Hon drog, vad gör jag nu?

För det första, det verkar som att hon har gått vidare mkt snabbt, men det r bara för att hon gick igenom processen innan hon dumpade dig.

Häng inte upp dig på det, fortsätt som du gjort med studier, träning, gå ut och gör nåt, ställ in dig på 6 månaders singel liv.

Helt OK att sakna, naturligt, men fastna inte där, och hoppa inte in i nytt förhållande bara för att ersätta det gamla.

Personligen hade jag blockerat, sen raderat hennes nummer, för att förhindra fylle-sms och hindra henne från att krypa tillbaka.

Detta säger jag som en dumpad kille som kom hem till lgh, där mina saker var packade, och hade lapp med orden ?flytta, det är slut?

Idag är jag gift och har barn med kvinnan jag fann 8 månader senare.

Förmodligen har hon gett dig signaler eller rena ord under en längre tid men du har inte kunnat eller velat se detta. Till slut fanns det ingen annan utväg för henne än att helt enkelt göra slut.

Man måste bearbeta ett så pass långt förhållande under en viss tid. Hon gjorde det troligen flera månader innan ni slutligen bröt, men du har fått börja ditt sörjande efter uppbrottet.

Låter ändå som att du är stark och kommer komma på fötter igen väldigt snart. Inom kort kommer du se henne som ett vackert minne medan kvinnan du gifter dig och får barn med kommer vara fin stora, sanna kärlek.

Jag beklagar sorgen TS. En bekant var med om liknande, han blev dumpad en vacker dag och han satt där frågandes som en fågelholk. Dumpningen kom som en blixt från en klar himmel. Han fick i efterhand veta att hon varit osäker på sina känslor i ett års tid och hoppades på att de skulle komma tillbaka, men när det inte skedde så gjorde hon slut. Kanske är det något liknande i ditt exs situation.

Tycker att det är ruttet gjort av henne att inte vara mer finkänslig. Där ligger du med hjärtesorg och hon ska visa upp inför alla hur lycklig hon är utan dig typ.

Man kan också fundera över vad hon skulle skriva om hon la upp en tråd. TS, det är förstås jätteledsamt för dig men hon kanske tycker att hon har gett signaler , men du inte har plockat upp dem?
Oavsett vad, så är läget som det är och du behöver mer tid. Jag vet det inte låter som en tröst men det kommer mattas av, det du känner just nu. En dag kommer du plötsligt inse att du mår lite bätte, orkar lite mer, kanske inte tänkt på henne den dagen osv. 

Tråkigt att höra med din kompis. Det suger verkligen! Ja hon berättade på en av promenaderna att hon känt såhär i tre månader och inte velat haft sex det senaste året wtf... Sjukt att en människa man delar allt med kan bli en främling på en dag. Ja hon har betet sig på ett riktigt dåligt sätt och bryr sig nog inte ens eller tänker på mig... lever för dagen.

Tja!

Nu verkar det dött här men om någon läser det här inlägget i framtiden som fått sitt hjärta krossat så tänkte jag skriva ett lite uppiggande inlägg.

Det har nu gått över tre månader och jag mår faktiskt helt okej. Det är mycket som hänt under den här tiden men att ligga och skaka på badrumsgolvet eller att ha ständigt ont i hjärtat känns nu mil bort. Jag har varit på tre dejter med tre olika damer varav en har jag träffat fyra gånger efter det men känner nu att jag måste fokusera lite mer på mig själv igen. Så jobbigt när dem blir ledsna fast man varit rak och ärlig från början. Säkert för att man vet hur ont det gör att bli sårad... Anyways livet rullar nu på och det var nog för några veckor sen mycket vände då en nära vän tvingade mig till spa och sedan krogen. Vi började prata med några tjejer i bubbelpoolen på spat och träffade dem sedan ute. Kvällen var helt magisk, jag levde i nuet som aldrig förr och det var lätt en av dem roligaste kvällarna i mitt liv. Det tackar jag yogan och mediteringen för. Iaf så slutade det med att jag gick hem med en av tjejerna och allt kändes okej. Fortfarande svårt att vara riktigt nyfiken på livet och katastroftankar finns kvar innan jag ska göra saker men sen när jag väl gör dem så går det hur bra som helst. Jag drömmer fortfarande mycket om exet men som sagt livet är värt att leva ändå! Hon var trots allt bara en tjej och historierna vi berättar för oss själva är alltid värre än det som egentligen hände. Jag har förlåtit henne och snart är jag redo att visa mig sårbar igen. Att förlåta är att släppa hoppet om att det förflutna hade kunnat varit annorlunda. Jag kommer aldrig förstå henne eller hålla med henne men jag förlåter henne för hon gjorde det hon trodde att hon var tvungen att göra. Och det är okej! Allt gott <3