Påsklov

Det är ju det jag tycker också. Vad är grejen att komma hit och tillbringa lovet med mig när han ju har hela lägenheten för sig själv hos mamman. Jag har varit med om det förut så jag vet att han brukar bete sig som att han är ensam hemma fastän jag är där. Nu ska jag har studievecka så det är väl första gången som jag faktiskt har anledning att säga till att han får vara tyst, det är lite svårare att be om det annars. Ibland undrar jag vad det är för stränga regler han har hos sin mamma eftersom han hellre vill vara med mig. De har väl bråkat antagligen och då är det väl lättare att fly till oss. Jag tror inte att det handlar om att han längtar så fantastiskt mycket efter sin pappa.
Men, nu är det som det är. Han kommer att vara med mig på påsklovet. Och jag som förutsåg detta redan i höstas och bad om att vi skulle göra ett byte, nu har mitt önskemål som vanligt inte tagits i beaktning. Mamman byter veckor hela tiden men jag får inte ens byta med motiveringen att få studiero. Då heter det att han inte är välkommen. Vadå? Han är väl välkommen veckan därpå. Vi säger ju knappast till honom att han inte är välkommen till sin mamma varje gång hon gör sina byten.

Inte så schysst att lämna sambon ensam med våra två små barn. Jag kommer att lämna och hämta barnen. Åker jag iväg så får han sköta den biten, och allt annat kring barnen själv.

Fast när han är här ensam med mig beter han sig som han vore ensam hemma. Jag tror faktiskt att han tycker att han har mer frihet med mig eftersom jag inte kan/får tjata som en förälder, men den känslan är ju isåfall falsk för jag håller ju igen den största delen av irritationen.

Men så klart kan en tonåring också vilja ha sällskap men jag tycker inte det stämmer överens med hur han beter sig. Det räcker ju att man gått utanför dörren, glömt nåt och gått tillbaka så har han satt på musik och knallar omkring naken, typ.