Hur rak får man vara mot sina styvbarn?

Det kanske är vanligt men det måste ta slut någon gång. Vi får inte gå utanför dörren utan henne, när hon var yngre så kunde jag tycka svartsjukan var normal och skulle att den lägga sig när hon blir äldre men den lägger sig aldrig. Hon är snart vuxen och vi får fortfarande inte gå utanför dörren jag och min man utan att hon är med.

Innan när vi hade varannan vecka så kunde jag iallafall andas ut däremellan men nu har hon valt att bo hos oss på heltid och det innebär att jag och våra små barn får sköta oss själva medans min man och hon sitter ihop.

Den här weekend resan bokade han för att jag har blivit sjukskriven för depression och utmattningssymptom. Jag har sagt till honom att jag inte längre står ut med att både ha en hektisk arbetsplats och leva i en krigszon hemma, att jag vill lämna om det inte blir bättre. Resan blir första gången som vi gör nåt själva och där vi får prata o reda ut våra problem.

Att hon nu har börjat bråka om vår resa är kanske nåt som jag annars skulle kunna bortse ifrån men den blev bara toppen på isberget för mig eftersom hon och min man bidrar med så mycket negativa energier hemma. Jag känner att jag är frustrerad på henne också och har stor lust till att ta konfrontationen en gång för alla. Det får bära eller brista helt enkelt.

Var kanske lite otydlig i trådstarten. Det handlar inte bara om lite gnäll från en tonåring som vill med på resa utan det är mer infekterat än så.

Jag hade börjat nonchalera tonåringen, och det hade inte varit lönt att be mig om hjälp med något för svaret hade bara blivit NEJ!

Rikta din ilska dit den hör hemma, det är din man som är det stora problemet. Hon beter sig som hon gör för att han tillåter det.

Riktigt korkat inlägg.

MAN SKA STÄLLA ÅLDERSADEKVATA KRAV PÅ BARNEN!!

Jag vet att han är problemet och det är han jag bråkar om det med. Han tar diskussionen till en viss del med henne men givetvis går han inte till kärnan.

Känner bara att jag skulle vilja ta diskussioner med henne också. Är inte lätt att gå hemma och aldrig ha rätt att säga åt en annan människa som beter sig illa.

De umgås inte mycket, träffas några gånger om året. De tycker det är roligt att träffas, men de tycker det är lika roligt att träffa sina äldre kusiner som de inte heller träffar så ofta. Den sk syskonrelationen har hans två äldsta med varann och våra tre med varann. 

Hans kom vh och är så mycket äldre att umgänget upphörde när våra äldsta fortfarande var små, så vi har aldrig direkt bott ihop alla. Våra kommer inte ens ihåg när de stora kom på umgänge.

Maken älskar alla sina barn, men har av naturliga orsaker olika relationer till dem. Med de stora var det världens bråk med mamman med umgängessabotage och hot, vilket höll på ända fram tills de fyllde 18 och kontakten med mamman bröts helt. 

Våra bor han ihop med, så relationen till dem är en annan.

Han träffar de stora ibland, och ibland kommer de hit. Men det är inte speciellt ofta för alla är vuxna och upptagna med sitt, så att få ihop något som passar allas kalendrar är svårt.