Varför skaffar ni barn?

Du är född på 60 talet och säger att de flesta bodde i villor!

Vi pratar inte om ditt villa område! Vi pratar om hela Sverige och miljonprogrammet sattes igång på 60-70 talet! Ja ingen var fattig för industrialisering var i full gång och det fanns gott om arbete och bostad till alla. 

Sedan skriver du att det var strikt på den tiden och att du vantrivdes. 

Detta säger en hel del om din generation! Din pappa kom hem vid 6 och då var det middag, dvs du har kanske inga goda erfarenheter av din pappa i alla fall på vardagar. Därmed blev det ingen lek med dig pga tids brist och därför är du själv så stark emot lek mellan barn och föräldrar?

Som du skrev #81 så verkar du har gått igenom mycket tufft liv?

Kan du berätta hur din barndom var?

Du är född på 60 talet och säger att de flesta bodde i villor!

Vi pratar inte om ditt villa område! Vi pratar om hela Sverige och miljonprogrammet sattes igång på 60-70 talet! Ja ingen var fattig för industrialisering var i full gång och det fanns gott om arbete och bostad till alla. 

Sedan skriver du att det var strikt på den tiden och att du vantrivdes. 

Detta säger en hel del om din generation! Din pappa kom hem vid 6 och då var det middag, dvs du har kanske inga goda erfarenheter av din pappa i alla fall på vardagar. Därmed blev det ingen lek med dig pga tids brist och därför är du själv så stark emot lek mellan barn och föräldrar?

Som du skrev #81 så verkar du har gått igenom mycket tufft liv?

Kan du berätta hur din barndom var?

Min pappa var en av de få vuxna som lekte med barn och han var den som nattade oss.

Eftersom andra inte fick ha vänner hemma, så var de hos oss, toppen, vi var helt ensam. Passade mina syskon perfekt. Men jag var mer introvert och valde att läsa på mitt rum eller vara med mina vänner på mitt rum.

Jag beskrev hur det var generellt i det område.som jag växte upp i för att visa att det kunde se olika ut.

Ett annat inlägg där du förväntar dig att barn ska hjälpa till.

Jag tycker barn ska få leka och ha roligt och inte ha ansvaret att hjälpa till med olika sysslor så tidigt i livet!

Många gånger vill barn hjälpa till för att föräldrarna förväntar sig det och berömmer barnet för det och våra barn vill så klart behaga sina föräldrar.

Det kallas prestationsångest som blir vanligt mer och mer.

Att barn hjälper till utan att föräldrarna ska berömma är en annan sak. 

Din generation har lärt ut bl.a. ordet duktig som är så skadligt för barn.

Med duktighet kommer prestation. Man måste vara duktig hela tiden annars är man inte bra och tillräcklig! Hela vårt samhälle med ekonomi i grunden präglas av tillväxt. Tillväxt tillväxt tillväxt. I valrörelser är jobben alltid ett av det viktigaste .

Människor har glömt att leva! Människor har glömt att se varandra.

Människorna har glömt att se sig själva. Människorna har glömt att se sina barn!

Men vi blir intalade att det är det vi just gör! Det handlar om masspsykos!

Jobba och leva är en bra kombination. Men idag anser man att livet består av att endast jobba! Eliten själv spelar golf på jobbet!

Ett exempel : 

Är man bjuden på en middag och inte orkar komma använder många svepskäl 

"jag måste jobba" och det accepteras det utan sura miner.

Men skulle man säga att jag ska ägna tid åt mig själv , ja då blir det ett jävla liv.

Jobb prioriteras mer än hälsan.

Människor jobbar och tjänar pengar för att en dag som gamla lägga de pengarna på behandlingar! Grattis.

Förskola och fritids är för att man prioriterar jobben före barnen!

Jag undrar varför folk skaffar barn?

Man umgås ju knappast med sina barn nu för tiden.

Det vanliga är att barn går på dagis 8-12 timmar om dagen vilket är fruktansvärd i sig. Man kommer hem vid 16-17 tiden med barnet och då har man ca 2 timmar på sig att förberedda äta diska och sedan natta barnen. Förhoppningsvis blir det lite lek med barnen. Så går veckan mot sitt slut.

På Helgerna ska det vara fullspäckat med aktiviteter eller själv lek.

I båda fall är föräldrarna frånvarande.

I bästa fall blir det lite lek.

Och självklart massa skäll och uppfostran med allt vad det innebär.

Vid 18 års ålder är barnen så otrygga att de vill flytta ut och föräldrarna pustar ut och kallar det självständighet. 

Jag blir inte klok på dig :)

Du säger ju själv att det var få pappor som lekte med sina barn. 

Det är ju det jag har försökt säga hela tiden att din generation hade den anda i sig.

Sedan att det fanns extrema fall som ditt tillhör ju inte vanligheterna. 

Men ja samhället förväntade sig att föräldrar inte ska leka med barnen.

Sedan skriver du att du var introvert men ändå hade du vänner på ditt rum.

Som introvert har man i bästa fall någon enstaka vän eller så har vi olika definition på vad introvert är.