Jag är en tråkig person

Ingen människa är den andra lik. Så läskigt är det. Så därför kan vi inte jämföra oss med andra.

Jag själv är ganska utåtriktad.

Men jag har verkligen börjat trivas i mitt eget sällskap.

Jag älskar att läsa om så mycket olika saker, och det tar tid.

Och annars tycker jag om att promenera i Stockholm och upptäcka nya områden.

Jag har tänkt att jag BORDE känna mig ensam, när jag inte gör det.

( jag har alltså en liten familj med ett barn och en sambo). Träffar jag någon bekant i centrum, oj, vad jag pratar på. Och om det blir sådana situationer att man pratar med någon främling. Jösses vad pratglad jag är. Men annars stortrivs jag med att vara själv. Jag glömmer att kontakta vänner för att jag har så mycket att förkovra mig i. Det kanske är dumt? Man kanske BORDE underhålla vänskapen?

Ingen människa är den andra lik. Så läskigt är det. Så därför kan vi inte jämföra oss med andra.

Jag själv är ganska utåtriktad.

Men jag har verkligen börjat trivas i mitt eget sällskap.

Jag älskar att läsa om så mycket olika saker, och det tar tid.

Och annars tycker jag om att promenera i Stockholm och upptäcka nya områden.

Jag har tänkt att jag BORDE känna mig ensam, när jag inte gör det.

( jag har alltså en liten familj med ett barn och en sambo). Träffar jag någon bekant i centrum, oj, vad jag pratar på. Och om det blir sådana situationer att man pratar med någon främling. Jösses vad pratglad jag är. Men annars stortrivs jag med att vara själv. Jag glömmer att kontakta vänner för att jag har så mycket att förkovra mig i. Det kanske är dumt? Man kanske BORDE underhålla vänskapen?

PS. Du verkar ha trista referenser att jämföra dig med. De där människorna "som tar upp all plats" i ett rum brukar inte bli populära.

Inte heller de som ska berätta om sin resa i två timmar.

Jag har en introvert och blyg väninna. Vi är bästa vänner. Vi kommer varandra inpå djupet när vi träffas.

Jo kanske borde jag? Fast en vän har jag kontakt med dagligen. En äldre man som råkat ut för en stroke som bor nära. Det är som en stand-in för min mamma.

Och vi ses ju ofta då vi bor nära.

Men man kanske BORDE ha nära väninnor som man umgås med? Oftare?

Jo kanske borde jag? Fast en vän har jag kontakt med dagligen. En äldre man som råkat ut för en stroke som bor nära. Det är som en stand-in för min mamma.

Och vi ses ju ofta då vi bor nära.

Men man kanske BORDE ha nära väninnor som man umgås med? Oftare?

Jag undrar om du känner dig ensam ts?

Jag vägrar att sätta en etikett på mig "hur jag är" i sociala sammanhang. I ena sammanhanget kan jag vara orolig att yttra mig (t ex bland en massa "fina" föräldrar då min dotter gick på en finare skola med massa karriärsföräldrar, kändisbarn och kulturmänniskor) Kanske för att jag själv går på sjukersättning och har haft problem med hälsan.

I andra sammanhang kan det bara bubbla av spontanitet och tankar och jag kan vara väldigt utåtriktad och intellektuell, om jag går intressanta fristående kurser på universitetet. Jag lägger ibland band på mig för att jag inte vill ta för mycket plats i vissa sociala sammanhang

För egen del är jag som sagt emot att sätta en etikett på sig om man är introvert eller extrovert, även om Tim Bergling gjorde det, för saken är den, att om man gör det kanske det blir en självuppfyllande profetia, och man tror att man ALLTID är på ett visst sätt. I vissa sammanhang kanske man är på ett sätt, och i andra sammanhang på ett annat sätt.
Sen är det dessutom så, att ibland kan man omge sig med människor som sätter en etikett på en själv, och det är DERAS sanning.
Man kanske blir utanför i ett visst sammanhang med just dessa människor, och så får de en att tro att man är si eller så,
men det är för att just dom har bestämt att "jag" är så.
Då gäller det att tro på sig själv. Ibland kan man omge sig med folk som vill trycka ner en, och säger "Du är så!"(det kan jag ha fått höra av en partner som försöker trycka ner mig). Till slut, om man är känslig, kan man gå på "hur andra uppfattar hur man är".

Men om man nu då vill sätta en etikett på sig själv "jag är extrovert eller introvert" så skulle jag med hävd säga att det är det sociala samspelet som är det absolut viktigaste vid umgänget med andra. 

Ingen vill umgås med någon som självupptaget sitter och gafflar i timmar om sin resa för övrigt, som du nämner som ett exempel på extroverta människor.
Förresten har du FEL, en person som sitter och pratar om sig själv extremt länge är inte extrovert, denna person kan i själva verket vara väldigt introvert,
eftersom den är så uppfylld av sig själv och bara vill prata om sig själv.

En människa som verkligen klarar av att vara utåtriktad är ju den som pratar tillsammans med folk och lyssnar även på dem och det blir ett utåtriktat och bra umgänge.

Just blyga människor, har själv sådana i mig omgivning, kan ha ett problem med att de är för självupptagna i sociala sammanhang.