Tjej som inte vet hur man pratar med tjejer

Snälla var min tjejkompis kan man faktiskt säga, jag fick en långvarig nära vän genom att hon sade så till mig i princip.

Jag är dock också dålig på att prata med tjejer men tycker det lättaste sättet är om man är ute och berusad - fånigt kanske men då kan man liksom vara lite överdrivet tjejiga tillsammans och få sammanhållning på det sättet. Har du provat det? Tex på en aw på jobbet.

Jag dricker inte alkohol. Tyvärr kanske jag kan tillägga i det här fallet, för det där låter som en bra idé.

Då är det svårare - kanske kam du få samma effekt om du är lite trött men ändå på festhumör?

Tjejer söker likasinnade att dela känslor med, att prata med och finna gemenskap med. Det första man ser är utseendet. Det är egentligen inte särskilt kvinnligt att klä sig slampigt och att sminka sig hårt, tvärtom skrämmer det bort många kvinnor om det är vänskap du söker. Menar inte att verka fördömande, men kvinnor som kör den över-sexiga stilen sänder ut budskapet: jag vill attrahera män. Jag vill uppfattas som snygg, sexig, åtråvärd. Om det är tjejkompisar du söker så bör du tona ner det budskapet lite genom att klä dig lite mer elegant snarare än sexigt och sminka dig mer naturligt. Ställ frågor och visa intresse för de kvinnor du träffar. Sedan handlar det ju om personlighet; jag till exempel gillar tjejer som vågar vara ärliga om sitt liv och de växer inte heller på träd. Alla passar inte med alla.

Herregud.

När tillochmed tjejer har problem med att prata med tjejer har något gått allvarligt fel...

Jag tror att det är din nervositet som ställer till det för dig. Prata med tjejer på precis samma sätt som du pratar med en kille som du inte känner sedan tidigare. Lyssna in vem personen är och förhåll dig till det och fundera mindre på könstillhörighet i relationen. Mig veterligen pratar jag inte annorlunda med kvinnor än med män som jag håller på att lära känna utan det handlar om att känna av vilken person just denna individ är.

Jag tror att det är din nervositet som ställer till det för dig. Prata med tjejer på precis samma sätt som du pratar med en kille som du inte känner sedan tidigare. Lyssna in vem personen är och förhåll dig till det och fundera mindre på könstillhörighet i relationen. Mig veterligen pratar jag inte annorlunda med kvinnor än med män som jag håller på att lära känna utan det handlar om att känna av vilken person just denna individ är.

Hur folk sminkar sig är fullständigt irrelevant när jag lär känna nån. Tycker verkligen inte att ts ska tona ned sådana saker i syfte att få kompisar. Det man kan få tona ned är om man tar extremt mycket plats och bara pratar utan att lyssna. Men klädstil och sånt, nej det tycker jag låter knepigt.

Jag har lite liknande erfarenheter. Är inte en särskilt social person till att börja med och har aldrig haft många vänner. I nuläget har jag tre "riktiga vänner" varav en är min pojkvän, en är en killkompis och en är en tjejkompis. Med en lite lösare definition av "vänner" som inkluderar folk jag mer sällan har kontakt med så tillkommer kanske 2-3 killkompisar. I gymnasiet umgicks jag bara med en person - nämligen ovan nämnda tjejkompis - och vi brukade ibland hänga litegrann med en grupp killar i klassen under vissa lektioner eller sitta tillsammans och prata på rasten. Har också lite småkontakt med några personer på Facebook som snarare är bekanta men de är också nästan uteslutande killar. Innan gymnasiet hade jag mer tjejkompisar (dock alltid ett litet antal vänner) men även dem var inte typiskt tjejiga alls.

Vet inte varför det blir så, jag väljer inte vänner baserat på kön utan det bara blir som det blir och tydligen kommer jag bättre överens med killar. Jag tror att jag generellt har en mer "manlig hjärna" så att säga. Är ingen pojkflicka eller så men har mer karaktäristiskt manliga tendenser såsom att vara mer logisk och praktisk än emotionell, är inte jättebra på att läsa av andra människor, är väldigt rättfram och håller inte på med de "sociala spel" som verkar vara en mer kvinnlig grej, osv. Givetvis är alla människor individer, alla män är inte likadana och alla kvinnor är inte likadana, men överlag kan jag ofta relatera mer till män än kvinnor. Ett tag var jag med i en Facebookgrupp för tjejer och kanske var den en dålig representation av kvinnor överlag men jisses, jag höll på att bli tokig på allt som skrevs där och kände mig som att jag kom från en annan planet än varenda människa i den gruppen!

Jag känner inte direkt något behov av att ha tjejkompisar för jag kan inte se vad de kan erbjuda som är unikt och inte går lika bra att få från killkompisar. Prata om mens, eller va?? Finns inte mycket att säga där och har jag någon gång något att säga så tar jag det lika gärna med någon killkompis, har aldrig varit ett problem. Upplever inte att det skulle finnas någon fördel med att ha fler kompisar av det ena eller andra könet, för mig är det viktiga att vi har gemensamma intressen och överlag liknande värderingar. Om någon har bra argument för varför det skulle vara fördelaktigt att få fler tjejkompisar så berätta gärna!