Hans pappas ord kommer aldrig han lyssna på, han hatar egentligen den där gubbjävlen.
Ja han kör bil! Har ingen koll om han är nykter, finns en alkoholmätare som han lär använda för att kolla om de är grönt
OM du inte kan prata med honom om det så är det ett problem.
Kan hans pappa (du skrev att han var nykter alkoholist) prata med honom om det?
Hur tar han sig till jobbet?
Ja jag skulle nästan önska att polisen tog honom så han blev av med körkortet ett par månader! Kanske skulle få honom att vakna upp.
Den värsta situationen var när han lät sin 9 åringa dotter kliva upp och göra ordning sig själv och även sin 5 åriga brorsa. 5 åringen är inte direkt duktig på att lyssna för att de ska bli hämtad kl 12.
Jag hade somnat om med våran genensama dotter så jah klev upp 11 den morgonen.
Tog ett sakligt prat med honom men ändå ingen ändring
Har man god förbränning är det inga problem att köra morgonen efter 4-5 öl. Har själv blåst noll efter större intag än så.
Förutsatt att man inte sveper dem innan man går till sängs.
Han kommer aldrig bli det för han inser inte att han har problem, men OM då skulle de behöva hända något så han vaknar upp och att jag då ställer ett ultimatum på honom.
Är inte enda vägen för han att bli helnykterist? Alltså, totalt sluta med alkohol.
Vad behövs för att det ska ske?
Jag vet :(
Vänj dig. Det kommer inte bli bättre
Ja där känner jag mig stark! Om det skulle bli en situation som handlar om barnen eller något annat hemskt., så JA då skulle jag kunna hålla de
Kommer du kunna hålla ett ultimatum?
Men känns så jövla hemskt att jag väntar på ett sånt tillfälle, är väl det som kallas medberoende och att man är jävligt feg :(
Ja där känner jag mig stark! Om det skulle bli en situation som handlar om barnen eller något annat hemskt., så JA då skulle jag kunna hålla de
Ja du har nog helt rätt tyvärr :( Hade inte sagt så mycket om han hade druckit 4-5 öl på en helg, men det börjar ju mer och mer nu på vardagarna!
När våran dotter föddes så var han hemma i 14 dagar. Varje kväll drack han x antal öl. Inget som störde mig då men har börjat fått upp ögonen mer nu!
Det som är lite jobbigt med din situation är kanske att du "invaggas" i en livssituation som inte är bra. Den kanske tycks vara rimlig och ok med denna alkohol närvarande MEN tillståndet du och barnen lever i kanske inte är tipptopp.
Det märker du inte för du är van det. Det är då det sjuka blir normalt.
Du får slå på sensorerna och känna efter lite extra mycket tycker jag.
Han klev upp typ när ungarna åkt, för han skulle iväg och hjälpa en granne strax efter de! Så alkohol har verkligen påverkat hans beteende
Jag fattar inte att man varje helg sitter o dricker ensam och håller på med mob.
Skulle vi alla försvinna så känns det som han inte bryr sig, så länge han har sin mob och sin öl. :(
Just nu när jag skrivet detta, så har vi precis ätit pizza, han sitter kvar vid köksbordet och dricker sin öl och kollar mob. Medans jag sitter och matar våran flicka i vardagsrummet. Har sån lust att säga något men då lär de bli bråk och jag orkar inte de :(
Orkade han inte stiga upp för att han druckit så mycket kvällen före? Då har det ju redan påverkat hans beteende.
Sedan tycker jag han är ett dåligt föredöme för sina barn också. Han lär dem att alkohol är så viktigt att det behövs varje dag.
Hur säger han om en vit vecka? Kan han inte ta det, så är han ju beroende.
Jo det är helt sant, fast orkar inte ens diskutera just nu något! Känner mig så likgiltig
Du har gjort halva jobbet redan. Du har insikt. Det gör att du inte ramlar ner i nåt familjedrama utan att veta.
Kors i taket att det tog så här långtid innan ett sånt här inlägg kom.
Ja alkoholist är iaf inte jag om du nu menade så som jag tolkade de.
Kan sträcka mig till att jag fattar att jag är medberoende i allt detta. Att ha någon annans åsikt än sina närmaste, bollar tankar får en annan syn på allt därför jag gjorde denna tråd.
Han har inga barn med sig på morgonen så jag orkar inte bry mig hur hans tillstånd är på morgonen, för jag vet iaf att han ranglar inte i säng på kvällen, hade han gjort de då hade jag reagerat annorlunda för då lär han inte ens se väggen
5 starköl om dagen flera gånger i veckan på vardagar? bara en annan alkoholist kan tycka det är normalt
Ts vet dessutom inte om han kör rattfull eller inte?!?
Så jävla skrämmande
34 är jag
Får jag fråga hur gammal du är? Kanske det står i tråden men har inte läst allt.
Helt klart, just därför jag bollar tankar hit och dit! Du verkar vara otroligt snäll/smart människa och fötterna på jorden :D
Då har du valet att göra vad du ska göra resten av ditt liv. Du är ju inte direkt lastgammal. Men det är faktiskt tunga beslut att göra. Kräver sin tid.
Åh det där gick rakt in i mitt hjärta! Tack! Det där ska jag verkligen ha i mitt minne, och försöka följa dessa ord, som du skriver det lär ta tid men det får isf göra de!
Tack. Va' vänlig du är. Jag är en karl med vissa erfarenheter och jag mår skit när jag ser/läser andra mår skit.
Jag vill bara att du ska värdera DITT liv högst. Inte tänka "Hur ska jag agera så andra blir nöjda med mina val". Istället ska du tänka "Hur vill jag mitt liv ska se ut?" och sen agera efter det. Det får ta sin tid men du ska arbeta för det Målet.
Varför säger jag detta? Du har ett eget ansvar för ditt liv (och dina barn). Se till att förvalta det väl så när du blir gammal kan du säga att du gjorde rätt.
Igår brast det för mig!
Den 28/5 så kom han hem med 2 kartor öl. De är två kvar av dessa kartor!
Han väljer alltid sin öl och mob! Frågar aldrig mig hur jag har haft det en dag, jag brukar alltid fråga om han haft det bra på jobbet!
Igår så la jag tre av barnen och våran gemensamma var gnällig så när han kom hem påverkad så det ända han kunde påpeka var att jag inte stängt av tv:n. Det brann för mig!
Påpekade ölen då i samma sväng att han dricker alldeles för mycket. Om blickar kunde döda så hade jag varit död!
Så antingen så är han så jävla arg på mig nu så han lär slänga ut oss från hans hus eller så kanske de blir en förändring!
Då har du valet att göra vad du ska göra resten av ditt liv. Du är ju inte direkt lastgammal. Men det är faktiskt tunga beslut att göra. Kräver sin tid.
Tack för ditt fint skrivda inlägg! Boken ska jag läsa.
Jag pratade med honom idag igen och står fast vid mitt ord igår. Han valde att göra slut! Jag tog våran gemensamma dotter och drog!
Han är en person som ofta gör slut när vi tjafsar så blir inte förvånad att han gjorde de denna gång. Men är det så då kommer han få supa ner sig, jag kan inget göra mera om han inte vill ha hjälp. Jag har alltid stått kvar förut men nu är det en så stor grej så jag måste stå på mig.
Min räddning är nu att hans bästa vän ska prata förstånd med honom. Han lyssnar himla bra på honom. Jag är här tills han kommer kontakta mig
Stor kram till dig också <3
Jag har varit där du är. Stått bredvid och tittat på och liksom inte fattat hur det kunde hända. Tyckt att det var väl inte så farligt att ta en öl/glas vin en vardagkväll. Men så når man en gräns, där du har hamnat nu, när du börjar tycka att det är lite för mycket. Och svaret är att ja, han dricker onormalt mycket. Och bara det att han själv inte lyfter blicken och tänker att OJ, jag kanske dricker för mycket, utan bara blir sur och grinig säger väldigt mycket. Förnekelse. Missbrukare är fenomenala på att manipulera, skuldbelägga och skylla ifrån sig. Det är aldrig deras fel...
Du kan försöka prata med honom. Men framförallt så vill jag rekommendera dig att läsa på om medberoende. En nära vän gav mig boken Dödsdansen, av Sanna Lundell och Ann Söderlund. Jag visste ju att jag var medberoende, men det var så skönt att få läsa och inse vad det handlar om. Den boken är full med markeringar och notiser i marginalen som jag gjort själv. Jag kände igen mig i allt. Och den största insikten var att JAG kan inte göra NÅGOT för att få honom att ändra på sig. Jag bad honom, jag bråkade, jag gnällde, jag ställde krav. Jag lämnade honom. Och det hjälpte inte heller. Ofta måste de själva nå botten innan de kan ta sig upp igen och jag tänkte inte följa med dit. Hans problem var inte bara alkohol, det var depression och psykisk ohälsa också. Men för medberoende är det ingen skillnad. Han mår fortfarande dåligt, och skyller allt på mig. Men jag mår bra. Barnen mår under omständigheterna bra. De har väldigt lite kontakt med sin pappa. Tonåringen vill inte ha med honom att göra, lilla är mer kluven. Jag stöttar barnen om de vill men hjälper inte exet, han får klara sig själv.
Stor kram till dig!