• Sun 5 May 2019 21:17
    12195 visningar
    38 svar
    38
    12195

    MS, jag är helt säker.

    Hej. Jag skriver detta i full desperration.

    Lite bakrund först.

    Man

    26år

    Tidigare frisk.

    Jag har haft några tuffa år bakom mig, och jag har ärvt en egenskap av min far som är väldigt ocharmig, nämligen att jag oroar mig mycket och får lätt ångest.

    Efter att mitt liv kändes piss så tog jag mig i kragen och gjorde en omstart i livet. Jag flyttade 80 mil från min hemstad, startade egen firma och hyrde in mig hos en tatuerare som jag jobbat för sedan ett halvår tillbaka ungefär.

    Jag har jobbat extremt hårt för att kunna leva mitt drömliv, att bli tatuerare var min dröm. I början var det kämpigt, många sena nätter, ragga kunder, utvecklas och bli bra på min grej. Det var mycket oro och ångest i början, om hur allt skulle gå ekonomiskt osv. Men det flöt på bra och efter ca 3 månader så var jag fullbokad några veckor framöver, och var så till ungefär 2 månader sedan.

    Jag levde min dröm och jobbade med något jag älskade, jag hade tid att träffa folk, vara med min sambo och min hund många timmar per dag. Jag upplevde lyckorus ibland på kvällarna när jag gick hem, bara för att mitt liv var så fantastiskt.

    Men så hände det något. Det började med att jag kände mig stel i armarna på morgonen, dem ville inte riktigt vakna till liv, vilket gjorde att jag började lägga mina bokningar senare på dagen.

    Jag sov oftast 7-9 timmar per natt och kände mig allt som oftast utvilad i övrigt.

    En morgon för ca 2 månader sedan kände jag mig väldigt yr, och med smärta och sus i öronen. Yrseln Har jag haft sedan dess och har fortfarande. Jag kunde trilla i golvet ett par gånger första 2 veckorna till jag lärde mig handera det. Det var när jag började få synrubbningar som jag sökte läkare. Då hade jag gått med yrsel i ca 3 veckor. Fick där avfärdat det som stress efter att han hade gjort en snabb undersökning av mig. Men han tog en del prover för säkerhetsskull.

    Jag hade ökat tryck i öronen och fortsatta synrubbningar, sökte igen för detta och fick nu allergimedicin och rinexin utskrivet. Vilket hjälpte noll.

    Dem hittade ingenting på provsvaren.

    Jag accepterade läkarnas utlåtande och sjukskrev mig några veckor, men desto mindre jag hade att göra desto värre blev yrseln och dem andra symptomen som jag nu fått. Svullna lymfkörtlar lite här och var, huvudvärk, och kraftiga koncentrationssvårigheter och jag blev väldigt lätt utmattad av fysisk aktivitet.

    För ca 3 veckor sedan när jag skulle äta middag hos mina svärföräldrar så märkte jag att vänsterhanden inte lydde, den var klumpig och stel. Jag tappade saker och fummlade. Efter ett par dagar kom det som just nu gör mig mest orolig. Darrande muskler och grumlingar i synen. Jag har sedan några veckor tillbaka ingen kontroll när jag spänner mina muskler, det började i vänsterhanden, och vandrade sedan till vänsterben, nacken, magen och dem övre ryggmusklerna. Mina tummar skakar väldigt mycket när jag skriver detta. Jag har även områden på kroppen som känns som stora blåmärken, fast jag inte slagit mig. Dem kan försvinna senare samma dag eller hålla i sig några dagar. Mitt huvud skakar och rycker när jag ska titta åt sidorna, mitt vänstra ben kan vika sig helt plötsligt när jag går. Jag kan nästan inte köra bil längre för att jag skakar så mycket när jag använder kopplingen. Jag kan inte gå på ojämna underlag utan att ramla. Det är som att smidigheten i mina rörelser inte finns där längre, men det syns bara när jag rör mig, inte när jag sitter stilla. Under den senaste veckan har det börjat sticka i fingrarna på vänsterhanden. Och jag har även fått mer svarta fält i synen samt väldigt ytlig andning.

    Detta har jag gjort själv - järntillskott, vitamin b12, ångestdämpande medicin, träning och regelbunden motion, c och d vitamin, ändrat mina rutiner vad gäller sömn och måltider. Varit till optiker för mina synbesvär, hon hittade inget fel förutom ett mindre brytningsfel. Kollat sköldkörtelhormon med hemmatest.

    Jag kan koppla bort den värsta ångesten och oron, men dem fysiska symptomen finns ändå där. Om det hade varit stress så känns det konstigt att man Har symptomen från morgon till kväll, dygnet runt. Hela tiden. Visst har jag bättre och sämre dagar, men i det stora hela blir jag bara sämre allt eftersom tiden går.

    Jag är så orolig att jag ska ha MS och att allt jag byggt upp och jobbat för i flera år ska raseras efter endast ett halvår i yrket. Jag mådde så bra innan allt det här hände.

    Är det någon som känner igen sig i min symptom bild och kan dela med sig av lite solskenshistorier?

    Väl mött!

  • Svar på tråden MS, jag är helt säker.
  • Sun 12 May 2019 22:25
    #7
    Benny Retro skrev 2019-05-08 08:03:48 följande:

    Vad var det som gjorde att du ville starta om livet på nytt och flytta ifrån din gamla hemort?


    Jag fick jobb som tatuerare i denna stad, det är svårt att hitta såna jobb.

    Tack för era svar! Jag har nu börjat bli mer likgiltig inför ett ev. Ms-besked.

    Jag ringde vårdcentralen i panik måndag förra veckan, fick sedan en tid tisdag. Läkaren gjorde fler tester och jag har aldrig skakar så mycket som just då. Han tog mig på allvar och skulle försöka skynda på en remiss till neurolog.

    Idag är det värsta dagen hittils. Skakningarna finns i hela kroppen med dem är just nu värst i nacken och vänster arm. Jag får även små stötar under fötterna om jag viker fram huvudet lite hastigt. Jag skriver på paddan nu för jag har svårt för att skriva på mobilen.

    Jag kan inte göra saker jag mår bra av som tex, spela gitarr, piano eller sjunga då rösten darrar och skär sig. Jag kan inte ens vissla för att läpparna darrar. Jag har kraftiga ?innre? vibrationer som gör det oerhört svårt att sitta stilla och att slappna av eller sova. Det kryper i hela kroppen. Det bästa jag kan göra för att tänka på annat är att köra motorcykel. Då tar vinden och vibratioionerna från motorn över dem innre vibbrationerna. Men jag blir påmind så fort jag kommer hem igen.

    Jag mår oerhört dåligt över detta och jag är helt säker på att jag har ms. Allvarliga tankar på att ta mitt liv har kommit och gått. Jag funderar på att lägga in mig akut på psykmottagningen. Ingen vet om dessa tankar än.
  • Fri 24 May 2019 00:14
    #11
    Benny Retro skrev 2019-05-12 23:33:18 följande:

    En släkting till mig har en liknande erfarenhet men inom en annan bransch. Han flyttade med sin flickvän till hennes gamla hemtrakter för att börja om på nytt på grund av familjeproblem. Efter något år gick han in i väggen.

    Han och tjejen gjorde det bästa av situationen och flyttade närmare hans hemstad som kompromiss. Hemlängtan och känslan av att vara utom kontroll knäckte honom, vilket tvingade honom att tala ut med sin partner.

    Det måste vara en enorm plåga, med tanke på din problematik och utan stöd från omgivningen. I en främmande miljö, med motorcykeln som enda avkoppling - även om jag kan förstå friheten av att vara i total kontroll i ett okontrollerad situation.


    Problemet är att jag inte har någon. Det finns ingen jag kan prata med. Jag har i stort sett ingen kontakt med den delen av min familj som fortfarande är i livet. Inga vänner. Skulle min sambo lämna så har jag ingenstans att ta vägen. Att flytta närmare ?hem? känns inte som ett alternativ. Eftersom det inte finns något där för mig. Inga vänner, ingen familj.

    Jag fördriver dagarna. Men just nu ör det tungt. Det är dock skönt att höra om andras erfarenheter, tack för att du delar med dig.
    princessbubblegum skrev 2019-05-12 23:59:48 följande:

    Även om det skulle vara MS så tycker jag verkligen att du ska försöka hålla modet uppe. Många med MS kan leva näst intill normala liv tack vare att forskningen hela tiden går framåt och medicin och övriga behandlingar utvecklas. Bara sista 20 åren har det hänt otroligt mycket och det kommer det fortsätta göra. Ha det bra och lycka till!


    Thyr skrev 2019-05-13 00:11:48 följande:

    Fruktansvärt jobbigt låter det.

    Med din bakgrund med ångest så gissar jag att du känner till att ångest kan ge otroligt kraftiga fysiska symtom? Värt att kolla upp om det kan vara något sånt kanske.

    Hoppas det blir bra snart.


    Tack för era kommentarer.

    Jag trodde det var ett skov som var på väg att få över för några dagar sedan. Men det visade sig vara fel. Jag går allt sämre, och en kraftig tremor på främst vänster sida, men den finns i hela kroppem. Jag skakar fram. Var till läkaren igår, men han sa att det är upp till neurologen nu, han kan inte göra mer än att skriva mina sjukintyg. Jag träffar en terapeut som är bra, då får jag prata ut om mina självmordstankar, vilken gör att det lättar lite.

    Idag har jag fått tillbaka en bekant huvudvärk, har en hård knöl, stor som en ärta i tinningen framför högra örat, den oroar mig lite då den inte blir mindre. Känner på den ungefär 2 gånger i veckan. Det har även börjat rinna genomskinlig vattenliknande vätska från högra näsborren när jag lutar mig framåt. Det rinner, som en kran som står lite öppen. Samt en söt metallsmak i munnen största delen av dagen.

    Jag vet att det är något med min kropp som inte stämmer, och jag befarar att det är värre än ms. Och om det skulle vara symptom framkallade av stress, så kommer jag aldrig underskatta någon som är utbränd igen. För det här önskar jag inte ens min värsta fiende.
  • Sat 8 Jun 2019 02:31
    #18
    1234568 skrev 2019-05-26 20:14:35 följande:

    Huvudvärken och klar vätska som rinner ur näsan (och alla andra neurologiska symptom). Jag skulle nästan tro det är spinalvätska som rinner ur näsan på dig. Alltså det kan bli läckage, och det ger minsann huvudvärk av dess like. 

    Din läkare kan skynda på remissen, han bör göra det. Speciellt om det är spinalvätska som rinner ut. (Ta det lugnt nu, du dör inte av ett mindre läckage. Men något orsakar ju det och bör snabbt undersökas. Jag fick ett läckage efter ryggmärgsbedövningen och jösses hur jag mådde. Aldrig haft en sådan hemsk huvudvärk. Blev värre när jag ställde mig upp.)


    Jag misstänker det också.
    Seende74 skrev 2019-05-29 10:44:00 följande:

    Hur går det för dig?Väldigt gripande att läsa.Allt gott till dig.


    Jag var på mr i veckan, har tid hos neurolog i mitten på denna månaden. Mitt mående gick mot det bättre ett tag. Mindre darrningar och stadigare på handen. Men för ett par dagar sedan kom det tillbaka. Jag har just kommit hem från en utekväll på krogen. Jag blir extremt lätt påverkad av alkohol. Och tappar känseln i mina ben vid för stort intag. Men mina skakningar försvinner nästan helt, därför har jag börjat dricka mer, vilket inte känns någon vidare. Jag är sjukskriven 75% men jobbar kanske 10%. Dvs dom dagar tremorn är under hyffsad kontroll.

    Tremorn har spridit sig till ansiktet, vilket gör att jag skakar om kinderna när jag ler eller pratar.

    jag förlikar mig mer och mer med tanken på att ta mitt liv. Jag mår extremt dåligt men ingen förstår mig. Detta blir min sista sommar. Och jag ska leva den fullt ut.
  • Fri 14 Jun 2019 19:16
    #23

    Jag läste min journal nu. Har en tumör i frontalloben.

  • Fri 14 Jun 2019 19:39
    #25
    Thyr skrev 2019-06-14 19:35:18 följande:

    Har du inte talat med din läkare om det? Loggade du in i vårdguiden och läste provsvaren? Oj i så fall.


    Det står på latin i journalen. Men enligt google är det en godartad tumör som sitter på blodkärl i hjärnan. Enligt journal vänster frontal. Brukar inte ge några symptom om den är med född. Men är det en nytillväxt så ger den exakt dem symptom jag har.
  • Mon 17 Jun 2019 15:36
    #28
    vxlmxxxs skrev 2019-06-15 12:59:12 följande:

    Uppdatering? Hur går det?


    Jag var till vårdcentralen idag och fick mitt sjukintyg förlängt. Jag försökte få han att förklara vad jag drabbats av men han ville inte säg någonting alls. Han sa att neurologen skulle informera mig på onsdag. Det kändes som han bara ville att jag skulle gå därifrån så fort jag fick mitt intyg, vilket kändes oroväckande.
  • Sat 29 Jun 2019 23:25
    #32
    Canvas skrev 2019-06-24 13:29:14 följande:

    Hur har det gått för dig?


    Jag har en godartat tumör i hjärnan. Den ökar risken för hjärnblödning.

    Jag kommer försöka lägga in mig själv på psyket så snart som möjligt. Mina självmordstankar tar över mitt liv.
  • Sun 7 Jul 2019 02:51
    #35
    Thyr skrev 2019-06-30 01:14:02 följande:

    Tack för att du uppdaterar. Tänker ofta på dig.

    Om du har en GODARTAD tumör ska du inte tänka på självmord. Förstår om man gör det om man har en elakartad, men du har ju alla möjligheter att få må bra igen om den opereras bort!


    Dem vill inte operera pga för stor risk med efterföljande hjärnblödning.
    Seende74 skrev 2019-06-30 01:33:45 följande:

    Förstår det är påfrestande och stressande.Du måste vara helt slut.så det kan nog vara en bra idé att lägga in dig.Försöka komma ner i varv,tänka mer klart och våga hoppas på att det blir bra.Eftersom den är godartad. Sänder styrka och hopp till dig !


    Tack för stöd.

    Jag har väldigt starka ?självmordsattacker? som kommer med ungefär ett par dagars mellanrum. Jag är sjukskriven och jag gör mest ingenting på dagarna just nu. Försöker ta promenader och vara aktiv men det är svårt. Den ihållande känslan som jag haft att jag vill dö, har sakta avtagit och ersats med intesiva stunder när jag känner en enorm längtan av att ta mitt liv. Det är som att någonting i mig tar överhand och jag får kämpa väldigt hårt för att inte falla för frästelsen. Jag vill leva, och njuta dem få stunder jag faktiskt kan slappna av. Men när den där känslan tar överhand så är det otroligt svårt att stå emot. Jag har berättat för min sambo efter mycket tvekande. Eftersom jag inte vill lägga den bördan på henne och hon känner att det blir för mycket och lämnar mig. Det är trots allt så att folk tar avstånd till personer som öppet visar att dem mår dåligt. Hon verkade tagen först, då jag inte framstår som självmordsbenägen utåt sett. Men nu någon dag senare så verkar hon inte bry sig. Motorcykeln som jag älskade att åka på tidigare har fått stå i några veckor nu då jag är rädd för att få en impuls och köra av vägen med flit.

    Jag skriver av mig här eftersom jag vill kunna läsa detta den dagen jg förhoppningsvis mår bra. Eller för mina annhöriga att läsa den dagen det gått åt skogen. För att ge dem en bredare förståelse om varför jag gjort som jag gjort. Känn inget tvång att svara i denna tråden.

    Jag tror att jag drabbats av allvarlig psykisk sjukdom, något är fel i min hjärna. Något som inte jag kan styra. Personlighetsförändring är trots allt väldigt vanligt när man bär på en tumör i hjärnan.

    Jag hoppades på att få leva mitt liv nu, i en ny stad, med en ny karriär. Jag ville resa och jobba, se världen. Lära känna nytt folk, överösas av nya intryck och upplevelser. Istället slutade mina dagar i en liten bondhåla i mellansverige, med en tumör i hjärnan och helt utan pengar. Snälla fina, friska människor. Ta vara på era liv, dem är så mycket värda om man får ha hälsan och välmåendet i behåll. Vänta inte på bättre tider. För det är inte säkert att det kommer några.
Svar på tråden MS, jag är helt säker.