• Anonym (ts)

    Påsklov

    Ess skrev 2019-04-14 09:56:56 följande:
    Säg åt pappan att han tar upp med sonen att om han ska va ensam med dig så gäller reglerna att han sköter sig helt själv. Plockar upp efter sig, lagar sin mat själv osv.
    Det gjorde jag när makens barn skulle va med mig när han jobbade. Första dagen funkade inte, men han blev arg när han kom hem och gav dem en uppsträckning, sen flöt det på.

    Min åsikt om självgående är att man sköter sig själv som en vuxen eller nästan vuxen faktiskt klarar av, genom att laga sin mat och plocka undan när man är klar, duscha och borsta tänder utan tillsägelse. Sen meddelade vi varann om vi skulle iväg och ungefär när vi tänkte komma tillbaks igen. Vi hade mobiler allihop så vi kunde nå varann om det skulle va nåt.
    Saken är ju den att det blir jag som får tala om för honom att plocka undan. Ibland lyckas han ju smyga ut disken och sticka innan man ens har hunnit se att han dumpat allt i diskhon.

    Jag brukar annars försöka lämna så mycket det går, så får pappan välja själv ifall han vill plocka eller säga till.
  • Anonym (ts)
    Ess skrev 2019-04-14 10:05:16 följande:
    Fungerar det verkligen inte så tycker jag att pappan kan säga nej till att han kommer den veckan. Ska han ändå komma veckan efter så kan han hålla sig hos sin mamma den veckan du är själv.
    Det är ju det jag tycker också. Vad är grejen att komma hit och tillbringa lovet med mig när han ju har hela lägenheten för sig själv hos mamman. Jag har varit med om det förut så jag vet att han brukar bete sig som att han är ensam hemma fastän jag är där. Nu ska jag har studievecka så det är väl första gången som jag faktiskt har anledning att säga till att han får vara tyst, det är lite svårare att be om det annars. Ibland undrar jag vad det är för stränga regler han har hos sin mamma eftersom han hellre vill vara med mig. De har väl bråkat antagligen och då är det väl lättare att fly till oss. Jag tror inte att det handlar om att han längtar så fantastiskt mycket efter sin pappa.
    Men, nu är det som det är. Han kommer att vara med mig på påsklovet. Och jag som förutsåg detta redan i höstas och bad om att vi skulle göra ett byte, nu har mitt önskemål som vanligt inte tagits i beaktning. Mamman byter veckor hela tiden men jag får inte ens byta med motiveringen att få studiero. Då heter det att han inte är välkommen. Vadå? Han är väl välkommen veckan därpå. Vi säger ju knappast till honom att han inte är välkommen till sin mamma varje gång hon gör sina byten.
  • Anonym (ts)
    Orkide skrev 2019-04-14 12:12:37 följande:

    Det är så hemskt att folk flyttar tillsammans med någon som har barn och sen inte fattar att det ska vara BARNETS HEM OCH TRYGGHET... villkorslöst!! Mår så himla dåligt av att läsa sånt här!


    Sluta läs då. Antingen får du försöka sätta dig in i problemet på riktigt och ärligt försöka förstå. Ska du bara in och skumläsa för att tillfredsställa någon pervers lust att oja dig över hur andra har det så är det ingen mening att du skriver här.
  • Anonym (ts)
    Anonym (Jag) skrev 2019-04-14 12:13:44 följande:

    Men alltså. Pojken är inte ?här?. Pojken är i sitt hem. Där du iof också råka bo. Men han har väl försjutton rätt att vistas i sitt eget hem???


    Javisst. Och han råkar ha två hem. Han har väl för sjutton rätt att vistas i sin mammas hem också?! Men hon har bytt bort en vecka. Ska vi anklaga henne för att hon hindrar honom att vistas i sitt hem den veckan?
  • Anonym (ts)
    Anonym (Ann) skrev 2019-04-14 10:29:37 följande:

    Jag har faktiskt full förståelse för din irritation fast många här bli upprörda på dig och ska dra till med argumentet att det också är bonusbarnets bostad.

    Har också ett bonusbarn i övre tonåren och hade inte haft några som helst problem att ha henne boende hos oss på heltid ifall hon hade varit skötsam och lite självständig.

    Min sambo och hans ex tycker att hon är en pluttig liten bebis och hon ska minsann inte ens bre en smörgås själv, än mindre plocka ut eller in i diskmaskinen. Att ens gå till affären och handla sitt egna godis eller snacks är inte heller på frågan utan det ska vi vuxna göra åt henne.

    Just p g a det så blir jag vansinnig när hon ska vara hemma hos oss medans sambon är i annan stad och jobbar och exet ligger i sin jacuzzi och sippar bubbelvin. Hallå, vill man skämma bort sina barn till absurdum så får man gott ta hand om dom själv kan jag tycka.

    Det här bör fler föräldrar ta åt sig utav, det hade inte varit några problem att ha härliga tonåringar hemma ifall dom agerar efter sin egna ålder. Jag vill inte ta hand om en 16-åring som beter sig som en femåring.


    Riktigt så illa är det inte här så jag ska försöka att tänka på det, allt är relativt. Men det är väldigt frustrerande att pappan har en bild av hans pojke är mönsterbarnet när han aldrig kan se hur han är när vi är ensamma. Sen är det inte världens enklaste sak att säga till någon annans barn heller. Man behöver stödet från föräldern. Det underlättar åtminstone. 
  • Anonym (ts)
    Anonym (Jag) skrev 2019-04-14 13:21:14 följande:
    Aha, ok. Då missuppfattade jag. Jag trodde det var POJKEN som valt att vara hos er.
    Njae, både ock. Hans mamma har bytt bort veckan efter och han har valt att komma redan veckan innan. Det jag har så svårt att förstå är varför en tonåring väljer bort det hemmet där han får vara ensam hemma på dagarna mot hemmet där jag kommer att vara hemma på dagarna. Vill man inte passa på att vara ensam hemma om man är tonåring? 
  • Anonym (ts)
    Anonym (jenny) skrev 2019-04-14 13:38:39 följande:
    Skulle du kunna ta en sista minuten resa vart som helst och plugga där? Eller låna någons sommarstuga och isolera dig med dina böcker där? Du bad tidigare om att få din studievecka utan distraktioner - visa att du tar dig själv på allvar.
    Inte så schysst att lämna sambon ensam med våra två små barn. Jag kommer att lämna och hämta barnen. Åker jag iväg så får han sköta den biten, och allt annat kring barnen själv.
  • Anonym (ts)
    Anonym (jenny) skrev 2019-04-14 14:53:24 följande:
    Ha, nej det är klart. Jag hade missat att det fanns fler barn i familjen. Men skulle du kunna plugga på biblioteket, café eller hyra in dig tillfälligt på ett kontor? Jag hade också sett till att bjuda på hela småbarnsupplevelsen med en riktigt tidig och livlig morgon (träskor, någon? högljudda leksaker?) för att se till att han får känna på konsekvenserna av att hålla liv på nätterna.
    Jag tror inte jag har nämnt det förrän nu.

    Det smidigaste för mig är ju givetvis att stanna hemma. Tar ju tid i anspråk att ta sig någonstans också. Hade sett fram emot att ha den här veckan men jag visste redan i höstas att det skulle skita sig. Pappan har inte ens nämnt för mamman, fastän han har sagt flera gånger att han skulle göra det. Han och barnet åkte på en veckas semester och jag stannade hemma och tog hand om barnen och givetvis blev barnen sjuka så det innebar att jag missade en massa lektioner och det var ganska tufft att ta igen det sen. Då tyckte jag det var lämpligt att vi diskuterade påsklovet och vilka konflikter jag kunde förutse och det lämpliga i att be att pojken kunde vara hos mamman när han var ledig. Men nu är ju det längesen och pappan har glömt vilken uppoffring jag fick göra. Nu handlar allt om att pojken inte får känna sig ovälkommen. Och det är klart, eftersom han inte ens har nämnt saken tidigare och inte lagt minsta lilla energi på att försöka få till ett byte på ett snyggt sett så kan det ju verka som att han inte är välkommen om man presenterar det just nu.

    Han kan ju sova sig igenom allt tror jag. Är vaken till tre på nätterna när han är ledig. Jag väcks av att han vandrar omkring mellan kök och toalett. Han smyger inte precis när han tror att alla sover. Och väcks jag kan det ta flera timmar innan jag somnar igen. Ibland försöker han smyga med att spela online och prata med sina spelarkompisar men det hoppas jag att han fattar att han inte kan göra den här gången. Men det där med att vara uppe länge och gå på toaletten, det är svårare att komma åt. Han väljer ju själv när han ska lägga sig. Sen sover han fram till fyra på eftermiddagen ibland. Medan en själv försöker ta itu med allt man har att göra fastän man sovit skitdåligt. 
  • Anonym (ts)
    Anonym (Jag) skrev 2019-04-14 16:12:44 följande:

    Han kanske älskar er och vill vara där någon är? Kanske han saknar sina småsyskon. Alla tonåringar vill inte vara själva kan jag tänka.


    Fast när han är här ensam med mig beter han sig som han vore ensam hemma. Jag tror faktiskt att han tycker att han har mer frihet med mig eftersom jag inte kan/får tjata som en förälder, men den känslan är ju isåfall falsk för jag håller ju igen den största delen av irritationen.

    Men så klart kan en tonåring också vilja ha sällskap men jag tycker inte det stämmer överens med hur han beter sig. Det räcker ju att man gått utanför dörren, glömt nåt och gått tillbaka så har han satt på musik och knallar omkring naken, typ.
  • Anonym (ts)
    Anonym (eee) skrev 2019-04-14 17:25:44 följande:

    Problemet här är ju din partner! Inte sonen eller hans mamma. 
    Du är den enda som kan styra över hur du vill ha ditt liv så det är bara att ta i med hårdhandskarna här, mot pappan! 


    Jo, jag försöker, och det har blivit bättre idag mot vad det var förr. Att distansera sig var något som hjälpte en del. Jag lägger mig inte i vad de gör och jag tar inte på mig att göra något för dom. Men jag bävar ändå för denna vecka. Vill inte få min nattsömn störd och få försämrad livskvalitet. Även om jag har sambon med på tåget vad gäller nattsömnen så är ju nattsömnen ändå störd när det väl händer något. Enda sättet att försäkra sig om att inte bli väckt är att hans barn är hos sin mamma på sin ledighet. Även när han har skola att gå till har han sena vanor men då finns det ändå en gräns och den står jag ut med. När han är ledig vet man aldrig vad han hittar på och när jag kommer att bli väckt.
  • Anonym (ts)
    Anonym (G) skrev 2019-04-14 17:47:13 följande:
    Kanske Inte så konstigt att han inte är så trevlig mot dig om du är såhär otrevlig i verkligheten. Han har ju faktiskt ingen skyldighet alls att gilla dig men han har all rätt att vistas i SITT hem. Du kanske inte reflekterat över det men att han har två hem är nog inget han direkt jublar över. Det är inte jättekul att åka mellan två hem, speciellt inte om man inte känner sig välkommen.
    Nej, och hans egen mamma verkar ju inte göra så att han känner sig jättevälkommen där heller.
    Nej det kan nog vara tufft att inte bara ha ett hem men det går också att utnyttja fördelar med att ha två hem. Att fly från bråk i stället för att reda ut dom, till exempel.
    Han behöver inte vara trevlig mot mig, bara han inte väcker mig. Jag har inte tänkt mig att vi ska ha det trevligt ihop, det räcker gott att samexistera. Men det är svårt att samexistera om en person måste offra sin sömn. 
  • Anonym (ts)
    Anonym (Sara) skrev 2019-04-14 17:22:21 följande:

    Det är nog svårt att fråga en spn sak utan att vara oförskämd.

    SPelar orsaken verkligen roll För dig, omständigheterna är väl de samma ävrn om du får veta skälet till tonåringens val?


    Tror du? Är det inte en rimlig fråga att ställa till en tonåring? Jag är tacksam för din feedback för jag tycker väl själv att jag borde kunna fråga men någonting håller mig också tillbaka. 

    Det vore ju trevligt att få veta orsaken, så skulle man förstå bättre varför det alltid blir så här. (Det är inte första gången som jag har haft önskemål som strulas bort.)
  • Anonym (ts)
    Anonym (Sara) skrev 2019-04-14 18:16:31 följande:
    Det beror väl på hur bra relation du och bonusen har och hur socialt kompetent du är. Om du lyckas ställs den frågan så att den ställs ur bonusens perspektiv och det inte finns någon som helst anklagelse i frågan eller att frågan får honom att känna sig ovälkommen i sitt hem, så kan du ju ställa frågan.
    Ja, det är ju det som är svårt. Men att jag inte är så förtjust i att han ska vara ensam hemma med mig kan väl knappast komma som en överraskning. Men jag kan ju undra ur perspektivet att jag själv har varit tonåring och att jag har svårt att förstå varför han inte hellre vill vara ensam hemma på dagarna. Okej, om det hade varit en förälder hemma, men ensam med mig? Hur tänker du att man skulle kunna känna sig ovälkommen? Hur skulle frågan ställas för att det skulle låta som en anklagelse? 
    Jag kan ju också undra om han har bråkat med sin mamma och att det är det som gör att han fick så bråttom därifrån. Det måste väl vara okej att undra?
  • Anonym (ts)
    Anonym (Sara) skrev 2019-04-14 19:22:39 följande:

    Har ni en bra relation annars så är det klart du kan fråga om han bråkat med sin mamma. Om ni har en sån relation så att ni pratar om såna saker och du är beredd att lyssna.

    Ovälkommen känner man sig väl om det känns som att du frågar för att du inte vill att han ska vara där.

    Jag förstår inte riktigt varför det är så viktigt för dig att vera varför han hellre är i ena hemmet än i andra om det inte grundar sig i nån slags oro för honom.

    Det finns väl en massa möjliga orsaker till det för övrigt. Pappan är väl hemma på kvällarna så att det är därför, han kanske vill ha omväxling bara eller säga till kompisarna att han är bortrest, eller så har ni någon rolig pryl som inte finns hos mamnan, osv. Eller så är det som du verkar gissa att han behöver komma bort från sin mamma ett tag. Inget av detta är väl fel eller särskillt konstigt?


    Bara för att man undrar betyder inte att man tänker att det är konstigt fast jo, jag tycker ju att det är konstigt att han väljer att vara ensam med mig hellre än ensam på riktigt. Det som oroar mig är risken för konflikter och om han tycker att han är så gott som ensam hemma när det "bara" är jag här.

    Du kommer med bra vinklar. Kanske inte stämmer med honom men ändå bra att se saker ur fler perspektiv.

    Oro för honom har jag inte i första hand men jag kan ju tycka att det kan vara bra att ta reda på hur saker och ting ligger till, inte minst för att det kan vara bra att ha koll på vad som rör sig i hans liv. Men jag önskar att pappan gjorde det arbetet. Ibland är det som att han tror att man tränger sig på om han skulle fråga för mycket. Jag tycker själv inte det är konstigt att man vill veta men jag känner väl inte heller att vi har den relationen för tillfället.
  • Anonym (ts)
    Ess skrev 2019-04-14 19:38:33 följande:
    Jag tycker du kan ställa frågan om han vägrar plocka undan efter sig eller när han stör dig på natten och du säger till honom, om han då skiter totalt i vad du säger. 
    Fråga då varför han överhuvudtaget kommer när bara du är hemma, och att om han ska bära sig åt så här så får han packa sina saker imorgon bitti och åka hem till sin mamma och komma tillbaks när pappan är hemma.

    Ja, den tanken har jag haft. Om konflikterna börjar torna upp sig så känns det befogat att fråga. Är det lättare att vara med mig eftersom han tror att jag ändå inte kommer att våga tjata på honom, jämfört med en mamma som tjatar hela tiden. Jag hoppas att det inte kommer dithän. 
    Han har blivit förvarnad om att han måste visa hänsyn och det kan hända att han faktiskt tar det på allvar. Det tråkiga är ju att inte veta. Hade han stannat hos sin mamma så hade jag ju inte ens behövt fundera på det. Nu är det som att man måste vara beredd på allt som kan uppstå. Och med tanke på att jag förutsåg det här redan i höstas så känns det kymigt att det inte kunde ha tagits på allvar. Jag har vid flertalet tillfällen tagit hand om våra små barn medan han har åkt iväg med sin son. Det kan jag på något sätt ta eftersom relationerna inte har varit så bra men någon gång tycker jag att jag skulle få förhandla mig till något för min egen del. Jag reser inte bort och lämnar honom ensam med barnen, det enda jag har bett om är att slippa konflikter den här veckan. Och mina studier är ju faktiskt något som kommer att gynna alla så hur svårt hade det varit av min sambo att försöka byta den här veckan, särskilt om han hade gått ut med det redan i höstas när jag tog upp det första gången. 
    Min sambo har känt sig obekväm att ta upp det här med sin son för han tycker att det får det att framstå som att han inte är välkommen. Jag har väldigt svårt att se det, med tanke på alla konflikter som har uppstått när han har varit ledig och haft ännu senare vanor, hur svårt hade det varit att förklara det för sonen och åtminstone kolla vad sonen själv tycker. För det går ju att framställa det som något positivt också, att om han stannar hos mamman så får han ju faktiskt vara själv på dagarna. Om sonen inte hade tyckt om att vara själv så hade han fått redan på det. Men att inte ens våga föra fram förslaget, jag har så svårt att förstå det.

  • Anonym (ts)
    Ess skrev 2019-04-15 11:43:33 följande:
    Jo det går hur bra som helst och det är meningen att han ska va hos mamman. Men hon kunde nekat även om det varit pappans vecka, så hade han fått ordna passningen på annat vis.
    Njae, påskveckan skulle han vara hos oss. Veckan efter skulle han vara hos sin mamma. Problemet är att jag förutsåg påskveckan redan i höstas och bad min sambo att byta så att vi skulle undvika konflikter. Jag är redigt trött på att inte veta om jag kommer att få min nattsömn störd av hans barn och att ta mig igenom dagar och känna mig som en zombie, och inte få något vettigt gjort. Risken att han ska hålla mig vaken på nätterna blir större när han är ledig. Så problemet är att jag bad min sambo att byta påskveckan med mamman, och det har han inte gjort. 
    Veckan efter påsk skulle han vara hos mamman men hon har däremot gjort ett byte så därför kommer han nu att vara här både påskvecka och veckan därpå.

    Jag är så trött på att jag inte kan få till ett byte, inte ens när jag ligger så tidigt ute som månader i förväg. Mamman gör byten hela tiden, men jag får inte. Han har inte ens försökt. Vi har pratat om det flera gånger, han har förstått min synpunkt, han känner till problemen, han har till och med sagt att han inte har problem att ta upp det med mamman, men det är sonen som han inte vet vad han ska säga till. Men jag tycker att sonen också borde förstå och man skulle också kunna hävda att just den här påskveckan var viktig att byta eftersom den ligger till så som den gör i min utbildning. Jag menar att han skulle ha kunnat prata med både mamman och sonen och det borde inte vara något konstigt att man vill byta den veckan.

    Sen har det därefter varit andra konflikter så att sonen har varit mer hos mamman, så han har inte varit hos pappan lika mycket, kanske inte på en månad, och så väljer han att dyka upp igen på påskveckan. Vilket är en vecka han skulle ha varit hos oss enligt schemat men som är en vecka som jag redan för länge sen bad om att vi skulle byta. 

    Nu är det som det är. Det är en vecka då han skulle ha varit hos oss. Hade min sambo sagt något för länge sen så hade det kanske gått att byta men nu är det de facto en vecka som han skulle ha varit hos oss och nu är det för sent att säga något.

    Däremot har han fått veta att det inte är okej att han väcker mig och fått förklarat för sig så skulle det bli en sån där natt igen där han brister i omdömet så kan det ju hända att jag kommer att fråga varför han inte valde att stanna ytterligare en vecka hos sin mamma, för där får han ju tydligen stanna uppe hur länge han vill, där stör han ingen, vad jag har förstått.
  • Anonym (ts)
    sextiotalist skrev 2019-04-15 11:43:57 följande:
    Rent krasst kan hon det, såvida inte barnet är skrivet på adressen. Att det sedan kan leda till andra konsekvenser är annan femma.

    Det är bara de som är skrivna på adressen som har laglig rätt att vara där, alla andra kan man skicka iväg, om man vill.
    Inte för att det spelar någon roll i mitt fall, jag har inte tänkt att dra in lagen i det här men ett barn som står under delad vårdnad måste väl ha rätt att vistas även på den adress där han inte är skriven?
  • Anonym (ts)
    sextiotalist skrev 2019-04-15 12:40:28 följande:

    Nej, inte med automatik. Dessutom finns det inget som heter delad vårdnad, så det kan man inte använda här. Däremot så har ju båda föräldrarna ett ansvarstagande om de har gemensam vårdnad. Men nu är det en nästan myndig son. Så nej. han har inte med automatik rätt att vara i ert hem, däremot så är det självklart en annan sak moraliskt.


    Nu råkar han vara skriven på vår adress. Så det skulle i så fall mamman kunna utnyttja.

    Hur är det med det där med att bli myndig eller till 21 om man pluggar? Har de inte rätt att vistas i någons hem då?
  • Anonym (ts)
    sextiotalist skrev 2019-04-15 13:01:23 följande:
    OK, där han är skriven har han all rätt att vistas. Men man har bara juridisk rätt att vistas i det hem man är skriven. Allt annat är med inbjudan. Så svaret på din fråga, ja, man har inte rätt att befinna sig i en annans bostad. Så den dagen som ens barn flyttar hemifrån, så försvinner rätten.

    Men nu skiljer vi mellan lag och moral tycker jag.
    Ja, absolut. Jag har visserligen faktiskt hört talas om en mamma som packade sin sons väskor och kastade ut honom den dag han fyllde 18 men det tillhör ju inte vanligheterna och det är inte det jag är ute efter med frågan. Men det är intressant att höra vad lagen säger. Vad betyder juridisk rätt i det här fallet? Bara juridisk rätt?
    Om barnet väljer att flytta hemifrån när han är 40 så skulle han ha laglig rätt att bo kvar tills han är 40?
    Det här löser sig nog för de flesta men ibland blir det ju en del slitningar.
  • Anonym (ts)
    Anonym (Malus) skrev 2019-04-15 14:05:32 följande:
    Det håller jag dock inte med om.
    För att klara det uppdraget måste man ha någon liten grund att stå på, det verkar denna ungdom inte ha.
    Det stämmer. Korv och makaroner klarar han bara att laga under översyn av sin pappa. Jag känner inte att jag ska behöva ägna mig till översyn bara för att han ska få chansen att hjälpa till. Men vad gäller maten så brukar pappan ordna det så att jag inte behöver tänka på det. Efter många år har han förstått att han behöver serva sonen mer för att det inte ska hamna på mig.
    Vi får väl hoppas att han fortsätter med det trots allt tjafs som har uppstått nu mellan mig och sambon. 
Svar på tråden Påsklov