• Sun 5 May 2019 18:01
    1393 visningar
    25 svar
    25
    1393

    Min sambo och hennes lögner

    Hej,

    Ursäkta ett något lång inlägg men jag mår så dåligt. Jag vänder mig till er som har positiva erfarenheter av att bygga upp tillit igen. Har väntat i över ett år med att skriva här. Känns intimt på något sätt att lämna ut sig. Men, jag har ingen att prata med om detta, tyvärr har jag insett det. Därför är jag här nu. Mina närmaste vänner som är män förstår inte för de är inte känsliga som jag på samma sätt. Mina syskon har jag inte den kontakten med.

    Jag har varit ihop med henne i 14 år, vi har haft tuffa perioder som inte berör otrohet men andra svåra saker i livet som fört oss närmare varandra. Vi skrattar och gråter ihop, har bra sex ofta och vi trivs ihop och har en nära relation. Vi har flera barn ihop. Hon är min livskamrat. Men, hon har ett trasigt förflutet och har alltid haft ett introvert sätt som inkluderat en del hemligheter om diverse allmänna saker. För länge sedan hade vi en djup livskris som vi tog oss igenom (ej otrohet) och jag kände att det var vi mot världen när vi tog oss igenom. Jag kände mig stark och lyckades bygga upp en slags naiv tillit till henne vilket är så fint att ha i livet.

    Jag upptäckte för 2-3 år sedan av ren slump några meddelanden till ett av hennes ex och till en kollega som inte var ok. Några meddelanden som hon missat att radera. I det ena fallet kändes meddelandet som ett sätt att väcka en gammal björn som sover, hon ville få igång en kontakt med honom med diffusa minnen relaterade till något intimt. I det andra fallet var det inte mycket att gå på men, några ord som i sig inte betyder så mycket men som ändå är en signal från hennes sida att hon ville något mer. Det som försvårat min bedömning är att kontakten online kändes relativt färsk, dvs inte något som pågått länge även om de kände varandra från jobbet. Efter en lång process kom det så fram att hon fått känslor för kollegan men att det aldrig utvecklats till något enligt henne. Jag har inte mycket bevis att gå på och jag har luskat en hel del tidigare och kommit fram till att hon faktiskt kan tala sanning om detta. Finns inga andra missar från henne, bara detta. Jag har förlikats med att jag aldrig kommer veta men oavsett är sveket där, hon har under 6 månaders tid utvecklat känslor för en kollega utan att säga något till mig. Jag kan förstå att man kan få känslor efter så många år men det är hemlighetsmakeriet och det hon dolt som får mig att må så dåligt.

    Jag är arg och ledsen om vart annat och det har pågått nu i ett år..jag har så svårt att hantera detta, att ta henne på allvar när hon säger att hon älskar mig. Jag har varit tydlig med henne att vi får starta om förhållandet från början och bygga det dag för dag. Hur länge ska jag känna sorg, när blir det bättre? Har ni några tips på vad jah kan göra när jag känner en klump i magen och ångest?

    Tack.

  • Svar på tråden Min sambo och hennes lögner
  • Anonym (Trött­)
    Sun 5 May 2019 20:14
    #11
    Adamant skrev 2019-05-05 20:09:04 följande:

    Ja den är självcentrerad eftersom det är jag som mår dåligt av hennes beteende. Är det mitt fel att hon gått bakom min rygg? Hur vet du att hon berättar sanningen? Det här är ju hela grejen med såna här saker. Det sprider misstro och förstör tilliten. Man kör inte med öppna kort.


    Det vet jag inte såklart. Men poängen är att du känner att DU inte gör det. Nej det är inte ditt fel vad hon gör men det är DIN boll att hantera det. Kan vi enas om att älta skitsaker i flera år inte är bra för varken dig eller henne?
    Och OM hon talar sanning bekymrar du dig för ingenting. Dessutom märker hon såklart att du tvivlar på henne och hennes ord. Fast det kanske inte spelar någon roll? 
    Hur ser era diskussioner ut? Kör du med öppna kort när du vänder dig till ett forum?

  • Anonym (Trött­)
    Sun 5 May 2019 20:18
    #12

    Du litade ju inte på henne innan dessa åren du skriver om. En person med självkänsla snokar inte i partnerns telefon. Är det att visa tillit, respekt och köra med öppna kort?

  • Sun 5 May 2019 20:23
    #13

    Känns som du redan bestämt dig för en uppfattning. Jag snokade inte i hennes telefon så uttala dig inte om saker du inte vet, du antar. Jag såg meddelandena i min egen telefon då hon glömt att logga ut från fb och jag skulle kontakta vänner på fb. Och lycka till att ha full tillit till någon som ljugit för dig tidigare. Lättare sagt än gjort.

  • Sun 5 May 2019 20:27
    #14

    Att älta är inte bra men det är en individuell sak som tar olika lång tid för olika personer. Speciellt när det finns en historik av lögner.

    Vi diskuterar allt genomgående.

  • Anonym (Trött­)
    Sun 5 May 2019 20:41
    #15
    Adamant skrev 2019-05-05 20:23:39 följande:

    Känns som du redan bestämt dig för en uppfattning. Jag snokade inte i hennes telefon så uttala dig inte om saker du inte vet, du antar. Jag såg meddelandena i min egen telefon då hon glömt att logga ut från fb och jag skulle kontakta vänner på fb. Och lycka till att ha full tillit till någon som ljugit för dig tidigare. Lättare sagt än gjort.


    Ok. Det framgick inte. Har ni ett gemensamt messengerkonto? Eller hade du hennes FB i din telefon? Det har jag aldrig hört talas om. Det du har skrivit är luddigt och det enda jag kan ta fasta på. Jag baserar min uppfattning på det.
    Att det tar olika tid att släppa saker är det jag menar. Att älta småsaker som du inte ens vet om det är något fel med eller ej är inte bra för dig eller ditt förhållande. Eller tycker du det? 
    Jag har full tillit till många som ljugit. Det är mina känslor som endast jag kan hantera. Jag har lärt mig att släppa det eftersom det bara gör mig illa och får mig att bete mig illa. Det finns andra som har full tillit till mig trots att ljugit. Folk ljuger liksom. Tar jag bort alla som gör det blir det inga kvar. 

  • Anonym (Trött­)
    Sun 5 May 2019 20:42
    #16
    Adamant skrev 2019-05-05 20:27:13 följande:

    Att älta är inte bra men det är en individuell sak som tar olika lång tid för olika personer. Speciellt när det finns en historik av lögner.

    Vi diskuterar allt genomgående.


    På vems initiativ? Är det diskussioner eller förhör?
  • Sun 5 May 2019 20:55
    #17

    Jag har ju redan sagt att jag håller med dig om ältandet. Jag gör allt jag kan för att inte göra det. Jag vet dock vad som år rätt och vad som är fel i ett förhållande. Ganska enkelt i min bok. Jag försöker att inte göra saker som jag vet att min partner skulle bli ledsen för eller som skulle skapa osäkerhet i vår familj. Om jag gjorde det så är det inget jag skulle ta lätt på utan fundera varför jag lever me den person som jag går bakom ryggen på. Men den stora känslan som är kvar är bara att jag är ledsen. Det år luddigt för att det svårt för mig att gå in på detaljer det år för privat liksom.

    Förstår att det kan verka märkligt med fb men vi var i utlandet pga jobb,där det var väldigt dyrt att surfa så vi använde min jobbmobil istället för våra privata. Folk ljuger ja men det finns ärliga människor också som INTE ljuger om viktiga saker och ska man leva i ett långt förhållande med en partner tror jag inte de du umgås med (baserat på din kommentar ovan) kommer att lyckas.

  • Sun 5 May 2019 21:07
    #18

    [quote=79607648][quote-nick]Anonym (Trött) skrev 2019-05-05 20:42:38 följande:[/quote-nick]På vems initiativ? Är det diskussioner eller förhör?[/

    På bådas initiativ vid behov. Förhör försöker vi undvika men jag är beredd att svara på förhörsöiknande frågor om jag betett mig illa. Förstår att man vill veta saker om jag gjort något bakom ryggen på min partner. Sen är vi olika, jag är mer extrovert på vissa sätt

  • Anonym (Trött­)
    Sun 5 May 2019 21:16
    #19
    Adamant skrev 2019-05-05 20:55:37 följande:

    Jag har ju redan sagt att jag håller med dig om ältandet. Jag gör allt jag kan för att inte göra det. Jag vet dock vad som år rätt och vad som är fel i ett förhållande. Ganska enkelt i min bok. Jag försöker att inte göra saker som jag vet att min partner skulle bli ledsen för eller som skulle skapa osäkerhet i vår familj. Om jag gjorde det så är det inget jag skulle ta lätt på utan fundera varför jag lever me den person som jag går bakom ryggen på. Men den stora känslan som är kvar är bara att jag är ledsen. Det år luddigt för att det svårt för mig att gå in på detaljer det år för privat liksom.

    Förstår att det kan verka märkligt med fb men vi var i utlandet pga jobb,där det var väldigt dyrt att surfa så vi använde min jobbmobil istället för våra privata. Folk ljuger ja men det finns ärliga människor också som INTE ljuger om viktiga saker och ska man leva i ett långt förhållande med en partner tror jag inte de du umgås med (baserat på din kommentar ovan) kommer att lyckas.


    Ok. Fattar att du inte vill dela för mycket. 
    Om vi är överens om kärnan är det ju bra. Den kärnan ligger hos dig. Den kan bara du jobba med. Så länge du fokuserar på din frus misstag jobbar du inte med dig själv och problemet. Det står jag fast vid. 
    Men jag hoppas att du förstår att vissa saker du skriver är lätta att missuppfatta? Det gör jag liksom inte med flit.
    I och med att jag jobbat mycket med min missbruksproblematik har jag fått jobba mycket med mig själv. Det är ju där orsakerna ligger. Både till missbruk och beteende. 
    En vanlig anledning till missbruk(av vissa substanser) är kontrollbehov. Jag hade det big time. I terapi, behandlingar, gruppkurser och så har jag verkligen vridit och vänt på mycket och ändrats extremt mycket som person. Kanske jag läser in mitt gamla jag?
    Den bilden jag målar upp av en person som inte kan släppa fel och misstag klarar jag inte av. Dom är inte värda min tid och uppmärksamhet. Oftast bär dom på en djup dubbelmoral. 
    Min nuvarande kille säger ideligen att han förstår och förlåter. Men det gör han inte. Han samlar allt skit på hög. Allt kommer sedan upp i våra diskussioner. Jag kan inte ändra mitt förflutna. Jag har inte ljugit om ett skit. Då ljuger ju han. 
    Fast han är historia snart. han tillför mest negativ energi. 

  • Sun 5 May 2019 21:29
    #20

    Ok då ska jag avslöja något för dig. Jag har väldigt stor erfarenhet som anhörig till missbrukare så jag kan det där jag med. Jag har förlåtit på riktigt. Tror du projicerar en del men har också poänger som jag kan till mig av förhoppningsvis :) kontrollbehov vet jag inte kanske kanske inte men jag gillar ärlighet. Jag är inte ofelbar heller men jag försöker stå för det jag gör tror min själ blir renare på så sätt och jag slipper antidepressiva som jag ser många människor runtikring mig äter (mkt tror jag beror på lögner). Man orkar inte leva med sig själv och se sig själv i spegeln och säga att Jag älskar mig just pga att man vet att man ljugit och gjort onda saker mot folk. Jag strävar efter något annat sen får vi se om jag lyckas eller inte.

  • Anonym (Trött­)
    Sun 5 May 2019 21:59
    #21
    Adamant skrev 2019-05-05 21:29:34 följande:

    Ok då ska jag avslöja något för dig. Jag har väldigt stor erfarenhet som anhörig till missbrukare så jag kan det där jag med. Jag har förlåtit på riktigt. Tror du projicerar en del men har också poänger som jag kan till mig av förhoppningsvis :) kontrollbehov vet jag inte kanske kanske inte men jag gillar ärlighet. Jag är inte ofelbar heller men jag försöker stå för det jag gör tror min själ blir renare på så sätt och jag slipper antidepressiva som jag ser många människor runtikring mig äter (mkt tror jag beror på lögner). Man orkar inte leva med sig själv och se sig själv i spegeln och säga att Jag älskar mig just pga att man vet att man ljugit och gjort onda saker mot folk. Jag strävar efter något annat sen får vi se om jag lyckas eller inte.


    Jag projicerar. Absolut. 
    Ok. Du har sett vad missbruk kan göra med någon. Det ger en viss förståelse och erfarenhet av medberoende. Bra så.
    Fast det ger inte en insikt i hur en missbrukare känner. Det är vad alla stödgrupper bygger på. Och det finns stödgrupper för medberoende med samma syfte.
    Hursomhelst. Jag är inte missbrukare. Jag är en f.d missbrukare. Jag backar inte för det jag gjort. Jag skäms givetvis. Men jag kan aldrig få det ogjort. 
    Om jag startar ett förhållande med att vara ärlig med mitt förflutna och någon säger att de har förståelse och att allt är lugnt och det sedan visar sig att det inte var lugnt på en fläck? Då är det den personen som är falsk, stjäl min tid och energi. Den personen man inte kan lita på. Den personen som försöker trycka ned och trycka en tillbaks till beteendet man sagt sig strunta i. 
    Och det sjukaste är att detta oftast är just medberoende. Dom vill ha en situation där dom vet hur dom ska bete sig. Ett bekant mönster. 


    Anyhow. Det blir märkligt att mäta en annan människa enligt sina egna måttstockar. Du mår dåligt av att vara oärlig. Att tro och vilja att andra gör det är just projicering. 
    Många med just den känslan som klantar sig på ett eller annat vis väljer att berätta för sin partner. Fast det är egoistiskt också. Att göra någon illa bara för att man mår dåligt av att vara oärlig. 
    Vad tror du helt ärligt blivit konsekvensen om din fru sagt att hon chattade med exet för att det var spännande och hon ville ha sex med honom. Att hon blev kär i en kollega och hade sex med honom ett par gånger. Hade du känt dig bättre?

  • Sun 5 May 2019 22:33
    #22

    Nja jag håller inte med dig riktigt. Du har ingen aning om hur det är att vara medberoende och utstå smärta. Precis som jag inte har någon aning om hur det år att vara missbrukare. Att mäta andra människor på sin egen måttstock är jag med på vad du menar men att tro och vilja att min partner är ärlig är en rätt naturlig grej i ett förhållande och en rätt universell grej i världen, ingen projicering. Snarare är det en kvalificerad bedömning jag gör när jag blir tillsammans med en person om den personen delar viktiga värderingar och syn på ärlighet där ord matchar handlingar. Ibland missbedömer man folk och då är det bra med så mycket information som möjligt så att man kan ta rationella beslut kring sitt liv och sin partner.

  • Anonym (felix­)
    Sun 5 May 2019 22:41
    #23

    Det är svårt att avgöra hur berättigad din paranoia är utifrån den lilla information som ges.

    Tycker att du gör rätt att vara misstroisk angående hennes känslor och kontakter med sitt ex, men att du möjligen överreagerar angående hennes känslor och kontakter med kollegan.

    Varför skall hon alls ta initiativ till kontakt med sitt ex uanset om det är med sexuella undertoner eller ej? Antingen är det ett avslutat kapitel känslomässig och sexuellt för henne, och så kan det inte vara så viktigt, eller så är det inte det ett avslutat kapitel, och så är det definivt högriskbeteende.

    Att hon får känslor för en kollega som hon döljer för dig är inte nödvändigtvis katastrofalt. Sånt händer. Det avgörande är ju hur hon agerar på sina känslor. Skickar hon signaler att hon vill etablera ett förhållande till denne kollega? Hur kommunikerar hon med kollegan? 

  • Anonym (Trött­)
    Sun 5 May 2019 23:05
    #24
    Adamant skrev 2019-05-05 22:33:52 följande:

    Nja jag håller inte med dig riktigt. Du har ingen aning om hur det är att vara medberoende och utstå smärta. Precis som jag inte har någon aning om hur det år att vara missbrukare. Att mäta andra människor på sin egen måttstock är jag med på vad du menar men att tro och vilja att min partner är ärlig är en rätt naturlig grej i ett förhållande och en rätt universell grej i världen, ingen projicering. Snarare är det en kvalificerad bedömning jag gör när jag blir tillsammans med en person om den personen delar viktiga värderingar och syn på ärlighet där ord matchar handlingar. Ibland missbedömer man folk och då är det bra med så mycket information som möjligt så att man kan ta rationella beslut kring sitt liv och sin partner.


    Nja. Ingen aning är att ta i. Jag är uppväxt som medberoende, sett dom i min omgivning när jag var aktiv, 100-tals timmar i samtal med dom och väldigt många sessions i medberoendegruper etc. Antar att du menar smärta i samband med det? Hur man nu mäter smärta. Smärta är subjektivt.


    Jag skrev om hur man hanterar sanning och att berätta saker. Många som inte väljer att berätta om t.ex. otrohet gör det för att det inte betydde något egentligen och att det blir svårt för partnern att ta emot just det. Att det inte gjorde något. Eller kanske fick dom att inse var dom hör hemma. För att inte skada partnern med information. 
    Man kanske insåg efter faktumet att man aldrig mer vill göra om det. Fast man sår ett frö till "en gång otrogen alltid otrogen" hos partnern. Och det är ju inte sant.
    Många av dom som berättar gör det för att dom själva inte klarar av informationen. Och skiter i att partnern kanske inte heller gör det och helst inte ville veta. 


    Jag är inte med riktigt. Du är inte säker om vad hon gjort eller inte och ni har pratat ut om dom saker som oroar dig. Hon har berättat om "snedseglingarna" precis som du skriver att du skulle göra. Vad är kvar?

  • Mon 6 May 2019 08:20
    #25
    Anonym (felix) skrev 2019-05-05 22:41:49 följande:

    Det är svårt att avgöra hur berättigad din paranoia är utifrån den lilla information som ges.

    Tycker att du gör rätt att vara misstroisk angående hennes känslor och kontakter med sitt ex, men att du möjligen överreagerar angående hennes känslor och kontakter med kollegan.

    Varför skall hon alls ta initiativ till kontakt med sitt ex uanset om det är med sexuella undertoner eller ej? Antingen är det ett avslutat kapitel känslomässig och sexuellt för henne, och så kan det inte vara så viktigt, eller så är det inte det ett avslutat kapitel, och så är det definivt högriskbeteende.

    Att hon får känslor för en kollega som hon döljer för dig är inte nödvändigtvis katastrofalt. Sånt händer. Det avgörande är ju hur hon agerar på sina känslor. Skickar hon signaler att hon vill etablera ett förhållande till denne kollega? Hur kommunikerar hon med kollegan? 


    Håller helt med dig om exet. Förstår inte heller sånt. Jag har själv kapat såna band. Så onödigt om det inte betyder speciellt mycket, skapar bara osäkerhet för min del. Tror att det främst handlar om uppmärksamhet.

    Du har rätt, sånt händer och det förstår jag men jag blir själv osäker och ledsen av det och det är kanske det detta bottnar i snarare än att hon inte berättade. Jag vet inte riktigt. Finns nog en del faktorer som gjorde att det inte blev något mer mellan dem men jag har ju ingen aning egentligen. Jag har väldigt lite av deras konversation. Frågan är bara hur länge jag är ledsen och vad jag kan göra åt det och hur jag ska känna samma tillit som tidigare? Hon säger att hon aldrig hade intention att det skulle bli något mellan dem men att det kunde blivit det längre fram för hon fick känslor, men det rann ut i sanden typ. Tycker själv det låter märkligt att ha känslor i 6 månader utan att komma till skott sas :)
Svar på tråden Min sambo och hennes lögner