Ska man säga att man saknar sitt/sina barn eller inte?

Har haft MÅNGA diskussioner med mitt ex - barnets pappa - om detta. Att det inte är schysst att lägga sina egna känslor på barnet. Han å sin sida kallar mig kall och tycker att det är viktigt att barnet lär sig om känslor... Jag säger ALDRIG att jag saknar mitt barn innan hon sagt det först. Skulle hon säga det svarar jag att det är kört att jag saknar henne också, att det gör man alltid som föräldrar, men att tiden går snabbt och sen är hon med mig och kanske saknar pappa istället - ?så tänk inte på mig nu innan du kommer hit?.

Jag har blivit helt galen av alla SMS och samtal med ord om att han längtar och saknar och älskar. För ett par år sen när mitt barn blev 7-8 år pratade jag med henne om det här med att jag inte säger så mycket sådant. Att det handlar om att VI VUXNA valt att leva med henne varannan vecka och att det inte är synd om oss utan att jag hellre fokuserat på det som är bra hos resp förälder.

Det var inte lika lätt när hon var liten och mer eller mindre likställde hans saknad med att han älskade och behövde henne mer än mig. (Jag har levt i samborelation så länge hon minns och han alltid varit ensam sedan separationen.)