BF december 2019

Hej hej!

Vad kul att hitta den här tråden!

Jag är ca beräknad bf till 8 december, om det går vägen.

Fick veta det när jag var inne på ett tidigt ultraljud för att jag började blöda smått, då var jag i c:a 5+3.

Det här var inte planerat på något sätt så jag hamnade i chock och har haft panikångest och mått superdåligt. Jag har skyddat mig med P-ring. Det tog ett tag innan jag och min sambo bestämde att vi ska behålla barnet. Det har varit mycket känslor kring det här, då samma sak hände för c:a 1,5 år sedan och vi då valde att ta bort det barnet. Vilket tog hårt på mig och vår relation. Jag har 2 söner som fyller 16 & 12 i sommar. Min sambo har en son på 14 och dotter på 9 sedan tidigare. Vi har inga gemensamma. Vi har det lite upp och ner nu till följd av bådas mående kopplat till denna livsförändring. Vilket inte känns bra. Därför känns det skönt att hitta en grupp med kvinnor som genomgår allt som det innebär med att vara gravid i samma period. Behöver få läsa om likasinnade och hur andra upplever det med kanske liknande saker i kroppen, för vi har inte berättat för någon förutom våra mödrar. Så det känns ganska ensamt i det här speciellt när ens partner inte känns närvarande.

Hoppas ni alla andra mår bra! Ser framemot att följa tråden!

p

Jag försöker leva 100% veganskt. Men nu när jag mått så illa fixar jag varken bönor eller linser. Fick panik en dag förra veckan när jag följt med sambon in till stan för att gå i affärer. Fick världens illamående och kände att jag var tvungen att försöka äta något för att lugna ner det. Vi fick in på ett ställe som hade en sallad med marinerat vegkött och sojabönor i någon slags oljig marinad, då vände det sig bara i magen. Det andra alternativet var med getost och rödbetor, så valde den. Har inte satt mig in i vilka ostar som är okej, dä jag inte tänkte äta någon ost, men så satt jag plötsligt och åt getost med rödbetor, hann äta två bitar innan jag insåg mitt misstag. Började googla och fick jättepanik, innan jag hittade en tråd här på familjeliv där folk räknade upp alla misstag de gjort medvetet eller omedvetet, då kändes det lite bättre.

Livsmedelsverket går ut med rekomendationer för vad som ska vara så gott som säkert att äta, men du kan lika gärna bli sjuk av att äta en dåligt sköljd sallad. Nu nyligen har folk blivit smittade med hepatit a pga dadlar. Så ingen mat är 100% säker om man vill undvika att bli sjuk. Tänk även på att många upptäcker sina graviditeter sent och har då hunnit äta i princip allt man inte rekommenderas att äta. Några få personer per år drabbas av listeria eller toxoplasma. Du har ingen ökad risk att drabbas som gravid, bara att det är farligt för gravida att drabbas. Så lugna dig med det. Det är lika liten risk att dina vänner ska bli sjuk av köttet som det är att du ska bli det.

Jag förstår känslan. Jag har också drömt om att bli gravid i väldigt många år. Nu tog det sig iofs på första IVF-försöket, men kändes som om våra chanser var utdömda på förhand, så känner verkligen att jag bär på ett guldägg och försöker att inte oroa ihjäl mig för att något ska gå fel.

Men tänk också på att du kanske redan haft en toxoplasma-infektion tidigare i livet, risken är stor om du haft katt, och då förstod jag det som att man dessutom är immun efter det. Läste att antal rapporterade fall (för några år sedan) var 14-15 fall på ett år. För listeria är det bara 6-8 på ett år. Sverige har över 10 miljoner invånare. Verkar även som om de som blir smittade av kött lika gärna kan bli det av dåligt hanterad mat i något annat land. Tänker att buffémat på ett all inclosive ställe i värmen ska vara en större risk än en restaurang i Sverige. Tänker att egentligen borde det vara okej att äta all mat, men att om du har väldigt väldigt otur och blir smittad hade du velat spola tillbaka tiden och valt bort den maten som Livsmedelsverket varnar för. Men sen handlar det som sagt om att ha väldigt väldigt otur. Läste om Sanna Lundell som fick listeria när hon var gravid med sitt första barn, då var hon typ i vecka 33 så barnet blev sjukt, men allt gick bra tillslut. Hon sa i alla fall att hon följt Livsmedelsverkets rekommendationer, men blev ändå sjuk.

Hej! 

Idag har jag varit på tidigt ultraljud, betalat för det. Allt såg bra ut, hjärtat slog och moderkakan var på plats. Jag blev framflyttad några dagar och är nu i v. 9+0. 

Man blir lika fascinerad och förvånad på samma gång varenda gång man får se den där lilla bönan på bild :D. 

MEN nu är jag så klart orolig för att jag utsatte bebis för ultraljudet, alltid ska man haka upp sig och oroa sig för något. 

Efter en blödning igår så blev det åka på VUL och se att allt var bra, eftersom mitt ma i julas började med brun blödning.

Hör och häpna, när vi hittade TVÅ fina hjärtslag, tvillingar IGEN! De stora twinsen kommer vara 5 år och 9 månader när vi återigen börjar om. Otroligt.

Halloj allihop

Är så otroligt glad för att jag också äntligen kan vara med i en sånhär grupp :) Har inte varit så självklart för oss, då vi försökt aktivt i 4 år att skaffa barn, men bara "lyckades" med 3 missfall. Vi har gått på utredning under 1 år, där det framkom att det inte var något fel på varken mig eller min man. Så jag blev faktiskt mer orolig när det visade att inget var fel, men ändå lyckades vi inte bli gravida! De på sjukhuset bestämde då att vi skulle göra en inseminering, då vi inte hade några uppenbara fel. Så jag började med sprutor och tog dem i 2 veckor och sedan blev det inseminering. Jag tänkte ärligt talat att det lilla ingreppet på 10 sekunder aldrig skulle hjälpa oss, då vi kämpat så hårt i 4 år! Men nu sitter jag här gravid i vecka 10 + 1, med beräknat förlossningsdatum 2 December och jag är så otroligt lycklig och tacksam så det inte finns!!! Gjorde första ultraljudet vecka 6+2 där vi fick se en liten filur och höra hjärtslag. Eftersom jag haft missfall tidigare så fick vi även komma in på ett till ultraljud i vecka 9+4 och då såg vi en liten parvel som snurrade runt och viftade på händerna. Mitt livs mest härligaste upplevelse! Nästa vecka ska vi på inskrivning hos barnmorskan. Nu hoppas vi på att den lilla filuren vill stanna kvar och att allt går vägen <3

Hej
Har läst här ett tag men inte skrivit, är i v.10 (eller var) och gjorde precis en uppföljnings undersökning pga av blödning för två veckor sedan och läkaren hittar inget hjärtslag. Stl på fostret ser bra ut men som sagt inget hjärtslag, någon annan som varit med om detta? Så galet sorgligt, får helt enkelt vänta på blödning som sätter igång.