För det första är slemproppen inte av värde alls för personalen, inget man dokumenterar eller lägger någon vikt vid.
För det andra var det jävligt onödigt och dumt av din bm att göra hinnsvepning på en bevarad tapp. Som bäddat för att det ska bli såhär.
Ring förlossningen och be att få komma in och få en sovdos (piller) så att du får sova inatt.
Och be dem kolla hur tappen ser ut. Jag åkte in för sovdos efter 24 timmar av inte alls så onda värkar (trodde det var förvärkar) och var öppen 3 cm med utplånad tapp. Hade jag inte åkt in för sovdos hade jag nog inte kommit in förrän jag var 7-8 cm då mina värkar aldrig blev regelbundna och jag klarade av dem bra eg fram till 9 cm. Alla hade sagt " du vet när det är på riktigt " men både jag och förlossningen trodde det var förvärkar. Men visst, vad åtta-nio cm förstod jag ju att det var på riktigt :)
Låter ungefär som min första förlossning, jag lider med dig! Vet precis hur det känns att ha sammandragningar som gör ONT och inte kunna sova.
För mig började det med molvärk en kväll, 10 dagar efter bf. Sammandragningar hela natten som krävde att jag reste mig från soffa/säng och fokuserade på andningen för att hantera dem. Så inte mycket sömn där..
Sen fram på dagen lugnade det ner sig.
Kväll 2 lossnade slemproppen.
Sen fortsatte det så i knappt 4 dygn innan vi till slut fick komma in.
Nätterna före hade vi ringt in men de tyckte att jag verkade fixa det hemma så jag skulle ta alvedeon, bada, köra med tens, värmekudde etc.
När vi kom in var jag 3cm öppen (och dessutom på bf+14) så vi fick stanna. Tyvärr bidrog inte den långa latensfasen till min energinivå direkt utan jag var verkligen helt slut!! Förlossningen slutade med akut snitt följande morgon.
Jag tror att man missbedömer det här ibland från vårdens håll. Livmodern är en muskel och den orkar inte vara aktiv hur länge som helst. Till slut har man värkar men det finns ingen kraft kvar som kan hjälpa till att pressa ner barnet.