Ni som har separerat.
Hur är förhållandet till erat ex och hur lång tid från de ni började tänka i banor att skiljas till handling ?
Alltid väldigt lätt att se det som att gräset är grönare på andra sidan, särskilt när det finns problem i förhållandet och om man känner sig instängd som du verkar göra. Nu framgår det inte så tydligt av texten vilken typ av kontakt du haft med den här andre mannen men är det en relativt ytlig bekantskap som det låter vet du ju egentligen ingenting om hur väl ni skulle passa ihop.
Så jag tycker du ska lägga det åt sidan och koncentrera dig på ert förhållande. Har du pratat med honom om att du känner dig begränsad? Vad har hans respons isåfall varit? Eftersom han verkar beredd att göra vissa ändringar och kämpa för er, ser du en framtid där ni skulle fungera tillsammans om du fick de behov tillfredsställda som du idag inte har?
Jag säger inte att stanna kvar nödvändigtvis är ett bättre alternativ men hade jag haft 20 år och barn tillsammans hade jag nog uttömt alla möjligheter och tagit mig gott om tid att tänka igenom saken innan jag bestämde något definitivt.
Det handlar inte om rädsla utan om att inse att det är väldigt vanligt att människor idealiserar vad de själva inte har. Det var därför jag skrev att den andre mannen inte bör ligga till grund för vilket beslut TS fattar utan istället behöver hon koncentrera sig på det aktuella förhållandet för att nå den sanning du pratar om.
Men i nästa steg då, när det blir dags att träffa en ny partner? Då är den allmänna uppfattningen bland kvinnorna på FL att man ska avstå kärleken och inte släppa in en ny partner i barnens liv. Då trycker man också ner sitt jag och lever för andras skull, alltså barnens. Varför är det okej ena gången men inte den andra?