Äl+ 1 idag och nu påbörjas den jobbiga väntan och ångest. Ska innerligt försöka att inte jaga upp mig lika mycket denna gång, men det är svårt. Det är ju liksom det enda som existerar i huvudet. Förra gången började jag stortjuta på en innebandyturnering, när jag fick mensen mitt i. Usch! Tycker det är hemskt redan, och då har vi inte försökt så länge. Tror det är tankar kring att det är "försent" som spökar mest, annars hade jag nog varit mer laidback. Jag hoppas verkligen att det tagit sig idag. Idag fick jag inget utslag på stickan, efter två dagars fast gubbe. Ändå molar det på som sjutton men det är väl normalt. Mannen jobbar sent så blir nog inget sexande idag, eller borde vi?