• Anonym (Jobbigt läge)

    Tonåringar som vägrar äta det mesta

    Det är lika bra att börja med att säga att ingen av tonåringarna har någon diagnos och inte heller selektiv ätstörning utan dom är bara förbaskat kinkiga med maten trots att dom är ganska gamla nu.

    Dom kan inte äta bröd som inte är exakt det dom är vana vid. Inte ens vitt bröd som dom normalt älskar går ner om det inte är exakt det rätta brödet.

    Köttfärssås vägrar dom att äta om den har små bitar av morötter och ärtor t ex.

    Pizzan går inte ner om pizzabottnet är fel eller om pizzan har en krydda dom inte är vana vid.

    Det går inte att dricka någon annan mjölk än ett visst märke.

    Kanelbullarna är äckliga för att dom inte är som hemma.

    Dom vägrar kategoriskt att smaka på all mat dom inte är vana vid.

    Hamburgare från en kedja funkar absolut inte fast en annan kedja funkar.

    Dom kan bara tänka sig att dricka en sorts läsk och vägrar t ex juice fast det kanske är det enda som finns.

    Pålägg på mackorna går inte om det inte är rätta märket.

    Att testa ny mat som indisk, thai eller vad som helst är uteslutet för det vägrar dom.

    Inte ens glass från en ny glassbar duger.

    Jag skulle kunna fortsätta skriva en bok men nöjer mig med det här. Hur skulle du göra om du ska ta hand om dessa ungdomar som vägrar äta så gott som allt trots sin höga ålder?

  • Svar på tråden Tonåringar som vägrar äta det mesta
  • Aniiee

    Vet du, det låter som SÄ. Har ni uträtt ungarna för det? 


    I have a growing lack of disgust for you
  • Anonym (x)

    Håller med ovanstående, det du beskriver låter som SÄ. Jag har ett barn med SÄ och han är precis likadan, kan äta det ena märket men inte det andra osv, vill/kan inte smaka på sådant som är nytt osv. Han är också tonåring.

    Växer barnen som de ska på längden och vikten?

    Mitt förslag - ring BUP, be att få träffa en dietist.

  • Anonym (Jobbigt läge)
    Anonym (x) skrev 2019-04-10 21:11:34 följande:
    Håller med ovanstående, det du beskriver låter som SÄ. Jag har ett barn med SÄ och han är precis likadan, kan äta det ena märket men inte det andra osv, vill/kan inte smaka på sådant som är nytt osv. Han är också tonåring.

    Växer barnen som de ska på längden och vikten?

    Mitt förslag - ring BUP, be att få träffa en dietist.
    Eller så är dom bara bortskämda och inte lärda att äta det mesta? Dom har inte SÄ. Vidare är det väl inte så troligt att flera barn i samma familj skulle ha SÄ. Dom växer som dom ska och har alltid följt kurvorna.
  • Anonym (x)

    Sen så är rekommendationen att barn med SÄ får helt enkelt äta det de äter, och smaka på nya saker om/när de själva blir nyfikna och vill. Att tvinga går inte och gör bara saken värre.
    Gör ingen stor sak av det, köp hem mat som ni vet att de tycker om och ha aldrig "maktkamp" om maten. Mat ska njutas av, man ska äta för att må bra och bli mätt, man ska inte äta för någon annans skull utan för sin egen. Extra viktigt när det handlar om SÄ pga att inte göra det till ett större problem.

  • Anonym (x)
    Anonym (Jobbigt läge) skrev 2019-04-10 21:14:35 följande:
    Eller så är dom bara bortskämda och inte lärda att äta det mesta? Dom har inte SÄ. Vidare är det väl inte så troligt att flera barn i samma familj skulle ha SÄ. Dom växer som dom ska och har alltid följt kurvorna.
    Fast det är stor skillnad på att vara bortskämd/kräsen och ha SÄ och såklart kan alla barn ha det, särskilt som du säger att de inte är "lärda" att äta allt. Det är alltså inte deras fel att de är i den här situationen.

    Tycker du själv att det låter som "kräsenhet" när de vägrar bullar och glass pga inte samma smak?

    Det är inte ditt fel att ditt barn har en selektiv ätstörning. Det är svårt att hitta någon psykolog/läkare/barnsjuksköterska som känner till SÄ och du kommer att mötas av en hel del "tips och råd" som mellan raderna säger att det är du som förälder som har misslyckats.


    Sluta pressa ditt barn att äta. Ett barn med SÄ smakar ALDRIG något som för dem känns oätligt (d.v.s. det mesta!). De har en fobisk/känslomässig respons på ny/okänd mat och intellektuell övertalning är verkningslös. Att säga åt någon med SÄ att sluta vara kinkig/petig/kräsen är som att säga åt någon med Parkison's att sluta skaka.
    Om ditt barn har en normal viktkurva, försök att sluta oroa dig. Se till att barnet får i sig så mycket som möjligt av det som barnet klarar av att äta - även om det är en extremt begränsad lista av maträtter där hälften är rent skräp. Om barnet växer och utvecklas så släpp alla krav och försök att låta matsituationen vara avspänd och trevlig UTAN krav. Strunta i att folk runt omkring tycker att du gör fel som lagar särskild mat åt din selektiva ätare. De tror antagligen att ditt barn är kräset och bortskämt, men DU vet hur det ligger till. Om ditt barn växer, utvecklas och förefaller lycklig så gör du ett bra jobb. Punkt.


    Utbilda folk i din närhet, såväl familj/vänner som vård/skolpersonal. Tala om för förskolelärare/lärare hur de ska bemöta ditt barn. Förklara vad SÄ är och säg att det är strängt förbjudet att tjata på barnet att det ska äta. Sätt SÄ i dess rätta kontext och förklara att det är som en fobi. De flesta förstår att en person med extrem spindelfobi inte vill gosa med spindlar tre gånger om dagen, oavsett hur mycket "uppuntran" som erbjuds. Tjat, press och s.k. uppmuntran gör mer skada än nytta. Servera maten och prata om något annat. Om barnet äter, bra. Om inte, synd.


    Respektera ditt barns svårigheter. Lägg inte mat på tallriken som inte känns bra för barnet. Han/hon har inte valt att ha en selektiv ätstörning. Se till att det alltid finns något på bordet som barnet klarar av att äta. En förlamad person kommer inte att börja gå bara för att du plockar bort rullstolsrampen.

  • Anonym (Jobbigt läge)
    Anonym (x) skrev 2019-04-10 21:15:22 följande:
    Sen så är rekommendationen att barn med SÄ får helt enkelt äta det de äter, och smaka på nya saker om/när de själva blir nyfikna och vill. Att tvinga går inte och gör bara saken värre.
    Gör ingen stor sak av det, köp hem mat som ni vet att de tycker om och ha aldrig "maktkamp" om maten. Mat ska njutas av, man ska äta för att må bra och bli mätt, man ska inte äta för någon annans skull utan för sin egen. Extra viktigt när det handlar om SÄ pga att inte göra det till ett större problem.
    Fast kom igen! Det är helt hopplöst att ens servera fika till dom och än mindre ett mål mat. Dom måste lära sig att man äter det som sätts på bordet i största möjliga mån. Man kan inte alltid få sin favoriträtt lagad på exakt "rätt" sätt. Dessutom är det ju ett helvete när dom är bortbjudna. Det är inte hållbart att vara så gammal och inte ens äta vitt bröd när man är bortbjuden som ett exempel nu då.
  • Anonym (Så kan det vara)

    Har 4 barn de har varit allt från tycka om allt och våga prova till att inte vilja äta annat än vissa saker. Efter 18 år så helt plötsligt släppte det och hen åt helt plötsligt det mesta. Så mitt råd är att rida ut stormen tror det blir bättre när de blir mer vuxna och blir mer nyfikna och vågar inse att annat än vissa saker är ok. Det är så populärt med diagnoser för allt nuförtiden ta det bara lugnt och bara gilla läget. Tänk var glad att de äter något iallafall.

  • Anonym (Jobbigt läge)
    Anonym (x) skrev 2019-04-10 21:19:31 följande:
    Fast det är stor skillnad på att vara bortskämd/kräsen och ha SÄ och såklart kan alla barn ha det, särskilt som du säger att de inte är "lärda" att äta allt. Det är alltså inte deras fel att de är i den här situationen.

    Tycker du själv att det låter som "kräsenhet" när de vägrar bullar och glass pga inte samma smak?

    Det är inte ditt fel att ditt barn har en selektiv ätstörning. Det är svårt att hitta någon psykolog/läkare/barnsjuksköterska som känner till SÄ och du kommer att mötas av en hel del "tips och råd" som mellan raderna säger att det är du som förälder som har misslyckats.

    Sluta pressa ditt barn att äta. Ett barn med SÄ smakar ALDRIG något som för dem känns oätligt (d.v.s. det mesta!). De har en fobisk/känslomässig respons på ny/okänd mat och intellektuell övertalning är verkningslös. Att säga åt någon med SÄ att sluta vara kinkig/petig/kräsen är som att säga åt någon med Parkison's att sluta skaka. Om ditt barn har en normal viktkurva, försök att sluta oroa dig. Se till att barnet får i sig så mycket som möjligt av det som barnet klarar av att äta - även om det är en extremt begränsad lista av maträtter där hälften är rent skräp. Om barnet växer och utvecklas så släpp alla krav och försök att låta matsituationen vara avspänd och trevlig UTAN krav. Strunta i att folk runt omkring tycker att du gör fel som lagar särskild mat åt din selektiva ätare. De tror antagligen att ditt barn är kräset och bortskämt, men DU vet hur det ligger till. Om ditt barn växer, utvecklas och förefaller lycklig så gör du ett bra jobb. Punkt.

    Utbilda folk i din närhet, såväl familj/vänner som vård/skolpersonal. Tala om för förskolelärare/lärare hur de ska bemöta ditt barn. Förklara vad SÄ är och säg att det är strängt förbjudet att tjata på barnet att det ska äta. Sätt SÄ i dess rätta kontext och förklara att det är som en fobi. De flesta förstår att en person med extrem spindelfobi inte vill gosa med spindlar tre gånger om dagen, oavsett hur mycket "uppuntran" som erbjuds. Tjat, press och s.k. uppmuntran gör mer skada än nytta. Servera maten och prata om något annat. Om barnet äter, bra. Om inte, synd.

    Respektera ditt barns svårigheter. Lägg inte mat på tallriken som inte känns bra för barnet. Han/hon har inte valt att ha en selektiv ätstörning. Se till att det alltid finns något på bordet som barnet klarar av att äta. En förlamad person kommer inte att börja gå bara för att du plockar bort rullstolsrampen.


    Varför är du så övertygad om att det är SÄ? Varför skulle det inte kunna vara envisa ungar med någon fix idé bara? Det är inte troligt att flera barn i samma familj där ingen har någon diagnos alla skulle lida av SÄ.
  • Anonym (x)
    Anonym (Jobbigt läge) skrev 2019-04-10 21:19:58 följande:
    Fast kom igen! Det är helt hopplöst att ens servera fika till dom och än mindre ett mål mat. Dom måste lära sig att man äter det som sätts på bordet i största möjliga mån. Man kan inte alltid få sin favoriträtt lagad på exakt "rätt" sätt. Dessutom är det ju ett helvete när dom är bortbjudna. Det är inte hållbart att vara så gammal och inte ens äta vitt bröd när man är bortbjuden som ett exempel nu då.
    Ett barn med SÄ KAN inte äta "vad som sätts på bordet." Sätt mat som de tycker om på bordet då, eller låt dem vara hungriga om du vill vara elak.

    Det är inte ett helvete att vara bortbjuden om man är ärlig med sitt barns problem, mitt barn får annan mat, eller att det finns något han kan äta. Det har aldrig varit något problem, och hade det varit det så hade vi inte åkt dit eller tagit med egen mat. Hur svårt kan det vara ?
  • Anonym (x)
    Anonym (Jobbigt läge) skrev 2019-04-10 21:23:11 följande:
    Varför är du så övertygad om att det är SÄ? Varför skulle det inte kunna vara envisa ungar med någon fix idé bara? Det är inte troligt att flera barn i samma familj där ingen har någon diagnos alla skulle lida av SÄ.
    För att ALLT du skriver i ts tyder på det. Ring en dietist på BUP och se vad de säger.
    SÄ behöver inte bero på någon speciell diagnos, det kan ju lika gärna bero på att de blivit misskötta med mat då, så att de utvecklat det. Är det deras fel om deras föräldrar gjort att de hamnat i denna situationen?
    Nej, det är det inte, och därför får du som annan vuxen i deras liv hjälpa dem, servera mat de gillar, gör dem nyfikna på att våga prova annat, men aldrig tvinga och aldrig göra det till ett problem.
    Bryr du dig om dem eller inte?
Svar på tråden Tonåringar som vägrar äta det mesta