• Anonym (Depre­ssion)
    Äldre 22 Mar 19:27
    868 visningar
    9 svar
    9
    868

    Orosanmälan

    För drygt en vecka sen tog jag kontakt med psykakuten. Jag har varit deprimerad under en lång tid men bytte för några månader läkare i öppenpsykiatrin. Eftersom jag sover på nätterna och går till arbetet hävdar han att det rör sig om en lindrig depression. Samtidigt som jag haft starka ångestattacker på jobbet och haft en del suicidtankar.

    Förra veckan orkade jag inte mer. På inrådan av, och tillsammans med, min arbetsgivare åkte jag till psykakuten och blev inlagd. Direkt efter inskrivning träffade jag en sjuksköterska på avdelningen. Hon berättade att hon skulle göra en orosanmälan eftersom jag haft självmordstankar. Hon sa att hon inte har någon skyldighet att göra det eftersom jag inte gjort några försök men hon kände att hon var tvungen då jag hade en djup depression.

    Jag träffade en fantastisk läkare på avdelningen som ändrade min medicin, förklarade att han trodde jag behövde lugn och ro några dagar medannde också fick möjlighet att prata med mig. En vecka senare skrevs jag ut med en remiss skickad till öppenvården om att jag måste få en kontaktperson och terapi av psykolog. Tills detta kommer har jag kontakt med något som kallas vårdjouren som är kopplat till avdelningen låg. Jag är så glad att ha blivit tagen på allvar och att ha fått en långsiktig plan efter år av kämpande.

    Jag är så orolig för vad som händer nu. Vi har blivit kallade till ett samtal med socialtjänsten. Men vad kommer de fråga? Vad händer sen? Finns det någon risk att de tar våra barn ifrån oss? Allt känns så ovisst... ????

  • Svar på tråden Orosanmälan
  • Anonym (Depre­ssion) Trådstartaren
    Äldre 22 Mar 20:01
    #1

    Frågetecknen är en smiley. Tänkte inte på att det inte funkar...

  • Anonym (Kk)
    Äldre 22 Mar 20:08
    #2
    +1

    Tror inte någonting kommer hända eftersom du får behandling.

    Men inte konstigt att folk inte vågar söka hjälp då man blir socanmäld bara man säger att man känner sig lite nedstämd. Grisigt!

  • Äldre 22 Mar 20:27
    #3

    Jag blev också anmäld efter inläggning. Dom kollade läget med barnen och sen gjorde dom inget mer. Så det äe lugnt! Hoppas du piggnar på dig snart!

  • Anonym (amman­)
    Äldre 22 Mar 21:04
    #4

    Beror på hur dina barn påverkas av din psykiska ohälsa. Har barnen en pappa som tar större ansvar när det behövs så lär det vara lugnt.

  • Anonym (Depre­ssion) Trådstartaren
    Äldre 22 Mar 21:11
    #5
    Anonym (amman) skrev 2019-03-22 21:04:54 följande:

    Beror på hur dina barn påverkas av din psykiska ohälsa. Har barnen en pappa som tar större ansvar när det behövs så lär det vara lugnt.


    Hittills har de inte påverkats direkt. Men det är klart 6-åringen var orolig när jag låg på sjukhus. Bor ihop med deras pappa som är väldigt delaktig. Oftast delar vi rätt lika men i perioder när jag varit väldigt trött har han fått gå in och ta mer.

    Jag har väl fokuserat på att sköta jobb och barn fläckfritt och bara blivit mer och mer slutkörd. Har alltid haft högpresterande som något centralt i min självbild och lägger också kraven för högt ibland.

    Det som är lite negativt är att vi inte har släkt runt omkring som kan finnas där för oss och barnen i vardagen. De har en fantastisk farmor som flög ner dagen efter jag blev inlagd, bor 140 mil bort, men vi ses ju bara några veckor per år.
  • Anonym (Anmäl­d)
    Äldre 22 Mar 23:09
    #6
    Anonym (Kk) skrev 2019-03-22 20:08:55 följande:

    Tror inte någonting kommer hända eftersom du får behandling.

    Men inte konstigt att folk inte vågar söka hjälp då man blir socanmäld bara man säger att man känner sig lite nedstämd. Grisigt!


    Håller med! Min psykolog gjorde en orosanmälan för att jag sa "jag är bara så fruktansvärt trött". Som om det vore något alarmerande när jag nyss blivit ensamstående med fyra småbarn, varav en var endast 6 månader vid tillfället. Stod redan i kontakt med soc och stödinsatser (som jag själv bett om att få) var insatta. Skulle aldrig mer våga mig på att gå till en psykolog efter detta. Nu vet soc att mina barn har det bra och min handläggare är enormt kompetent och ser alltid till barnens/mitt bästa men anmälningar är ändå aldrig trevliga att få.

    Till TS. Ta det lugnt och förklara situationen för soc så kommer det gå bra. De tar inte barn från föräldrar som ber om och tar emot den hjälp man behöver för att må bättre.
  • Anonym (Suck)
    Äldre 23 Mar 10:10
    #7
    +1

    Jag vet inte vad som kommer hända då jag inte varit i den situationen men jag tycker det är dåligt att sjukvården nuförtiden har såna rutiner. Det är en folksjukdom och ofta är det inte så himla farligt, dessutom har ju dom som då anmäls sökt hjälp för det. Detta resulterar i att folk drar sig från att söka vård när dom har barn och DET drabbar barnen i förlängningen!

    Så j-a korkat. Det soc skulle göra skulle ju vara att fråga om du behöver samtalshjälp typ men eftersom du själv söker vård så är ju det redan ordnat. Resursslöseri att skicka orosanmälningar på rutin. Familjer som verkligen borde ha uppmärksammats söker inte vård för lite depression, tror inte ens dom är deprimerade utan bara känslokalla och störda. (Tänker på flera uppmärksammade fall)

    Var sjuksköterskan 90-talist?

  • Anonym (Andra sidan)
    Fri 10 May 2019 11:02
    #8

    Jag tror inte du behöver oroa dig. Om era barn har en annan ansvarsfull förälder som tar hand om dem. Mina barns pappa blev orosanmäld på samma sätt och soc bara ringde mig och frågade hur barnen hade det. Jag sa att de har de bra, de är hos mig och sen gjorde de inget mer. 

    Däremot tycker jag att det är bra att vården anmäler. Det tog 1,5 månad innan jag blev kontaktad, på tok för länge. Han var inte i skick att ta hand om barnen, och det var ju inte du heller just då. Nu har du tur att du har en pappa till barnen som du lever med. Mina barn satt varannan vecka ensamma med sin pappa som mådde jättedåligt. Och DET tror inte jag är bra. Inte för mina barn, och inte för dina heller om du mår så dåligt.

    Jag förstår att det måste vara fruktansvärt att inte få vara med sina barn, som mitt ex är nu. Men jag tycker att det är skrämmande när jag ibland läser om människor som mår dåligt och bokstavligen kallar sina barn för deras medicin. Det är en jäkla stort ansvar att lägga på ett barn...

  • Anonym (vetti­gt)
    Fri 10 May 2019 12:15
    #9
    Anonym (Anmäld) skrev 2019-03-22 23:09:32 följande:
    Håller med! Min psykolog gjorde en orosanmälan för att jag sa "jag är bara så fruktansvärt trött". Som om det vore något alarmerande när jag nyss blivit ensamstående med fyra småbarn, varav en var endast 6 månader vid tillfället. Stod redan i kontakt med soc och stödinsatser (som jag själv bett om att få) var insatta. Skulle aldrig mer våga mig på att gå till en psykolog efter detta. Nu vet soc att mina barn har det bra och min handläggare är enormt kompetent och ser alltid till barnens/mitt bästa men anmälningar är ändå aldrig trevliga att få.

    Till TS. Ta det lugnt och förklara situationen för soc så kommer det gå bra. De tar inte barn från föräldrar som ber om och tar emot den hjälp man behöver för att må bättre.
    Det vettiga borde istället vara att välkomna hjälp från soc om man är ensamstående med fyra barn varav en är endast sex månader gammal och man beskriver sig vara fruktansvärt trött.

    Soc skulle ju kunnat erbjuda dig hjälp och stöd som du hade nytta av i en sån situation.

Svar på tråden Orosanmälan