Olyckligt, korkat, kär i en gift man.

Ok, så att han själv sagt att han vill vara kvar med henne räcker inte
Att han bevisat det genom att vara kvar med henne och inte med dig räcker inte...

Vad mer bevis behöver du?
Din tro finns ju ingen annanstans än i ditt huvud och då kommer du aldrig hitta något som bevisar motsatsen för allt är ju bara fantasier.

Mmm men att hans sambo är din sk kompis och att du inte gärna vill att hon och alla andra får reda på vad du pysalat med har nog oxå nåt att göra med varför du inte gärna vill berätta något för henne eller hur?

Kan man ju lugnt säga, att fok blir knäppa när de blir förälskade är ingen nyhet, men TS tar det till förnekelsen och självlögnerna till sjukliga nivåer. 

Jo vi har förstått att du tycker man kan göra lite som man vill bara man är kär, men som du kan se så är det inte så många som har samma värderingar som du har. Beter man sig som röv så kommer man få kritik oavsett hur mycket man säger åt folk att "ta det lugnt"

Ja det är ju ganska självklart att man gör sig av med "vänner" man inte kan lita på,  vem fan vill ha vänner som sticker dem i ryggen så fort de får chansen?

Att egoistiska människor gärna vill kunna göra som de vill och ändå ha kvar sina "vänner" kan man absolut förstå, det ingår i den narcisstiska mentaliteten men den som drabbas har ingen som helst anledning att fortsätta ha en relation till en sån person. 

Håller med, men det går inte att resonera med människor med trasiga värderingar. Det som är vidrig för andra är helt ok för dem, det finns liksom ingen gemensam grund att utgå ifrån.

Jo visst känns det rätt sjukt att se sån avvikande moral men samtidigt ganska logiskt. Hon vet ju vad hon deltagit i och på vilket sätt hon och hennes nuvarande fick till det. De skaver på hennes självbild, ingen vill ju se sig själv som en narcissist, alla vill ju tro att de själva eller dem de älskar är finfina människor. Och när det man gör/gjort inte riktigt lirar med den man anser sig vara så generera det skuldkänslor. Då har man två val, antingen vara ärlig med sig själv och rannsaka sig själv i grunden, eller göra som hon gör, fabulera ihop en tjock sköld av förnekelse och rationalisering för att skydda sin självbild och döva sitt samvete.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Kognitiv_dissonans

Den första varianten är mer hållbar, den andra varianten funkar men kräver att man hela tiden kan upprätthålla självlögnerna. Hur fan man orkar leva så kan man ju fundera över.

Om man behöver bedra sin familj för att ta sig ut ett förhållande så har man stora problem med sig själv och då borde man jobba med sig själv istället för att skylla sin egen svaghet på annat.

Han är en förövare eftersom det var han so bedrog sin fru och inte tvärtom. Att det han gjorde inte var olagligt förändrar inte rollerna.

Om fler dömde sig själva skulle andra inte behöva döma dem och världen skulle förmodligen vara klart bättre. 

Och du verkar vara en människa som inte riktigt gjort upp med sig själv och sitt förflutna utan håller det på avstånd genom förnekelse och rationalisering. Det är inte ett friskt beteende.

Ja men självklart ser ju du svek och lögner som något slags bättre vetande. Det är inte alls så din man var en fegis om inte hade stake att avsluta det han hade först utan såg till att bygga sig ett nytt bo först och drog sen, och det är inte alls så att du är en egoist som fullkomligen sket i att du deltog i ett bedrägeri så länge du fick som du ville. Det låter ju inte så trevlig och lirar inte riktigt med hur du vill se på dig själv och din man. Så givetvis kommer du göra om det till något som låter bättre.... men problemet är hur mycket du själv ändrat dina värderingar för att matcha era handlingar och oavsett hur mycket du rationaliserar så kommer du aldrig bort från att era handlingar talar för sig själva och det kommer inget någonsin sudda bort.

Så mitt tips till dig (i all välmening) är att du söker hjälp och gör upp med ditt ert förflutna. För att leva med en sån skuld och vara beroende av att hela tiden ljuga för sig själv är tärande i längden. Med lite hjälp kommer du kanske komma till en punkt då du kan erkänna för dig själv att det ni gjorde var vidrigt och att kritiken är befogad men att gjort är gjort och man måste se framåt. Livet blir betydligt lättare och rikare när man kan vara ärlig med sig själv.