Hej!
Har nyss blivit gravid med första barnet efter ett FET med blastocyst och borde ha BF typ 11 januari 2020 om allt går bra!
Ska på första UL den 28/5 och är livrädd för att hjärtat inte börjar slå. Trodde att jag skulle vara överlycklig över att vara gravid men känner mig mest bara orolig. Vore skönt att få prata med likasinnade:)
Är på ruvardag 19. När kan man sluta räkna ruvardagar?
Jag känner samma som dig.. Efter att ha fått uteblivet missfall förra gången litar jag inte det minsta på min kropp. Känner inte alls glädje denna gången och kommer inte göra på hela graviditeten tror jag.
Och i samband med missfallet fick vi besked om att vi (jag) har en genetisk faktor som leder till infertilitet, missfall och eventuella missbildningar hos barnet. Så även om det inte blir missfall nu direkt är det lång väg att gå med nipt, moderkapksprov och massa ångest.. usch? Ibland undrar man varför man utsätter sig för detta!! Men försöker att ta det ett steg i taget, där UL imorgon är första steget?
Vi gjorde nipt pga vår ålder (jag 40, sambo 44) och då hade fostret Downs. Vi fick tid för att göra moderkaksprov för att säkerställa niptresultatet. Vid moderkaksprovet upptäcktes att fostret hade dött. Jag tror att den helt fantastiska läkaren vi hade på SÖS ville göra nåt för oss för hon sa att hon skulle ta blodprov på oss för att utesluta att Downs berodde på genetiskt arv. Man brukar tydligen inte göra det förrän man har upprepade missfall bakom sig men nu fick vi det iaf? Vi tänkte inte så mkt på det, var ganska chockade av allt som hänt, men tog blodproven såklart.
Över en månad senare kom resultatet som visade att vi inte hade anlag för Downs, det var bara slumpen. Däremot hade jag en obalanserad translokation på kromosom 20. Detta är super-ovanligt och de visste inget om det på SÖS. Fick direkt komma till Klinisk genetik på Karolinska där en läkare berättade att detta inte påverkar mig men att mitt barn kan ärva en obalanserad translokation vilket kan leda till utvecklingsförsening, inlärningssvårigheter och andra funktionshinder. Om barnet överlever alls. I de flesta fall leder detta till missfall enligt henne. Men hon hade bara hittat ett fall i all forskning kring just denna translokation jag har. I bästa fall ärver barnet varken den balanserade eller den obalanserade translokationen. Hon kunde dock inte ge oss någon statistik.
Det var så fruktansvärt jobbigt att få all denna information. Jag var i chock och kände mig så misslyckad. Nu har vi väl lugnat oss något och tänker att vi får ta en sak i taget. Vi hoppas att man kan få veta vad som gäller med ett moderkaksprov men har inte helt klart för oss ännu om det funkar så. Orkar inte riktigt tänka på det just nu..
Jag förstår att det känns svårt att vara glad? verkligen.. men jag tänker ibland att eftersom man inte vet vad som komma skall kanske man ändå kan få vara glad i stunden. Vara glad för att man fått ett plus på stickan, vara glad för att man får gå runt och känna sig speciell för att man lyckats bli gravid, glad för att man får uppleva ett ultraljud, glad för att få ladda ner varenda gravidapp som finns etc.. Jag trodde innan jag blev gravid förra gången att jag aldrig skulle få uppleva nåt av det? så jag är ändå glad att jag fått göra iaf dessa bitar! Oavsett hur det går sen.. Hoppas du också kan känna så? lite iaf!
Balanserad pericentrisk inversion ska det stå.... det är inte samma sak som translokation... mer ovanligt och svårt att hitta information om :(
Jag vet! Samma här.. inga som helst symptom och googlat sönder mig. Slutade med att jag sa till min sambo att det inte kommer bli nåt positivt besked imorgon. Att han verkligen måste ställa in sig på det.. Men sen tog jag ett gravtest.. som jag ju vet är meningslöst för det kan bli positivt även om bebben dött.. men det hjälpte ändå lite att se strecket konstigt nog.. Så har inga råd ? bara heja, heja och håll ut!!
Hej!
Jag följer er gärna också! Jag plussade 16/5 efter FET med blasto och ska tillbaka till Livio för UL den 14 juni - en evighet dit?
När jag tog testet jag fick från Livio var ena strecket ganska svagt så jag trodde det var negativt och kastade det. Kände mig jättebesviken men bestämde mig dagen efter för att köpa ett digitalt test eftersom det är lättare att tyda och då var det som tur var positivt :)
Hur tänkte ni när ni valde barnmorska? Googlade ni runt eller tog ni den närmsta?
Vi gjorde nipt pga vår ålder (jag 40, sambo 44) och då hade fostret Downs. Vi fick tid för att göra moderkaksprov för att säkerställa niptresultatet. Vid moderkaksprovet upptäcktes att fostret hade dött. Jag tror att den helt fantastiska läkaren vi hade på SÖS ville göra nåt för oss för hon sa att hon skulle ta blodprov på oss för att utesluta att Downs berodde på genetiskt arv. Man brukar tydligen inte göra det förrän man har upprepade missfall bakom sig men nu fick vi det iaf? Vi tänkte inte så mkt på det, var ganska chockade av allt som hänt, men tog blodproven såklart.
Över en månad senare kom resultatet som visade att vi inte hade anlag för Downs, det var bara slumpen. Däremot hade jag en obalanserad translokation på kromosom 20. Detta är super-ovanligt och de visste inget om det på SÖS. Fick direkt komma till Klinisk genetik på Karolinska där en läkare berättade att detta inte påverkar mig men att mitt barn kan ärva en obalanserad translokation vilket kan leda till utvecklingsförsening, inlärningssvårigheter och andra funktionshinder. Om barnet överlever alls. I de flesta fall leder detta till missfall enligt henne. Men hon hade bara hittat ett fall i all forskning kring just denna translokation jag har. I bästa fall ärver barnet varken den balanserade eller den obalanserade translokationen. Hon kunde dock inte ge oss någon statistik.
Det var så fruktansvärt jobbigt att få all denna information. Jag var i chock och kände mig så misslyckad. Nu har vi väl lugnat oss något och tänker att vi får ta en sak i taget. Vi hoppas att man kan få veta vad som gäller med ett moderkaksprov men har inte helt klart för oss ännu om det funkar så. Orkar inte riktigt tänka på det just nu..
Jag förstår att det känns svårt att vara glad? verkligen.. men jag tänker ibland att eftersom man inte vet vad som komma skall kanske man ändå kan få vara glad i stunden. Vara glad för att man fått ett plus på stickan, vara glad för att man får gå runt och känna sig speciell för att man lyckats bli gravid, glad för att man får uppleva ett ultraljud, glad för att få ladda ner varenda gravidapp som finns etc.. Jag trodde innan jag blev gravid förra gången att jag aldrig skulle få uppleva nåt av det? så jag är ändå glad att jag fått göra iaf dessa bitar! Oavsett hur det går sen.. Hoppas du också kan känna så? lite iaf!
Hej!
Jag följer er gärna också! Jag plussade 16/5 efter FET med blasto och ska tillbaka till Livio för UL den 14 juni - en evighet dit?
När jag tog testet jag fick från Livio var ena strecket ganska svagt så jag trodde det var negativt och kastade det. Kände mig jättebesviken men bestämde mig dagen efter för att köpa ett digitalt test eftersom det är lättare att tyda och då var det som tur var positivt :)
Hur tänkte ni när ni valde barnmorska? Googlade ni runt eller tog ni den närmsta?
Varit på ultraljudet nu och som jag själv känt hade det stannat av för 1 el 2 veckor sen. Fanns bara en hinnsäck. Ledsamt men väntat. :( Frysförsök igen efter sommaren. Nu vänta på att det kommer ut av sig själv. Åker till Spanien imorgon så vill inte sätta igång det. Fått tabletterna så om det inte kommer tar vi dom om en vecka när vi är hemma igen.
Varit på ultraljudet nu och som jag själv känt hade det stannat av för 1 el 2 veckor sen. Fanns bara en hinnsäck. Ledsamt men väntat. :( Frysförsök igen efter sommaren. Nu vänta på att det kommer ut av sig själv. Åker till Spanien imorgon så vill inte sätta igång det. Fått tabletterna så om det inte kommer tar vi dom om en vecka när vi är hemma igen.
Tack, va gulligt av dig! Jag känner mig mest tom tror jag.. så jobbigt att tänka på all denna tid som nu ska gå till spillo innan vi kan göra nästa försök.. jag kommer hinna fylla 41... Kliniken är stängd på sommaren ju... I positiva stunder tänker jag att det var bra att det kom tidigt denna gången.. så att man sparar tid på det.. förra gången var det ju i vecka 12-13... Är också sjukt oroad över missfallet eftersom jag hade en fruktansvärd upplevelse sist... de tröstade med att det förmodligen inte alls skulle bli så denna gången eftersom det är så mycket mindre som ska ut... Så jag hoppas på det.. och att det dröjer några dagar så att jag kan bada iaf några dagar på semestern.
Jag håller alla tummar för dig och er andra här nu! Hoppas på bara glada besked på ultraljuden!!