Anonym (Psss) skrev 2019-05-14 20:36:22 följande:
Jo han ska visst köpa ut eftersom barn har rätt att ärva lila mycket i regel. Antagligen i detta fall också då testamentet är fel skrivet. Tycker du ska motverka att det händer efter din död genom att inte göra nåt testamente som är orättvist dina barn sins emellan. Så otroligt korkat av föräldrar att göra så. Varför ska de som inte är intresserade av gården straffas? Han som ärver gården kanske ändå säljer den om fem år och lever loppan på 8 mille. De andra syskonen kanske har andra intressen och andra hål att stoppa pengar i. Kanske vill betala av sina lån på egna hus.
Om bröderna bor kvar där och går bort ärver hans barn i sin tur gården. De kanske säljer det i sin tur.
Ska de vara flera miljoner rikare än sina kusiner?
Nej det är absolut inte sniket att inte vilja skänka 8 mille till sin bror bara för att föräldrarna inte haft nån uppfattning om ekonomi.
Ja, varför inte? Du har väl ändå inte fått för dig att livet är 100% rättvist?
Sånt här tjafs gör mig bara mer övertygad om att all arvsrätt, laglott, arvslott och allt vad det nu heter omedelbart borde avskaffas. Det finns ingen rim och reson i att jag enligt lag måste ge mina barn lika mycket, oavsett relationerna och hur de är.
Mina farföräldrar var miljonärer, och min pappa dog före dem. Jag hade två syskon samt en faster, en farbror. När farmor dog började farfar bekymra sig över arvet. Han vågade aldrig unna sig nåt, för han trodde vi skulle bli sura: "Det är ju ert arv!" Vi försökte alla förmå honom att inte tänka så, ingen av oss tyckte han skulle snåla. Han var pigg och vital och ville ut och resa lite medan han kunde, och vi uppmanade honom ständigt att göra det. Det var ju hans pengar!
Men nej. Han snålade och gnetade, och det var sorgligt att se, vi fick ju nästan dåligt samvete. Han ordnade till och med nån slags försäkring för begravningen, så att den kostnaden inte skulle landa på oss.
Det var inte kul att se hur farfar våndades, alltså, och jag antar att det är många som tänker som han. I alla fall de i hans generation och däromkring. Nån som inte tänkte som han var min farbror, som lyckades slösa upp en ordentlig del av sitt arv. Jag och mina syskon har således fler miljoner än våra kusiner. Jag har aldrig märkt av någon bitterhet från deras sida över det.
Jag har tre barn, hade jag dragit ihop min förmögenhet helt på egen hand hade jag inte tänkt som farfar. Jag hade ansett att det var mina pengar att göra vad jag än behagar med, och blev det nåt över så kul för ungarna. Men nu är det ju inte riktigt så, så jag har sett till att de kommer få en duktig slant. Men jag unnar mig saker, reser när jag känner för det osv. Ungarna verkar tycka det är okej, och det är tur för dem för jag skulle bli förbannad om de tyckte att det var deras framtida pengar och att jag inte skulle få använda dem!
Ursäkta att det blev lite långt!
