Inlägg från: tvillingmammaVastmanland |Visa alla inlägg
  • tvillingmammaVastmanland

    Varför skaffar ni barn?

    legomum skrev 2019-04-14 11:34:32 följande:

    Det är helt sant. Vi är i sådan minoritet pga en forskning som gjordes under 60 och 70 talet, med de förutsättningar som var då.

    Idag ser forskningen helt annorlunda ut med nästan helt ny verksamhet att ta ställning till. Den ignoreras då siffrorna och datan inte lägger förskolan på plus. Sedan tillkommer en hel del forskning som ser att barnen behöver för deras skull en förändring i verksamheten.

    Allt finns att läsa i ny forskning.

    Regeringen väljer att lyssna på socialstyrelsen istället som har sin information i forskningen som gjordes för ett halvt sekel sedan, idag samma innehåll men omarbetad av samma författare.

    Vettigt? Nej.

    Så ja vi hemmaföräldrar blir motarbetade då Alla artiklar i tidningar antingen tystas eller försvinner. Förutom de som lovordar förskolan då.

    Förskoleupproret finns av en anledning, och det är inte för att allt är bra.

    Men alla gör efter sina förutsättningar. Man kan inte dömma andra och spotta på deras val hur fel jag än tycker att de gör. Det enda jag kan göra är att uppmuntra andra att fundera i samma banor som mig. Men inte tvinga dem.

    Vi alla älskar våra barn och vi gör så gott vi kan, varje dag. Det är svårt nog ändå att vara förälder och göra allt rätt och vara så perfekt man bara kan utan att någon ska kritisera.


    Ja, det är ett supertufft och superviktigt jobb att vara förälder. Det är inte lätt. Kanske behöver man lyfta det mer , hur viktigt och svårt det är att vara förälder.
  • tvillingmammaVastmanland
    sextiotalist skrev 2019-04-14 18:05:41 följande:

    Ändå har man fixat detta under flera tusen år. Förvisso är man mer kunnig idag om barnets utveckling. Men de flesta har ju ändå blivit fungerande vuxna och blir det än.

    Om jag ska gissa så tror jag det dåliga måendet delvis beror på för mycket fokus på barnet och sedan så försvinner detta och de inte är beredda på det.

    Barn mår bra att få utmaningar som de fixar, det är nog mer glädje för barnet att laga riktig mat än stå framför sin låtsaspis (med eller utan förälder). Att få snickra en riktig sak än låtsassåga med plastsåg.

    Att gräva ett eget land och odla sina grönsaker än att leka med plastgrönsaker.

    Barn (oavsett djurart) ,lär sig genom att härma de vuxna och är med de vuxna. Sedan leker de med sina jämnåriga.


    Hur kommer det sig då att så många barn idag inte kan leka? Våra barns förskoleklassfröken på sextio år sa att det var jättesvårt idag att lära barnen leka, i förskoleklass. Det är många fler pedagoger som påstår detta, att barn idag inte kan leka.
  • tvillingmammaVastmanland
    sextiotalist skrev 2019-04-14 18:35:17 följande:

    För att de kanske inte fått möjlighet att göra något själva. Vuxna som inte ger barnet utrymme att på eget sätt leka själv. Även på förskolan så ska barnen sysselsättas av vuxna.

    På sonens förskola så lekte barnen, de vuxna övervakade, styrde upp ifall det gick överstyr. Men de lekte med varandra, inte med de vuxna.

    Sonen lekte med sina kompisar och då fanns det inga gränser.

    När jag och min syster träffades med de jämnåriga kusinerna, då lekte de hela tiden. Mina brorsbarn som är vana vid att föräldrarna leker med dom blir helt handfallna om de inte styrs upp av föräldrarna.


    Ja, jag kan ju inte säga att jag lekt så mycket med mina barn, men vi har umgåtts mycket både i kvantitet och kvalitet. Våra barn har lekt med varandra och andra barn.
  • tvillingmammaVastmanland
    Jag tycker det är bra att du lyfter detta, det är ett stort samhällsproblem att så många av våra unga inte mår bra.
  • tvillingmammaVastmanland
    korngryn skrev 2019-04-16 15:01:30 följande:

    Tja, beträffande tid tillsammans så får ju dagens barn betydligt mer föräldratid än de fick förr. Förr (menar då fram till ca andra världskriget) arbetade ju folk typ dygnet runt, barnen brydde man sig inte om utan de fick sitta inne hos sin blinda farmor i en gungstol och bli matade med ljummen getmjölk ur en skitig flaska, och vid typ 7 års ålder fick de börja jobba själva.

    För ca70-35 år sen lämnades barnen ensamma hela dagarna med en nyckel runt halsen och i köket uppe i lägenheten fanns några smörgåsar som breddes flera timmar tidigare innan mamma gick till jobbet, och papporna brydde sig inte om barnen alls.

    Nu blir det ju så sakta vanligare och vanligare att båda föräldrarna går ner i tid när barnen kommer, och fler barn än nånsin har två närvarande föräldrar.

    Men visst kan man undra varför folk skaffar barn, det är jobbigt, leder till enorma inkomstbortfall och sliter på relationen. Men jag antar att det helt enkelt är en biologisk drift.


    Ja förr när vi var fattiga och det handlade om överlevnad hade de flesta inte så mycket möjlighet att lägga tid på att umgås och utveckla sina barn. Det var antagligen därför som IQ hos barn började öka kraftigt för barn födda på trettiotalet till mitten på sjuttiotalet. Nu har IQ:n börjat sjunka i Europa. Toppen vad gäller IQ i Norge hade barn födda kring 74, det är nog något liknande i Sverige, men här har man inte gjort några studier på detta.
  • tvillingmammaVastmanland
    korngryn skrev 2019-04-16 15:01:30 följande:

    Tja, beträffande tid tillsammans så får ju dagens barn betydligt mer föräldratid än de fick förr. Förr (menar då fram till ca andra världskriget) arbetade ju folk typ dygnet runt, barnen brydde man sig inte om utan de fick sitta inne hos sin blinda farmor i en gungstol och bli matade med ljummen getmjölk ur en skitig flaska, och vid typ 7 års ålder fick de börja jobba själva.

    För ca70-35 år sen lämnades barnen ensamma hela dagarna med en nyckel runt halsen och i köket uppe i lägenheten fanns några smörgåsar som breddes flera timmar tidigare innan mamma gick till jobbet, och papporna brydde sig inte om barnen alls.

    Nu blir det ju så sakta vanligare och vanligare att båda föräldrarna går ner i tid när barnen kommer, och fler barn än nånsin har två närvarande föräldrar.

    Men visst kan man undra varför folk skaffar barn, det är jobbigt, leder till enorma inkomstbortfall och sliter på relationen. Men jag antar att det helt enkelt är en biologisk drift.


    Sen kommentaren att barn lämnades ensamma för 70-35 år sen, kom ihåg att det gällde endast i fattiga familjer. Jag föddes för några och femtio år sen och jag blev aldrig lämnad ensam utan hade en hemmamamma som var hemma med mig till dess jag började skolan. Alla mina kamraters mammor var också hemma. Många mammor jobbade sen halvtid när barnen börjat skolan så att de var hemma när vi kom hem från skolan. Rika familjer med välutbildade mammor som arbetade fanns naturligtvis också men de hade barnflickor som tog hand om barnen.
  • tvillingmammaVastmanland
    LFF skrev 2019-04-18 08:07:00 följande:

    Och jag är uppvuxen i en medelklassförort (född mitten av 70-talet) och inga av mina klasskamraters föräldrar var hemmamammor utan vi gick alla på dagis/lekis innan vi började skolan. Fick egen nyckel för att gå hem från dagis själv redan när jag var 6 år. Ibland var mamma hemma, ibland kom hon strax efteråt. 


    Ja, du är född tio år efter mig. Under den perioden förändrades det och dagis byggdes ut.
  • tvillingmammaVastmanland
    sextiotalist skrev 2019-04-18 08:19:12 följande:

    OK, vi har olika uppfattningar. Nu var det vanligt med hemmafruar när jag växte upp, LFF, som är yngre än vad jag är, är uppvuxen då hemmafruarna började bli ovanliga.

    Men min erfarenhet är att sk nyckelbarn fanns i alla grupper. Att få fritids till sina barn var inte lätt, eftersom den verksamheten inte var utbyggd. Så även vi, som hade välutbildade föräldrar (vilket inte alls är samma sak som rika) hade egen nyckel och gick inte på fritids. Det var först när vi lämnade Stockholms kommun och flyttade till en kranskommun som det fanns fritids, som på den tiden var ihopbyggt med dagiset. Dvs ingen anknytning till skolan. Så på mitt fritids gick det barn från fyra skolor.

    Det jag däremot har starka minnen av är att inga föräldrar lekte med sina barn, däremot så lekte barn väldigt mycket med varandra. För det mesta utomhus, eftersom det inte heller fanns utrymme för barn att leka inne, om det inte var en stilla lek på rummet.


    Där jag växte upp var nyckelbarnen barn till ensamstående mammor med fabriksarbete eller liknande. De bodde i hyreshusen. I villaområdena var mammorna hemma tills barnen började skolan och sen jobbade mammorna deltid och riktigt korta dagar. Jag gick på fritids, min mamma hade utbildat sig på högskolan och jobbade 7 h per dag på en statlig myndighet. På min skola gick hela två barn på fritids, jag och en pojke som var ett år yngre. Vi gick på ett daghem i syskongrupp, vi spelade pingis pojken och jag. Eftersom alla mina tjejkompisars mammor var hemma på eftermiddagarna så tog jag oftast ledigt och lekte med kompisarna hemma hos dem, var ju inte så kul på fritids . Vi fick alltid vara inne om vi ville på kompisens rum , men ofta lekte vi i skogen i närheten eller i trädgårdarna. Mammorna var snälla och bjöd gärna på mellanmål. Min pappa lekte ofta med mig och min bror och engagerade sig jättemycket, var med i hem och skola, var ledare i olika föreningar vi var med i och hjälpte oss med roliga byggprojekt i trädgården. Jag är född i slutet på sextiotalet.
  • tvillingmammaVastmanland
    washo skrev 2019-04-19 08:55:21 följande:

    Ett annat inlägg där du förväntar dig att barn ska hjälpa till.

    Jag tycker barn ska få leka och ha roligt och inte ha ansvaret att hjälpa till med olika sysslor så tidigt i livet!

    Många gånger vill barn hjälpa till för att föräldrarna förväntar sig det och berömmer barnet för det och våra barn vill så klart behaga sina föräldrar.

    Det kallas prestationsångest som blir vanligt mer och mer.

    Att barn hjälper till utan att föräldrarna ska berömma är en annan sak. 

    Din generation har lärt ut bl.a. ordet duktig som är så skadligt för barn.

    Med duktighet kommer prestation. Man måste vara duktig hela tiden annars är man inte bra och tillräcklig! Hela vårt samhälle med ekonomi i grunden präglas av tillväxt. Tillväxt tillväxt tillväxt. I valrörelser är jobben alltid ett av det viktigaste .

    Människor har glömt att leva! Människor har glömt att se varandra.

    Människorna har glömt att se sig själva. Människorna har glömt att se sina barn!

    Men vi blir intalade att det är det vi just gör! Det handlar om masspsykos!

    Jobba och leva är en bra kombination. Men idag anser man att livet består av att endast jobba! Eliten själv spelar golf på jobbet!

    Ett exempel : 

    Är man bjuden på en middag och inte orkar komma använder många svepskäl 

    "jag måste jobba" och det accepteras det utan sura miner.

    Men skulle man säga att jag ska ägna tid åt mig själv , ja då blir det ett jävla liv.

    Jobb prioriteras mer än hälsan.

    Människor jobbar och tjänar pengar för att en dag som gamla lägga de pengarna på behandlingar! Grattis.

    Förskola och fritids är för att man prioriterar jobben före barnen!


    Jag , håller till stor del med dig. Det är märkligt att vi arbetar så mycket idag när vi har så högt välstånd. Samtidigt får vi larmrapporter från BRIS, BUP , förskolor och skolor. Lärarna orkar inte, barnpsykologer och psykiatriker orkar inte, på förskolorna larmar personalen om de små barnens enormt långa dagar.

    Men att ta hand om och uppfostra barn är inte bara lek och roligt, det är ett tungt arbete. Jag tror många föräldrarkanske hellre ägnar sig åt sina arbeten som upplevs som både lättare och mer belönande. Kan det vara så, att vi helt enkelt inte vill vara med våra barn?

    Jag upplever också att föräldrar idag har enorma krav på sina barn och de unga känner en enorm press på att vara lyckade. Få toppbetyg , komma in på fina utbildningar, utmärka sig i idrott eller musik, de skall se bra ut och ha vänner. Man skyller hela tiden på samhället och sociala medier men man måste komm ihåg att föräldrarna är de som har allra störst påverkan på sina barn. Och har de inte det bör man fundera på vad det beror på.
  • tvillingmammaVastmanland

    Någon skrev att nittiotalisterna mår bra trots långa dagisdagar på uppemot tio timmar. Men alla nittiotalister mår inte bra, enligt artikeln i SvD som jag citerar nedan:


    "Personer födda på 1990-talet stod för 26 procent av besöken på landets psykiatriska akutmottagningar förra året, rapporterar P4 Blekinge, som hänvisar till siffror från Socialstyrelsens patientregister.


    Magnus Pagels, tillförordnad chef för psykiatriakuten i Karlskrona, säger att han upplever 90-talisterna som dominerande i verksamheten. Han anser inte att situationen var likadan med 80-talister för tio år sedan.


    90-talisterna skiljer sig också från andra grupper genom vilka problem de söker för.
     70?80-talister har en tydligare diagnos, kanske en diagnostiserad schizofreni, eller bipolaritet eller missbruk. Hos 90-talisterna är det mer kris, ångest, panik eller självskadebeteende som man inte hunnit få en diagnos på. Man söker för att man har det här kaoset eller paniken i sig."

    https://www.svd.se/overvikt-av-90-talister-pa-psykakuten


    .

  • tvillingmammaVastmanland
    Tow2Mater skrev 2019-04-23 00:20:50 följande:

    Veganismens baksida kanske


    Ja, det vore intressant med en forskningsstudie där man försöker hitta bakomliggande faktorer till ökningen av psykisk ohälsa hos unga. Barnen idag och de unga har det så bra säger man ofta. Materiellt sett har vi ju det på topp i Sverige idag, de allra flesta i alla fall. Men glömmer man inte då att relationer och trygghet är det allra viktigaste för det psykiska välmåendet?
  • tvillingmammaVastmanland

    Det finns en hel del studier som visar att barn stressas av långa dagar på förskolan.
    Det kan man mäta med hjälp av kortisolvärden över dagen, hur de utvecklas.
    I Norge har man gjort en studie på detta, som jag läst resultatet, det som är intressant är att det var så stor skillnad på barn som hade dagar kortare än 8 h, jämfört med de som hade längre dagar än 8h, vars kortisolvärden avvek kraftigt, uppåt.

    http://opvoeding-wetenschap.nl/wp-content/uploads/2017/03/drugli-et-al-ECDC-2017-cortisol-daycare-volkskrant.pdf

  • tvillingmammaVastmanland
    Tow2Mater skrev 2019-04-23 18:49:13 följande:

    De som stannar mer än 7 timmar kanske stressas av att kompisarna går hem och de inte har sina specifika lekkamrater kvar?

    "Men när man som forskare iakttar ettåringar i förskolan blir det uppenbart hur rika de är på idéer och hur duktiga de är på att kommunicera med varandra. Jag hinner se det för att jag är forskare, i vardagen kan det vara svårt att hinna med. Men det är viktigt att vi inte underskattar de små barnen, de har förmågor och kompetenser och de ägnar stor uppmärksamhet åt varandra och bygger vänskap.

    ? Jag har sett att de små barnen har en otrolig social kompetens, innan de har ett verbalt språk. De tar initiativ, hälsar på varandra, och bygger relationer och vänskap aktivt redan från början."

    www.skolporten.se/forskning/intervju/kompetenta-ettaringar-i-forskolan/


    Ja,man kan ju inte veta exakt varför de små är stressade om de får gå långa dagar på förskolan. Men det känns för mig otroligt att de små barnen skulle sakna sina kamrater mer än sina föräldrar i slutet av en lång dag på förskolan.
  • tvillingmammaVastmanland
    Tow2Mater skrev 2019-04-24 18:55:01 följande:

    Det behovs tydligen en studie som studerar det, och inte bara antar som en enda slutsast (kanske felaktigt) att barnet skulle sakna sina foraldrar och darmed vara "stressat".


    Ja, den norska studien föreslog just flera och djupare studier i ämnet.
  • tvillingmammaVastmanland
    washo skrev 2019-04-24 19:07:36 följande:

    Det behovs tydligen en studie som studerar det, och inte bara antar som en enda slutsast (kanske felaktigt) att barnet skulle sakna sina foraldrar och darmed vara "stressat".


    Att barnen upplever viss stress kan nog anses belagt, genom kortisolkurvorna, men exakt vad som orsakar stressen och om denna stress skadar barnen, det vet man ännu inte. I den norska studien kunde man se att vistelsetiden påverkade mest. I studier från Australien har man sett att kvaliteten på omsorgen påverkar barnens kortisolkurvor samt även kvaliteten i hemmiljön. Barn från trygga och kärleksfulla familjer fick högre kortisol på förskolan medan barn från ogynnsam hemmiljö fick mer normala kortisolkurvor när de gick på förskolan. Hur man bedömde familjerna har jag ingen aning om.
Svar på tråden Varför skaffar ni barn?