Leila4

Äldre 23 Mar 09:58

51 svar

Pappa med dålig attityd

Hej Alla. Hoppas ni kan ge mig lite hjälp och vad jag ska göra.

Jag och sambon har varit tillsammans i snart 4 år.

Vi har inte direkt haft ett ordentligt klokt sexliv, vi har en son som är snart 3 år och väntar nu på en till i sommar. Som tur är så fick man lyckan att bli gravid enkelt trots sexlivet.

Sambon har inte jobb utan endast sommar anställning, har aldrig skrivit ett CV eller ens letat efter jobb utan det är jag som har fått skrivit ihop något. Han gör alltså inget åt saken mer än att vänta på att det ska knacka på dörren och ett jobb står där.

Han svarar och tilltalar mig VARJE dag så elakt och tråkigt att jag går iväg och gråter. Beter sig så barnsligt och omoget i vissa situationer att jag blir helt paff och undrar om han inte är 12 år. Han är sån som alltid ska ha sista ordet. Han är så lättirriterad och hård hela tiden. Jag har absolut frågat och försökt och pratat med honom många gånger, jag vill absolut inte ändra honom utan mer hjälpa honom. Men han är inte alls mottaglig. Han helt enkelt vill inte prata om varför han är sur, inte söker jobb, inte har ett klokt sexliv. Han gör absolut inget åt något utav de. Bara jag som tar tag i exakt allt här i familjelivet. Jag känner en känsla av uppgivenhet och ensamhet. Det han gör om dagarna är att sova, kolla på bilar på Internet och mecka med bilen. Jag vet inte ens vad jag ska göra mera. Attityden ändras inte utan där får man tippa på tå och akta sig för vad man säger, blir en aning överkörd. Sexlivet I dont know...Jag tröttnade extremt förra sommaren som resulterade att jag kysstes med en annan kille och det var det bästa jag någonsin gjort tyvärr. Där ångrar jag mig inte utan jag fick kyssas och känna mig älskad och uppskattad vilket jag inte gör här hemma annars. Berättade absolut det för killen. Jag är så otroligt vilse och känner mig så övergiven. Han ska snart bli tvåbarnspappa och är 27 år gammal. Det känns som att jag aldrig kommer bli lycklig med honom? Kommer jag få tillbaka gnistan i sexlivet? Kommer han växa upp? Kommer jag söka ny kille? Vad ska jag göra?

Anonym (A)

Äldre 24 Mar 09:05

#31

Leila4 skrev 2019-03-24 08:42:17 följande:

Okej :) sånt. Nej föräldrar är inte misslyckade som har separerat. Men varför ska jag känna så då? Kanske ska ta o arbeta på det. Eller ska. Tack :)

Bra, för där ligger nog en nyckel för dig.
Du måste komma fram till den insikten att en separation inte är ett misslyckande.
Funkar inte relation och till och med är destruktiv som din är, då är det bättre för alla att avsluta.
Ni vuxna får en chans att bli lyckliga och barnen slipper växa upp i det elände som det innebär att leva med olyckliga föräldrar som ständigt är arga eller ledsna.

Anonym (A)

Äldre 24 Mar 09:07

#32

Leila4 skrev 2019-03-24 08:43:30 följande:

Ja det är de. Men som jag skrev innan. Ingen förälder är misslyckad pga separation men varför ska just jag känna så?

Tack snälla för svar

För att någon eller samhället har tutat i dig det.
Nu får du lov att tuta ur dig det, du avgör vad du känner och du vet ju egentligen att den föreställningen inte är sann, eller hur?
Så släpp den.

EmberEyes

Äldre 24 Mar 09:49

#33

Leila4 skrev 2019-03-24 08:43:30 följande:

Ja det är de. Men som jag skrev innan. Ingen förälder är misslyckad pga separation men varför ska just jag känna så?

Tack snälla för svar

Börja med att varje gång du går förbi en reflekterande yta se på dig själv och säg högt om du är ensam, annars bara tänk "Jag har rätt att må bra och trivas i mitt eget liv. Mina barn förtjänar en glad mamma."

nihka

Äldre 24 Mar 11:39

#34

Leila4 skrev 2019-03-23 09:58:20 följande:

Hej Alla. Hoppas ni kan ge mig lite hjälp och vad jag ska göra.

Jag och sambon har varit tillsammans i snart 4 år.

Vi har inte direkt haft ett ordentligt klokt sexliv, vi har en son som är snart 3 år och väntar nu på en till i sommar. Som tur är så fick man lyckan att bli gravid enkelt trots sexlivet.

Sambon har inte jobb utan endast sommar anställning, har aldrig skrivit ett CV eller ens letat efter jobb utan det är jag som har fått skrivit ihop något. Han gör alltså inget åt saken mer än att vänta på att det ska knacka på dörren och ett jobb står där.

Han svarar och tilltalar mig VARJE dag så elakt och tråkigt att jag går iväg och gråter. Beter sig så barnsligt och omoget i vissa situationer att jag blir helt paff och undrar om han inte är 12 år. Han är sån som alltid ska ha sista ordet. Han är så lättirriterad och hård hela tiden. Jag har absolut frågat och försökt och pratat med honom många gånger, jag vill absolut inte ändra honom utan mer hjälpa honom. Men han är inte alls mottaglig. Han helt enkelt vill inte prata om varför han är sur, inte söker jobb, inte har ett klokt sexliv. Han gör absolut inget åt något utav de. Bara jag som tar tag i exakt allt här i familjelivet. Jag känner en känsla av uppgivenhet och ensamhet. Det han gör om dagarna är att sova, kolla på bilar på Internet och mecka med bilen. Jag vet inte ens vad jag ska göra mera. Attityden ändras inte utan där får man tippa på tå och akta sig för vad man säger, blir en aning överkörd. Sexlivet I dont know...Jag tröttnade extremt förra sommaren som resulterade att jag kysstes med en annan kille och det var det bästa jag någonsin gjort tyvärr. Där ångrar jag mig inte utan jag fick kyssas och känna mig älskad och uppskattad vilket jag inte gör här hemma annars. Berättade absolut det för killen. Jag är så otroligt vilse och känner mig så övergiven. Han ska snart bli tvåbarnspappa och är 27 år gammal. Det känns som att jag aldrig kommer bli lycklig med honom? Kommer jag få tillbaka gnistan i sexlivet? Kommer han växa upp? Kommer jag söka ny kille? Vad ska jag göra?

Du vet redan vad du ska göra, det är bara att du behöver tid att vänja dig vid tanken att du faktiskt inte vill vara med den här mannen längre. Han tillför dig och barnet inget positivt utan drar istället ner er både emotionellt och ekonomiskt.

Man kan vara i en svacka, men det gör inte att man har rätt att trakassera sin omgivning och vad det än är som gör att han har hamnat i den situation han befinner sig i så verkar han inte vilja sträva tillsammans med dig. Han försöker inte ens. Antagligen är han arg på dig för att du fixar inte bara ditt eget liv bättre än honom utan även hans, så ju mer du hjälper honom desto otrevligare kommer han förmodligen att bli.

Om du lämnar honom får han ta över ansvaret för sitt eget liv igen och antingen ger han helt upp eller så hittar han gnistan. Sedan behöver inte en separation vara för evigt så om han får ihop sitt liv igen och återgår till den man som jag antar han en gång var, kanske dina känslor vaknar till liv igen. Det kan åtminstone vara lättare att tänka sig att man inte helt stänger dörren för att man ska orka gå ut genom den överhuvudtaget. Ett steg i taget så får man se vart det leder.

Vad du ska göra? Du ska lyssna på din inre röst. Du har lyssnat på hans röst så länge och nu är det dags att lyssna på din egen. Sätt dina barn och dig själv i främsta rummet och på lång sikt kommer du även att hjälpa barnens pappa. Som det är nu hjälper du egentligen ingen utan bara förlänger plågan - inte minst för dig själv.

Om du vill få tillbaka min röst Kristersson, får du ge SD foten!

nihka

Äldre 24 Mar 11:52

#35

Leila4 skrev 2019-03-24 08:42:17 följande:

Men varför ska jag känna så då?

Det gör nog alla mer eller mindre. Det är en process och du tar dig igenom det också. Man känner sig misslyckad och sörjer inte bara det man hade när det var som bäst utan allt som nu inte kan bli. Du sörjer framtiden såsom du hade tänkt dig den. Det är lite som att sörja en person som dött fast nu är det förhållandet som dött.

En del sörjer möjligheten att kunna ge sitt barn syskon, helsyskon eller syskon överhuvudtaget för att man tror att man inte kommer klara av att hitta kärleken igen, eller hitta den i tid. Det behöver inte du tänka på iaf

Om du vill få tillbaka min röst Kristersson, får du ge SD foten!

Xenia

Äldre 24 Mar 14:30

#36

Anonym (A) skrev 2019-03-24 08:59:53 följande:

Tror du verkligen att han skulle palla att ha varannan vecka, med det bristande engagemang han hittills har visat, så är jag mycket skeptisk.

Jag håller med. Jag tycker att du ska försöka få ensam vårdnad. Varannan vecka passar för föräldrar där bägge är ansvarsfulla. Bättre med egen vårdnad med begränsad umgängesrätt för pappan. Även om ni får gemensam vårdnad betyder det inte att man måste ha varannan vecka.

Jag undrar om hans föräldrar skämde bort honom eller hur han kunde bli sån. Vill inte jobba varken som lönejobb eller ta sitt ansvar för hem och barn. Är dessuom elak mot dig. Nej, du är inte misslyckad, han är det. Tänk som alla sagt främst på barnens och ditt eget bästa.

GGN

Äldre 24 Mar 15:41

#37

Leila4 skrev 2019-03-23 16:13:35 följande:

Mm jag vet.. vem kommer ens vilja ha mig och mina två barn? Vi lever på mig. Min inkomst, mina konton, mitt jobb.

Är det verkligen prio 1?! Det viktigaste är väl ändå dina barn!

Se till att fixa eget boende, och att det blir ensam vårdnad om minstingen.

Mandel

Äldre 24 Mar 16:35

#38

Leila4 skrev 2019-03-23 16:09:54 följande:

Tack för svar. Jag vet varför jag inte lämnar, jag tänker lite att " vem vill ha en mamma, en tvåbarnsmamma" kommer aldrig få något annat. Kommer den nya älska mina barn som jag gör som de vore hans egna? Anledningen till att jag behåll detta barn var pga att jag ville att vår barn skulle ha ett syskon. Jag är rädd att bli en av alla andra mammor som inte har en sambo. Att misslyckas med familjelivet.

Så det är bättre att leva med en idiot som får dig att må skit och som förmodligen inte tar ansvar för era barn än att leva ensam?
Det är nog dags att du sätter dig ned och skriver en plus och minuslista över er t förhållande och gemensamma liv och så får du se om plussidan överväger allt det negativa.

Varför är du inte värd att behandlas med respekt och må bra?

Den vise talar om vad han ser, dåren om vad han hört.

Anonym (Va?)

Äldre 24 Mar 17:56

#39

Leila4 skrev 2019-03-24 08:42:17 följande:

Okej :) sånt. Nej föräldrar är inte misslyckade som har separerat. Men varför ska jag känna så då? Kanske ska ta o arbeta på det. Eller ska. Tack :)

Kanske du kan ta hjälp av en kurator eller liknande?

Gissar att du känner så eftersom det är så många som utgår från kärnfamilj och tänker att det är normen. Mamma, pappa och två barn, det är det "vanliga" i böcker, filmer och i mångas hjärnor. Men i verkligheten ser det ju inte ut så.

Kanske du kan göra en lista med förebilder? Tänk på personer du vet är separerade, eller som kankse nu är gifta för andra gången (dvs har gått igenom en skilsmässa) och som du tycker verkar trygga och nöjda i livet. Tänk "Kunde dom så kan jag!"

EnAnonumius

Äldre 24 Mar 19:04

#40

Leila4 skrev 2019-03-24 08:43:30 följande:

Ja det är de. Men som jag skrev innan. Ingen förälder är misslyckad pga separation men varför ska just jag känna så?

Tack snälla för svar

Därför att du väljer att känna så som du gör och inget annat.

Fast jag anser att man misslyckas som förälder om man stannar kvar i en relation där man blir behandlad som skit.. Ni förmedlar till barnen att det är okey att behandla den ena (varandra) som skit och det är ett acceptabelt att göra så.

Så ja jag anser att du är en misslyckad förälder då du:

1) Låter dig bli behandlad som skit för att du har en (dum) fix idé att "man skall hålla ihop som familj". Du väljer medvetet att leva osunt, du väljer medvetet att förmedla osunda relationer till dina barn.

2) Vägra att ta ansvar för dig och dina barn, och skaffar mer barn med en skitstövel, allt p.g.a en fix idé.

Just nu är du en misslyckad förälder. Dock du kan bli en lyckad förälder genom att ta ditt förnuft tillfånga och välja att lämna idioten och visa barnen att man aldrig skall tillåta någon att behandla en som skit.

Ursäkta att jag inte tog på mig silkesvantarna när jag svarade. Men jag tycker faktiskt direkt synd om barnen och de behöver få sin mamma att ta sintt förnuft till fånga och inte leva efter en "fix idé" om hur det "borde vara" och sjunka så långt att ge efter för denna fix idé att hon väljer att förmedla till sina barn att det är okey att bli behandlad som skit så länge man följer sin "fix idé".

Stackars ungar...

Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.

Pappa med dålig attityd

INNEHÅLL