Vår son snattar/stjäl och pappan tycker det är ok pga ålder

Min son stal några plastpärlor från dagis (som han inte ens gillade) när han var runt tre år och det var i konspiration med en kompis som en kul grej. Min son tyckte det var jättespännande och jag fick inte berätta för dagis. Jag berättade att jag förstod att det kändes spännande, men tyvärr var det faktiskt att stjäla, sånt där som tjuvar gör, och vi är väl inte tjuvar. Polisen tycker vi är tjuvar nu! Jag pratade om vad stjäla betyder. Kul att du lyckades ta med det utan att fröknarna såg det, men i morgon lämnar du tillbaka. Han var väldigt orolig att jag skulle berätta detta för personalen, så jag lovade att inte säga något om han lämnade tillbaka. Plastpärlorna kom tillbaka och stölden förblev vår hemlighet. Så här nio år senare, inga ytterligare brott.

Men alltså va? Min son tar saker från förskolan och jag ifrågasätter. Det är inget av värde men jag vill att han ska veta att man inte får ta utan lov. Det kan va en plasthäst från leken. Men ändå. Hans pappa tycker vi förstorar om vi tar med leksaken tillbaka. Men hallå?! Han kan ju inte ta saker och känna sig ok med det?! Jag säger att jag pratar med fröken tex och då blir det gråt men det struntar jag i om han lär sig. Han skäms men verkar tycka att det är ok om ingen saknar saken.. va gör jag?

Men alltså va? Min son tar saker från förskolan och jag ifrågasätter. Det är inget av värde men jag vill att han ska veta att man inte får ta utan lov. Det kan va en plasthäst från leken. Men ändå. Hans pappa tycker vi förstorar om vi tar med leksaken tillbaka. Men hallå?! Han kan ju inte ta saker och känna sig ok med det?! Jag säger att jag pratar med fröken tex och då blir det gråt men det struntar jag i om han lär sig. Han skäms men verkar tycka att det är ok om ingen saknar saken.. va gör jag?