Hur ska man göra

Jag har varit i din situation. Och vet hur det känns. Men för mig var det till slut bara så att "kära nån, detta barn har blivit till trots preventivmedel! - Det måste vara meningen!"

Jag visste ju också efter flera havandeskap, tidiga ultraljud och barn att det ÄR en Människa därinne! Mitt barn. Det Finns, Det Lever, Vad har jag för "rätt" att ta Livet ifrån Det?! Jag tänkte att Gud får bestämma om det ska leva eller inte. (Trodde inte då men blev troende sedan.)

Det blev så att Gud lät en liten flicka födas sju månader senare - i helt intakt fostersäck kom hon ut - vilket är väldigt ovanligt! Nu är denna lilla "räka" med pickande hjärta på ultraljudsskärmen, fem och ett halvt år gammal med enorm energi och livslust! :)

Och jag säger precis tvärt emot det första svaret du fick. Du bestämde dig för att du inte vill ha fler barn, förmodligen för att du inte har mer ork just nu, och därför bestämde du dig för att sätta in en spiral. Om jag läste rätt har du fyra (förhoppningsvis friska) barn och du är den bästa mamma de kan ha. Jag vet inte hur gammal du är och jag vet inga praktiska förutsättningar för att ta emot ytterligare ett barn. Vi kämpade hårt för att ens kunna få barn men jag hade blivit olycklig om vi hade fått ett tredje barn för då fanns inte orken längre  (vår yngsta har ett funktionshinder som tar enormt med tid och kraft).  Ingen annan kan ta beslutet men att tänka som första svaret svaret, att du tar ett liv är så galet!!!. Ditt embryo är 2 mm stort och är inte något barn som du tar bort. Skriv upp för och nackdelar och känn, känn, känn!   Vad du än gör så kommer det att bli bra!

Jag är lyckligt barnfri, men jag hade inte gjort abort om jag inte var 110% säker.

Har aldrig hört någon som ångrat ett barn de fått.. där emot att man ångrat en abort man genomgått.

Gör det inte om du inte är helt säker. Så tänker jag.

Gjorde en abort för mååånga år sedan och trots att jag var helt helt säker då så dyker det fortfarande upp i tankarna alltsom oftast. Kan bara tänka mig hur jobbigt det hade varit om det hade ingått ånger i de tankarna.

Har varit i den sitsen två gånger och jag tänker att du får fundera på om du orkar med ett barn till eller om de du redan har skulle bli tvungna att "stå tillbaka" om du väljer att behålla. Ingen ångrar ett barn, men det är inte svårt att stå där, hormonpåverkad, och inte se till de barn man redan har.

Vår fyra kom till trots preventivmedel. Det var första gången jag stod inför beslutet. Kom fram till att vi kunde klara av ett barn till och behöll. Andra gången däremot (blev även då gravid trots preventivmedel) hade vi händerna fulla då vi fått våra barn tätt och maken har ett barn sedan innan. Jag velade och grät. Ville inte göra abort! Samtidigt tänkte jag på de friska, fina barn vi redan hade. Jag var trött och min kropp var trasig efter många graviditeter. Har även RA (reumatism) så kände innerst inne att det var bäst för oss alla att göra abort. Maken stöttade mig till 110% och fanns där för mig genom hela processen. Mådde dåligt en lång tid efteråt men nu, 5 år senare, kan jag känna att det trots allt var rätt beslut. Även fast det kändes svårt just då.

Med detta sagt tänker jag som sagt att du ska känna efter om du/ni orkar med ett barn till. Känner du att ni gör det bör du absolut behålla.