MA v.12

Hej. Känner mig rätt trasig. Känns som att jag har varit med om ett trauma. Förlorade mitt jobb, som jag trivdes på, det tog knäcken på mig. Jag var tvungen att flytta 40 mil från min pojkvän till min hemkommun, men vi fortsatte att träffas på helger.

3 månader senare blev jag oplanerat gravid. Killen ville att jag skulle göra abort. I hela 10 veckor så slogs jag känslomässigt och verbalt för att jag ändå skulle få behålla den lille i min mage.

I v.6 fick jag se hjärtat slå efter en blödning.

Jag blev sjukskriven i v.12 för utmattning, och dagen efter fick jag bruna flytningar som höll i sig hela helgen och så började det göra ont i magen. In på kk och fick beskedet. Hjärtat hade slutat slå. Fick en tablett mifopristone på plats för att hjälpa kroppen att stöta ut det. 1-4v hade jag gått med mitt döda barn. Började blöda några timmar senare.

Morgonen jag ska läggas in på sjukhuset för att driva ut det med cytotec så kommer det en klump när jag sitter på toa hemma. Panik. Skrivs in på sjukhuset och får cytotec och smärtstillande.

Detta var igår. Nu ligger jag här. Känner mig tom. Kommer fortfarande klumpar ibland. Och ibland med något som ser ut och känns som benflisor. Jag har fortfarande sammandragningar i magen så allt är inte ute. Kanske fostret med säcken ligger kvar. Jag mår jättedåligt och tycker att det är traumatiskt att blöda ut något som jag har längtat så mycket efter, men som killen inte ville ha.

Känner mig så konstig som känner att jag har förlorat ett älskat barn i vecka 8+. Det är ju inget emot dom som förlorat i ex v.12 och äldre. Förlåt för mina känslor.