Hon hör bara av sig när hon vill ha pengar (min mamma).

Jag tycker du ska ha dina pengar själv, du är ung och håller på att starta upp ditt liv, du behöver dom. Din mamma får ordna sin egen ekonomi, du har inget ansvar alls för den. Och ha bara så mycket kontakt som känns bra för dig.

Jag kan inte sätta mig in i din situation. Däremot har jag en fosterdotter som varit där. Hon gick på sin mammas snyfthistorier runt 20-30 gånger, men till slut sade hon faktiskt nej. Nattsvart samvete förstås, men hon har inte ångrat sig. Mamman stormade ilsket ut ur hennes liv, och nu har hon äntligen fått lugn och ro.

Jag känner att hon distanserat sig från mig. Jag har andra syskon också som fortfarande bor hemma trots att de är äldre än mig. Det känns som att hon har haft 1 mindre utgift eftersom att jag inte bott hemma på alla dessa år. Jag har försökt göra mycket för att återskapa kontakten mellan mig och min mamma. Tror ni att den blir bättre om jag skickar pengar till henne? Liksom att hon kanske inser att jag försöker hjälpa henne och glömmer allt annat dåligt jag gjorde när jag var liten?

Ge henne inte en spänn.

Du har blivit den du är och åstadkommit det du har gjort TROTS henne, inte tack vare henne. Du är inte skyldig henne någonting.

Det gör ont att ha föräldrar som är dysfunktionella och enda sättet att hantera det är att acceptera situationen och sluta hoppas på en förändring.

Ingen, som inte är en stor egoist själv, skulle döma dig för att du lägger de pengarna på dig själv. Stå på dig om hon tjatar. Har hon klarat sig utan dig i alla dessa år kan hon göra det nu med.

Njut av livet och gör vad du vill med dina pengar.

Nej, hon kommer inte att inse det och hon kommer inte att ändra sig. Vad du kanske ställde till med när du var liten, det är hennes ansvar - inte ditt. Om ett barn gör fel, så är det föräldrarnas ansvar. Då har de inte gjort sitt jobb. Ett barn kan inte ställas till ansvar, för barnet har inte lärt sig tillräckligt än. Föräldrarna ska lära barnet skillnad mellan rätt och fel. Det finns en anledning till att barn inte blir straffmyndiga förrän de fyller 15 år.

Att din mamma beskyller dig för att ha sabbat för familjen, beror antagligen på att hon inte vill erkänna att hon själv gjort fel.

Nej, det kommer inte att bli bättre för att du skickar pengar till henne. Hon verkar vara en beräknande och kall person.

Om ett barn gör dumma saker är det föräldrarnas ansvar att ta reda på varför och försöka hjälpa barnet. Du ska för 17 inte kompensera din mamma för att hon svek dig.

Jag har ett sparande till mitt barn, inte tvärtom. Du har ingen försörjningsplikt för din mamma.

Jag tror absolut inte att det blir bättre av att skicka pengar. Att köpa kärlek du fungerar inte.. Vilken summa pratar vi om? OM du nu trots allt väljer att skicka pengar så gör det bara en gång. Kommer hon tillbaka och ber om mer pengar så är det en stark indikation på vad hon egentligen vill.. Du är ung och behöver alla dina intjänade pengar själv.

Det är ditt liv och dina pengar, du väljer alltså själv om du ska skänka bort dom.

Stärker ert band? Knappast. Hon kommer snarare se dig som en kassako. Jag hade ALDRIG betalat ett skit för henne. Stå på dig. Dina pengar. Hennes ekonomi är hennes problem inte ditt.

Nej det kommer absolut inte bli bättre om du ger henne pengar, det garanterar jag. Det känns hemskt att bara skriva detta till dig men hon utnyttjar dig och kommer att fortsätta kräva pengar om du ger henne en gång. Det är en jättetaskig sits du befinner dig i, förstår att du längtar efter en bra relation med din mamma, men det måste vara en gemensam ansträngning och din mamma verkar inte vara där just nu. Ta hand om dig själv.

Tack för era svar. Det kanske är svårt för er att kunna föreställa relationen mellan mig och min mamma i sin helhet. Jag tänker ibland på att hon haft det väldigt jobbigt långa perioder som ensamstående mamma Jag försöker att inte bli bitter och låta gamla saker förstöra för oss två men samtidigt så har jag ett starkt "hat" mot henne då jag känner att hon gjorde 0 för mig när jag mådde dåligt. Jag borde nog bryta kontrakten med henne.

Det är ju svårt att säga vad jag skulle gjort i din situation, eftersom den är mycket svår och inte går att verkligen sätta sig in i för de som inte upplevt samma.

Men alla här har svarat vad som är det mest hälsosamma för dig att göra- ge henne inga pengar. Be inte om ursäkt för att hon tycker att ett barn borde bete sig som en vuxen fast hon själv inte gjorde det fast hon själv var vuxen. Försök inte köpa kärlek.

Du är påverkad av din dysfuktionella mamma som lagt över den skuld hon själv borde känna på dig.

Det bästa du kan göra för dina pengar är att gå i terapi och bearbeta din barndom.

Men känner du dig inte redo för terspi, ännu, gör av med en del av pengarna pånågot som gör dig glad. Blockera mamma överallt och bygg relationer som du mår bra av (inte lätt, drt är här terapin kommer in)

Lycka till!

Jag är också ensamstående mamma, på heltid dessutom, och har haft det tufft i perioder och jag skulle ändå aldrig göra så mot mitt barn.

Du skriver själv att hon bara hörde av sig för att hon behöver pengar och du har ordet "snyltare" som nick. Säger inte det en hel del? Du vet hur hon är innerst inne.

Jag tror att jag förstår det du går igenom ganska väl. Jag hade en förälder som svek mig under uppväxten och länge kämpade jag med missriktad lojalitet och skuldkänslor gentemot den föräldern.

Det var först när jag slutade hoppas på en förändring som jag kunde börja läka. Man måste inte älska sina föräldrar, man behöver inte ens tycka om dem. De är bara människor och vissa människor förblir stora egoister tills de dör.

Du visar betydligt mer empati än din mamma. Du har alla möjligheter att utveckla sunda relationer med andra personer som vill dig väl och inte bara ringer dig när de vill ha något av dig.

Tack för ditt svar. Jag blev lite ledsen när jag såg att du gått igenom något liknande. Jag hoppas att du har kunnat gå vidare bättre än vad kunnat göra. Jag har försökt att distansera mig från min mamma. Jag har alltid tyckt att hon är falsk men samtidigt så har hon gått igenom ett helvete. Något jag aldrig kommer kunna förlåta henne för är när jag berättade för henne att jag varit med om en hemsk sak när jag var liten och hon började skylla på mig, att det var mitt fel. Allt var alltid mitt fel. När jag blev mobbad i skolan så var det mitt fel eftersom att jag var konstig. Varför kunde jag inte vara som de andra barnen kunde hon fråga mig. Något jag inte förstår är varför hon inte behandlat mina andra syskon som hon behandlade mig. Hon har alltid varit mer snäll mot de.

Tack för alla era svar. Jag ska nog bryta kontakten med henne, hur svårt det än blir. Det ända jag velat ha från henne är ett förlåt, vilket jag aldrig fått. Det känns inte som att det har varit en så stor förlust för henne att jag var borta alla de åren.

Oavsett detaljer så tänker jag bara kort: nej, ge henne inga pengar. Det spelar ingen roll att det är din mamma - hon har betett sig illa mot dig och nu frågar hon efter dina pengar? Behöver hon pengar får hon väl ordna dem på annat sätt. 

Din desperata önskan om en bättre relation är nog vad alla barn i din sits drömmer om, men jag kan lova att den inte kommer genom att du ger henne pengar. Snarare blir det så att det blir värre om du nästa gång inte vill ge pengar (om du ger henne nu). Då blir du fast i ett mönster av att tvingas ge henne pengar för att inte förvärra relationen. Så nej, säg att du inte har några pengar att ge. Visar hon att hon trots det svaret vill ha en bra relation med dig så kan ni jobba på den, men utan pengar