Hej!
Jag har HSP samt Add(hjärna på högvarv) men tydligen har man inte det för att man inte har fått det på papper/bekräftat av någon psykolog, enligt vissa.
Ljud är något för stunden som kan vara underbart även outhärdligt, samtidigt kan det vara båda ock samtidigt.
Jag arbetar ständigt med mig själv att utsätta mig själv för jobbiga saker, inget självskadebetende utan det är en egenskap jag har att jag vill utvecklas i allt jag kan.
Jag har kommit underfund att jag har väldigt mycket känslor, jag kan sätta känslor med ord.
Just för att jag kan få in en känsla i en situation så kan jag komma tillbaka till hur jag mådde vid olika ögonblick och även få tillbaka samma känsla och mående när jag tänker på händelsen.
Jag har även kommit underfund att jag fastnar i olika saker för att jag har den känslan och det är därför jag vill fortsätta, det har nog med min add att göra.
Jag har lyckats att träna mig själv till att göra och komma igång med saker för det är bara känslan jag måste övervinna.
Som när man hör ett jobbigt ljud då uppstår en känsla så vill man stänga ljudet av för att ta bort känslan, här kan man träna sig själv som hsp skulle jag tro att se/hitta något annat i det jobbiga ljudet.
Tänk på en lärare som står och skriver på griffeltavla med krita, det där skapandet som blir, då kan man lägga om att försöka lyssna på när kritan sätts ner mot tavlan hur den duttar olika mycket vid vissa ord, och tempot duttandet kommer inte på själva skapandet om man nu tycker det är jobbigt.
Naglar mot en griffeltavla det är värre, som tur så bytte dom alla tavlor till whitebord efter 3:an i grundskolan när jag gick men med ett ljud man kunde höra om pennan var torr eller ny, olika gnissel.
På Lärarna märkte man också på att vissa lektioner vart bättre för läraren gillade ämnet mer och tonen var gladare, svårt att ta in något när läraren lät som att det var jättetråkigt.
Läxor gillade jag aldrig för då kom man tillbaka till den där trista känslan och så skulle man hitta lusten till att sätta med läxor när man hade någon annan känsla.
Jag löste det med att inte läsa läxor från 6:an, plugga inför proven precis innan lektionen började för då hade jag känslan med mig och mycket gick in som behölls under proven.
Provade att läsa inför prov hemma men inget fastnade antagligen pga fel känsla och blockerad för den känslan hade man inte när man skrev proven så då gick det inte.
Känslor med negativa känslor är svåra att komma tillbaka till och komma ur ordentligt.
Positiva känslor är svåra att behålla.
Har mycket med tänkandet att göra skulle jag tro för att tanken försvinner i något annat.
Ja som ni märker så är jag skumm för jag pratar om så konstiga saker, det var den tanken jag fick när ni började prata om ljud.
Vissa ord för mig kan göra att jag tänker på olika saker.
Nämner någon skolan så kan jag se skolan framför mig där det är elever och lärare i klassrummen och det är liv och rörelse, sedan kan jag se skolan tom utan elever eller lärare.
Känslan som infinner sig är ödsliga lokaler lite spöklikt och dött men mer åt det ödsliga hållet att det inte finns något folk en slags nedstämdhet infinner sig.
Där jag bor har dom rivit hela skolan och byggt en ny men den gamla kan jag se i mitt huvud, hur idrotssalen med redskap och dom stora medicinbollarna.
Lägenheter som jag bott i är jag duktig på att beskriva.
Jag minns saker som min mamma inte minns alls.
Min mammas syster är tvärt om hon minns sin barndom, det gör inte min mamma.
Jag tror att man måste lära sig att sålla och hitta det ljusa i det negativa och tvärt om om man har HSP för annars blir saker suddiga precis som ni säger om ljud när det blir för mycket eller dom är jobbiga.
Tänk något glatt när ni hör något jobbigt.
Jag är kanske anorlunda så för jag ser saker framför mig när ni skrev porlande vatten då hamnade jag där jag såg det sist och det var flera ställen så man ser båda.
Bilder i huvudet.
Jobbigt när någon förklarar en vägbeskrivning då allt är suddigt för att dom är på ett ställe som jag inte vet alls så förklarar dom vidare, man frågar vart är du nu, tonen blir irriterad som att man är dum i huvudet, irritationen ökar, jag vet att det inte är något fel på mig, jag tänker annorlunda bara. Folk måste förstå att förklarar man något kan man inte börja mitt i som dom gör när dom nämner namnet på vägen.
Oftast när man beskriver vägar säger dom vägens, ehh va? Jo men den ligger ju där? Något annat namn på en väg Vart är det? Så förklarar dom omgivningen runt om , Då vet jag att man måste hitta början hur man kommer dit för informationen ska leta sig fram.
Svårt att förklara men mina nervtrådar som jag kallar det måste veta vart dom ska i hjärnan för att hitta punkten dom beskriver så jag hittar dit till den informationen dom menar.
Jag märker att min hjärna stannar och blir tom för jag har ingen info. Vet inte vad jag ska tänka på för att nå/hitta.
Personlighet i HSP stör mig för det har med våra nervtrådar att göra att dom aktiverar flera ställen i hjärna samtidigt så vi tar in massor av information stänger inte av helt, normalt är att man har ett ställe i hjärnan aktiverad sedan skickar dom utan hsp vidare till något annat ställe i hjärnan den andra delen stängs ner och den andra startar upp.
Hsp hjärnor är lite blinda när det gäller att hitta rätt område till som ger rätt information man ska ha i alla fall min.
Jag är inte trög jag förstår inte lite information som är specifik bara.
Förklara och tänk större så förstår jag bättre.
Jag gillar mycket information, samtidigt blir kaos men bara för att jag tar in allt men allt blir suddigt och jag inte vet vad jag ska fokusera på samtidigt som jag inte kan fokusera på enbart en sak.
Nu får det vara färdig yrat i nattmössan.
Blev långt och osamanhängde. Pratar om allt men ändå inget.
