Vännen är mytoman- hur agerar man bäst?
Hej!
Jag har en nära vän som jag har känt i några års tid. Vi är väldigt nära som vänner- problemet är dock att vissa saker stör mig mer och mer och jag vet inte hur jag ska hantera det.
Min vän är mytoman- det är något som både jag och andra har uppmärksammat de senaste åren. I början märkte jag/vi (andra vänner) ingenting men allteftersom tiden gick så började jag/vi att se detta beteende.
Exempelvis:
1) Kompisen berättade nyligen hur hen dejtat en bekant till en annan kompis och att de pussats. Ingen trodde på detta och det visade sig vara rena påhittet i efterhand.
2) Det har varit tal om en flytt/ny bostad under flera ÅRS tid- min kompis säger alltid "i är blir det av"- med en väldigt säker och övertygande approach. Flera år har gått och det är alltid någon dum bortförklaring varför flytten inte blev just i år. Varför inte bara säga istället: Jag HOPPAS att det blir av i år- men jag vet inte.
3) Konstanta lögner om det vardagliga livet: Personer som min kompis påstår sig känna/träffa men sedan när de ska ses så blir det oftast ingen träff av massa olika anledningar. Jag tror nämligen att min kompis glömmer av sina utsagor och därför avslöjas ofta lögnerna- vilket händer mer eller mindre varje vecka.
Vi pratar inte om så kallade vita lögner då och då- vi pratar om regelbundna och återkommande lögner om hela vardagen och den egna personen.
Jag upplever att min kompis har en SJUKLIG icke förmåga att skilja mellan fantasier och verklighet- eller så ljuger hen medvetet- vilket av alternativen kan jag dock inte uttala mig om eftersom jag inte är i min kompis inre värld. Men både jag och andra har reagerat på beteendet där fantasier plötsligt blir till en faktisk verklighet- en "verklighet" som dock bara ÄR önsketänkande/fantasier.
Vår vänskap tryter och jag börjar tappa respekten. Jag kan inte hjälpa det- jag känner nämligen ett renodlat ÄCKEL över detta beteende- i min värld så är det så patetiskt att ljuga och hitta på saker- att skapa en fantasivärld. Jag vet att det låter hårt men jag reagerar så här- trots att jag någonstans inser att det är sjuklighet bakom beteendet. Därför känner jag mig väldigt elak ibland som responderar så här. Jag har även börjat att ifrågasätta min vän när jag märker att det ljugs likt hästen travar. Till svar så är det alltid en massa bortförklaringar eller rövarhistorier- ofta blir hen också upprörd när jag ifrågasätter- trots att jag faktiskt har fog för min skepsis.
Jag vill fortsätta vara vän- dessutom tycker jag på något konstigt sätt synd om min vän för detta märkliga beteende. Men om det ska gå så måste jag få "strategier" för att hantera detta mytomana beteende. Jag är idag närmare 30 och sist jag hade en vän med likande beteende så var jag runt 20- därför är jag inte så van vid att möta detta beteende.
Någon som har erfarenheter/idéer om hur man kan agera konstruktivt?
