Syskon ärva nästan allt?

Varför säljs gården nu?

Önskar arvtagaren inte behålla den?

Eller är det ni andra syskon som tvingar fram en försäljning?

I ett sånt här specifikt fall tror jag att det hade varit vettigast att börja med att försöka hitta en kompromiss istället för att gå på vilket utfall lagtexterna skulle ge.

En kompromiss skulle kunna vara att ni andra syskon får stå som delägare till gården så att ni kan bli utköpta i framtiden när möjlighet finns. Kanske om ni äger 22.5% var så att den som förvaltar får en övervägande majoritet och ni andra ärver de lösa tillgångarna.

Dvs syskon A får 55% av gården motsv. 4.4M

Syskon B&C får 0.5M vars + 1.8 M vars bundna i gården, i.e 2.3 M

Det skulle inte ge en millimeterrättvisa men skulle bevara era relationer och hedra föräldrarnas önskan.

Fast detta är ju en fråga om värdegrund och du resonerar helt mot en framtida försäljning medans dina föräldrar värdesatte mycket högre att gården skulle ärvas vidare i släktleden. Hade ni resonerat på samma sätt så testamenteras en större del till det syskonbarnet som faktiskt önskar bo där och ta hand om gården. Det finns olika typer av hembudsklausuler som sextiotalist nämnde som kan se till att gården inte kan säljas till någon utomstående om inte alla delägare är överens om det.

Jag gissar att ert syskon är argt att ni går emot föräldrarnas vilja och Hans roffande kanske snarare handlar om det, att han inte tycker att ni ska ha förtjänst för det. För föräldrar kan ju välja att en större bit av tillgångarna ska landa hos det syskon de väljer.

Varför var ni inte tydliga till era föräldrar om detta problemet innan deras bortgång? Ni måste ju ha misstänkt att detta skulle hända

Idiotiskt att det finns överhuvudtaget laglott i Sverige. Man borde kunna göra vad man vill med sin egendom.

Man borde ha rätt att göra vad man vill med sina egna egendomar, även om det i praktiken innebär att ett syskon favoriseras i vissa familjer. Det är såklart oerhört tragiskt när sådant sker, men lösningen ligger inte i tvångsåtgärder. Ingen borde ha någon som helst rättighet till någon annans egendomar, och det inkluderar föräldrar och barn.

Det finns ju också familjer där bara ett av syskonen tar hand om och hjälper sina åldrande föräldrar, kanske offrar både fritid och ekonomi för att klippa den enorma gräsmattan eller fylla i blanketter, medan de andra i syskonskaran inte lyfter vare sig ett finger för att hjälpa till, eller ens telefonluren för att prata med sina föräldrar. Varför ska de syskonen ha någon som helst rätt till ett arv?

Eller så blir det liknande som i TS, att egendom som gått i släkten i generationer måste säljas för att ingen har råd att ta över den, eftersom de andra syskonen är giriga.

Jag är övertygad om att vi skulle ha bra mycket färre ensamma gamla, om deras barn inte hade kunnat vara säkra på att de kommer att ärva.

Familjerelationer och arv kan vara rätt komplicerat, men det löser man som sagt inte genom att ta ifrån individen självbestämmanderätten över sin egen egendom.

Jag vet inte vad skatt har med denna sak att göra?

Jag har inte sagt att man ska "locka folk att ta hand om sina gamla, för att de ska få ärva". Det är möjligen en följd av att återge individen dess rätt till självbestämmande, men det är inte själva syftet.

Det kommer alltid att finnas människor som försöker utnyttja systemet, ljuger, fjäskar och spelar spel, oavsett vad lagen säger. Att det finns sådana människor är inget argument varken för eller emot dagens lagstiftning. Den springande punkten är om individen ska ha rätt att bestämma över sina egna tillgångar eller inte.