speciellt inte med barnen i bilen. Så köra närmsta månaden kommer jag inte göra.

    Men jag trodde inte att det var så lätt att bara förbjuda någon. En läkare som inte ens träffat mig. Det känns väldigt underligt att plötsligt stå utan körkort när jag haft det så himla länge. Kan inte handla mat, lämna och hämta på fsk, inte ta mig till bvc.
  • Anonym (TS)
    Tiina87 skrev 2019-03-19 12:40:03 följande:

    Det innebär att du inte får köra bil på en månad Och att det finns en notering om detta hos transportstyrelsen som polisen ser om du kör bil och blir stoppad.


    Tack.
  • Anonym (TS)
    Kjell2 skrev 2019-03-19 13:22:30 följande:

    En läkare undersökte dig och gjorde en plan. Rådfrågade och stämde av med en speciallist som tog det formella beslut kring körkortet.

    Men ja, det blir trassligt och ni kommer få ta fram en del nya rutiner. Förhoppningsvis slipper du fler anfall och kan börja köra igen inom en snar framtid.

    Läkare har rätt stora möjligheter att dra in körkort, vilket på ett sätt är bra, då inga regelbunda prövning av körförmågan görs.

    Mycket möjligt att det går att överklaga beslutet. Den rent formella gången kan vara att det är Trafikverket, länstyrlsen eller transportstyrelsen som tar det formella beslutet på rekomendation av läkaren. Du lär få hem ett brev hur som helst


    Jag tycker innerst inne att beslutet är rätt. Vi vet inte med säkerhet vad som hände och händer det när jag kör bil är risken stor att jag och andra skadas allvarligt eller dör. Det var ju som ett epileptiskt anfall och omöjligt att styra. Minns inget av vad som hände förrän jag vaknade i ambulansen. Otäckt.

    Men jag önskar att det inte hade hänt, eller att jag åtminstone bodde i stan. Nu måste jag ta taxi eller be min man om skjuts - känner mig inte direkt självständig.
  • Anonym (TS)
    Sharper skrev 2019-03-19 15:44:41 följande:

    Jag förstår din känsla. Bor på landet, finns ingen kollektivtrafik. Varannan vecka är min man borta 04.30-18 i snitt (oftast längre) och varannan vecka 04.30-16 (senast). Han har ca 1-2 timmar enkel resväg till jobbet. Det är 1 mil till barnens förskola och ca 2 mil från förskolan till jobbet för min del. Jag hade självklart inte heller satt mig i bilen och kört men det känns ändå jobbigt om man inte skulle få köra bil.


    Tack! Ja detta gör mig ledsen av flera anledningar. Känner mig låst. Och precis som du skriver kommer jag givetvis inte köra men jag anser att jag har rätt att tycka detta är jobbigt. Just nu är det dock så att jag ådrog mig en skada i fallet. En skada som gör att jag inte kan ta hand om barnen själv. Så maken är hemma, vilket underlättar rejält.

    Och de som snackar om att ha en plan B - allvarligt talat. Då skulle inte en jäkel kunna bo på landet. Att vi båda har körkort och två bilar var ju en förutsättning för att kunna bo här. Skulle någon av oss av någon anledning förlora körkortet permanent så hade vi fått flytta.
  • Anonym (TS)
    Anonym (asdf) skrev 2019-03-22 17:21:02 följande:

    Skulle du våga köra om det inte handlade om förbud utan bara en rekommendation från läkaren?


    Nej inte just nu. Måste landa lite i det som hände. Med största sannolikhet är ju medicinen borta ur kroppen nu men hade jag fått bestämma själv så kanske jag hade väntat en vecka till eller så. Jag blev rejält skrämd helt enkelt.

    Sen finns det ju inga garantier för någon. Vem som helst kan få ett krampanfall, stroke, hjärtinfarkt o.s.v. Jag har blivit mer medveten om min dödlighet på nåt sätt. Främst är jag rädd för att köra med mina barn igen. Är t.o.m rädd för att vara ensam med dem :( Detta anfall kom helt utan förvarning. Eller maken såg på mig att nåt var konstigt typ 5-10 sekunder innan det hände. Men jag har inget minne av att jag märkte nåt.

    Sen tror jag att det kan vara farligt att vara ifrån bilkörning för länge för jag bygger upp en rädsla.
Svar på tråden Körförbud av läkare?