Påsklov
Det är nog svårt att fråga en spn sak utan att vara oförskämd.
SPelar orsaken verkligen roll För dig, omständigheterna är väl de samma ävrn om du får veta skälet till tonåringens val?
Inlägg från: Anonym (Sara)
|
-
-
Det beror väl på hur bra relation du och bonusen har och hur socialt kompetent du är. Om du lyckas ställs den frågan så att den ställs ur bonusens perspektiv och det inte finns någon som helst anklagelse i frågan eller att frågan får honom att känna sig ovälkommen i sitt hem, så kan du ju ställa frågan.Anonym (ts) skrev 2019-04-14 18:03:28 följande:
Tror du? Är det inte en rimlig fråga att ställa till en tonåring? Jag är tacksam för din feedback för jag tycker väl själv att jag borde kunna fråga men någonting håller mig också tillbaka.
Det vore ju trevligt att få veta orsaken, så skulle man förstå bättre varför det alltid blir så här. (Det är inte första gången som jag har haft önskemål som strulas bort.)
-
Har ni en bra relation annars så är det klart du kan fråga om han bråkat med sin mamma. Om ni har en sån relation så att ni pratar om såna saker och du är beredd att lyssna.Anonym (ts) skrev 2019-04-14 19:07:17 följande:
Ja, det är ju det som är svårt. Men att jag inte är så förtjust i att han ska vara ensam hemma med mig kan väl knappast komma som en överraskning. Men jag kan ju undra ur perspektivet att jag själv har varit tonåring och att jag har svårt att förstå varför han inte hellre vill vara ensam hemma på dagarna. Okej, om det hade varit en förälder hemma, men ensam med mig? Hur tänker du att man skulle kunna känna sig ovälkommen? Hur skulle frågan ställas för att det skulle låta som en anklagelse?
Jag kan ju också undra om han har bråkat med sin mamma och att det är det som gör att han fick så bråttom därifrån. Det måste väl vara okej att undra?
Ovälkommen känner man sig väl om det känns som att du frågar för att du inte vill att han ska vara där.
Jag förstår inte riktigt varför det är så viktigt för dig att vera varför han hellre är i ena hemmet än i andra om det inte grundar sig i nån slags oro för honom.
Det finns väl en massa möjliga orsaker till det för övrigt. Pappan är väl hemma på kvällarna så att det är därför, han kanske vill ha omväxling bara eller säga till kompisarna att han är bortrest, eller så har ni någon rolig pryl som inte finns hos mamnan, osv. Eller så är det som du verkar gissa att han behöver komma bort från sin mamma ett tag. Inget av detta är väl fel eller särskillt konstigt? -
Om han är i sena tonåren borde du väl kunna prata med honom om de delar som du oroar dig för att det ska bli konflikter kring under veckan?Anonym (ts) skrev 2019-04-14 19:41:13 följande:
Bara för att man undrar betyder inte att man tänker att det är konstigt fast jo, jag tycker ju att det är konstigt att han väljer att vara ensam med mig hellre än ensam på riktigt. Det som oroar mig är risken för konflikter och om han tycker att han är så gott som ensam hemma när det "bara" är jag här.
Du kommer med bra vinklar. Kanske inte stämmer med honom men ändå bra att se saker ur fler perspektiv.
Oro för honom har jag inte i första hand men jag kan ju tycka att det kan vara bra att ta reda på hur saker och ting ligger till, inte minst för att det kan vara bra att ha koll på vad som rör sig i hans liv. Men jag önskar att pappan gjorde det arbetet. Ibland är det som att han tror att man tränger sig på om han skulle fråga för mycket. Jag tycker själv inte det är konstigt att man vill veta men jag känner väl inte heller att vi har den relationen för tillfället.
Tala om för honom att du studerar hemifrån och att det till exempel inte funkar med hög musik osv eller att han har ljud för sig på natten som väcker dig (vilket jag har för mig att du skrev).
Om du vill och ni båda är hemma om dagarna kan ni ju göra ett gemensamt matschema under veckan, att ni tex lagar mat och diskar efter maten varannan lunch.
Dvs att du lyfter de tankar du har med honom i förväg så att ni tillsammans kan hitta en lösning för det.