Hur rak får man vara mot sina styvbarn?

Vad vill du att samtalet ska leda till? Förståelse och en bättre relation? Eller vill du bara markera ditt missnöje och visa din ilska?

Vet inte varför jag kallade det för samtal när det är en tillsägelse det verkar vara frågan om. Jag måste ha önsketänkt. 

Som skrivs ovan beror väl på vad du vill få ut av det hela.

Vad gäller den första frågan ser jag inte problemet riktigt. Det är väl hhelt normalt att tonåringar ine gillar föräldrarnas beslut ibland och det är väl bara positivt om de har andra i sin närhet spm de kan lyfta olika frustrationer med?

Vad gället den andra frågan så förstår jag att du vill ha samma regler för alla. Men om ni inte har det borde det väl behöva lyftas med pappan? Vad är det som du ska vara "rak" med till tonåringen?

Varför vill du vara hård mot barnen? Vad lägger du i der begreppet?

Jag dyker på mannen så fort han gnäller om saker som han tycker våra barn ska klara av, men som hans betydligt äldre inte klarade av.
Hans egna ungar fick han själv ta hand om

Jag hade faktiskt separerat.

Klart du får vara rak och säga till när något inte fungerar. Det gör man med sina egna ungar, så då går det även med andras ungar. Det är ju saker som påverkar dig. Så länge du är saklig och inte skriker så är det inga problem.

Sedan måste ni ju sätta er ner tillsammans, först du och din man, sedan när ni är överens tillsammans med barnen, och gå igenom vad som gäller.

Du berättar inte så mycket vad tonåringen gör för fel, det du berättar om låter faktiskt som många tonåringar är.
Dom klagar på föräldrar och gör inte alltid dom sakerna i hemmet som man önskar.
Det kan ju vara annat som tonåringen gjort innan men det du berättar känns inte jättestort när det gäller en 17 åring.

Du får ta det med pappan, han får prata med sin tonåring, han har ansvaret, 
men självklart kan du säga till om saker som gäller ert gemensamma hem.
Där kan du absolut säga till om tonåringen inte gör saker som ni kommit överens om eller självklara saker som att plocka in i disken osv.

Att tonåringen sagt till någon att ni var själviska som åker på egen weekend kan ju sägas på många sätt till andra släktingar utan att det betyder så mycket.

Så det är grejer som du tyckte att det var ok att hans barn inte klarade som era nu inte gör? Vad sa han i så fall på den tiden när det var hans barn som inte klarade sakerna?

Om det var dina barn, hur hade du gjort då?

Jag hade dock sagt till honom att så länge de beter sig så, får han sköta all marktjänst när de är hos er.

Jag struntade i hans barn och vad de kunde och inte, men man blev ändå irriterad när de inte kunde ta bussen eller ens fixa en macka åt sig. men försökte att bara skaka det av mig eftersom det inte var mina ungar och min sak att skämmas över.

Våra yngre tar bussen och kan fixa nåt att äta själva. Men han är snabb att gnälla på dem när de inte plockar undan efter sig direkt, och tycker de ska hjälpa till mer än de gör. Då påminner jag honom om de stora gapande fågelholkarna som bara satt där......