Har vi paus eller är det slut?

Hej,

Mitt hjärta är i förkrossat och jag skulle önska lite analys över situationen:)

Jag och killen, båda ca 35år, har varit tillsammans i 2år och har haft två riktigt bra, händelserika och kärleksfulla år tillsammans!

Jag har två barn sen tidigare, de kommer verkligen jättebra överens och har riktigt kul ihop. Mkt på killens intiativ då han har både barnasinnet kvar samt är barnkär.

Vi bor INTE tillsammans och jag har mina barn varannan vecka. Så vi ses lite mer när barnen är hos sin pappa, vi gör mkt saker ihop. Alltifrån bio och restaurangbesök till träning, resor och marathon av serier. Vi har väldigt roligt ihop, och jag har en fin relation till hans familj, och även hans vänner. Relationen med min familj är också god, även om vi inte umgås lika mkt med min familj som med hans. Men vi firade julafton ihop med bådas familjer på en och samma gång! :)

Vi är båda två hårt arbetande personer som vill göra karriär, men vi har också en bra balans mellan arbete och fritid, så tror inte att arbetet i sig spelar in i vår situation.

Vi har pratat om framtiden och vill båda flytta ihop och skaffa ett gemensamt barn, men det har inte varit på tal om att göra det just nu. Utan flytt planerades att ske inom ca 1år pga barnens ålder, skola osv. Sen har jag absolut tagit upp ämnet flytt och barn några gånger, lite för att biologiska klockan tickar och jag blir påmind om folk i min omgivning som skaffar barn, flyttar ihop osv. Medan killen vill skynda långsamt och känna sig 210% redo innan nästa steg tas.

För några dagar sen ville killen prata och kom över till mig för att berätta att han vill göra slut. Förklaringen känns lite flummig, vet inte om det är pga att han inte själv vet säkert eller om han är rädd för att säga vad han verkligen känner/vill.

Han säger att jag är en av de personer han bryr sig mest om. Jag är enligt honom, den mest kärleksfulla och omtänksamma person han känner, både mot honom och andra i min omgivning.

Så han vill inte göra något för att såra/skada mig medvetet. Och han känner att han inte kan ge mig lika mkt kärlek som jag ger honom, vilket i sin tur ger honom ångest som han mår dåligt över.

Leva i en relation med barn är stort för honom, en stor förändring för honom som är en storstadskille som bara behövt ta hand om sig själv, och inte behövt anpassa sitt liv efter en partner med barn. Han är en person som alltid vill prestera till 210%, och han vet inte om/när han är redo för att leva familjeliv. Jag har försökt säga att det aldrig kommer säga ?klick?, utan att ibland får man bara lita på magkänslan.

Han värderar sin egentid väldigt högt, och framförallt friheten att kunna styra över tiden, mer än att han behöver mkt utav den.

Han har som sagt gjort slut, men säger samtidigt att han behöver tid för sig själv. Vi pratade dagen efter uppbrottet, (han kom på dotterns dansuppvisning som han lovat sen tidigare) och efteråt diskuterade vi allt och inget, då sa jag att jag önskade att hab bara skulle ångra sitt beslut och vilja vara med mig. Varpå han svarade att OM vi går tillbaka till varandra, så är det för att han är 150% säker och då är det ?all in? som gäller. Jag vågade inte ens fråga vad han menade med det.

Vet inte hur jag ska tolka det...? Betyder det att vi har en paus? Hur länge ska man vänta och ha ett hopp? Jag blir väldigt hoppfull, samtidigt som jag tänker att han kanske säger något sånt för att göra mig glad, utan att tänka steget längre.

Vi har en resa bokad i juli, utan barn, hoppet är förstås att vi ska kunna åka på resan tillsammans och se det som en ?nystart?.

Vågar dock inte fråga om detta eftersom jag inte vill pressa fram något svar, då jag tror att resultatet blir negativt under press.

Så har vi en paus och hur ska man förhålla sig till en sån i så fall? Kontakt osv? Och hur länge ska man vänta på honom innan man ger upp? Jag kan vänta hur länge som helst, om jag vet att det ger resultat. Men man mår sjukt dåligt av ovissheten. Och kvällar/nätter är som värst.

Hej,

Mitt hjärta är i förkrossat och jag skulle önska lite analys över situationen:)

Jag och killen, båda ca 35år, har varit tillsammans i 2år och har haft två riktigt bra, händelserika och kärleksfulla år tillsammans!

Jag har två barn sen tidigare, de kommer verkligen jättebra överens och har riktigt kul ihop. Mkt på killens intiativ då han har både barnasinnet kvar samt är barnkär.

Vi bor INTE tillsammans och jag har mina barn varannan vecka. Så vi ses lite mer när barnen är hos sin pappa, vi gör mkt saker ihop. Alltifrån bio och restaurangbesök till träning, resor och marathon av serier. Vi har väldigt roligt ihop, och jag har en fin relation till hans familj, och även hans vänner. Relationen med min familj är också god, även om vi inte umgås lika mkt med min familj som med hans. Men vi firade julafton ihop med bådas familjer på en och samma gång! :)

Vi är båda två hårt arbetande personer som vill göra karriär, men vi har också en bra balans mellan arbete och fritid, så tror inte att arbetet i sig spelar in i vår situation.

Vi har pratat om framtiden och vill båda flytta ihop och skaffa ett gemensamt barn, men det har inte varit på tal om att göra det just nu. Utan flytt planerades att ske inom ca 1år pga barnens ålder, skola osv. Sen har jag absolut tagit upp ämnet flytt och barn några gånger, lite för att biologiska klockan tickar och jag blir påmind om folk i min omgivning som skaffar barn, flyttar ihop osv. Medan killen vill skynda långsamt och känna sig 210% redo innan nästa steg tas.

För några dagar sen ville killen prata och kom över till mig för att berätta att han vill göra slut. Förklaringen känns lite flummig, vet inte om det är pga att han inte själv vet säkert eller om han är rädd för att säga vad han verkligen känner/vill.

Han säger att jag är en av de personer han bryr sig mest om. Jag är enligt honom, den mest kärleksfulla och omtänksamma person han känner, både mot honom och andra i min omgivning.

Så han vill inte göra något för att såra/skada mig medvetet. Och han känner att han inte kan ge mig lika mkt kärlek som jag ger honom, vilket i sin tur ger honom ångest som han mår dåligt över.

Leva i en relation med barn är stort för honom, en stor förändring för honom som är en storstadskille som bara behövt ta hand om sig själv, och inte behövt anpassa sitt liv efter en partner med barn. Han är en person som alltid vill prestera till 210%, och han vet inte om/när han är redo för att leva familjeliv. Jag har försökt säga att det aldrig kommer säga ?klick?, utan att ibland får man bara lita på magkänslan.

Han värderar sin egentid väldigt högt, och framförallt friheten att kunna styra över tiden, mer än att han behöver mkt utav den.

Han har som sagt gjort slut, men säger samtidigt att han behöver tid för sig själv. Vi pratade dagen efter uppbrottet, (han kom på dotterns dansuppvisning som han lovat sen tidigare) och efteråt diskuterade vi allt och inget, då sa jag att jag önskade att hab bara skulle ångra sitt beslut och vilja vara med mig. Varpå han svarade att OM vi går tillbaka till varandra, så är det för att han är 150% säker och då är det ?all in? som gäller. Jag vågade inte ens fråga vad han menade med det.

Vet inte hur jag ska tolka det...? Betyder det att vi har en paus? Hur länge ska man vänta och ha ett hopp? Jag blir väldigt hoppfull, samtidigt som jag tänker att han kanske säger något sånt för att göra mig glad, utan att tänka steget längre.

Vi har en resa bokad i juli, utan barn, hoppet är förstås att vi ska kunna åka på resan tillsammans och se det som en ?nystart?.

Vågar dock inte fråga om detta eftersom jag inte vill pressa fram något svar, då jag tror att resultatet blir negativt under press.

Så har vi en paus och hur ska man förhålla sig till en sån i så fall? Kontakt osv? Och hur länge ska man vänta på honom innan man ger upp? Jag kan vänta hur länge som helst, om jag vet att det ger resultat. Men man mår sjukt dåligt av ovissheten. Och kvällar/nätter är som värst.

Han har gjort slut. Inte paus. Utan slut.

Om rätt känslor kommer tillbaka så menar han att då kör ni enligt planerat med flytt och barn. Men bara om hans känslor stämmer.

Vad gäller resan måste du prata med honom och fråga om ni ska åka och sätta upp regler för resan så ni inte sårar varandra. Tex så att ni inte ligger och du får för dig att ni är ihop, fast han inte tycker det..osv.

Att han beter sig schysst och vänligt mot dig betyder ingenting annat än att han inte vill något illa. Hans känslor når bara inte ända fram till där det borde vara.

Lider med dig.

Jag har gjort exakt samma sak mot min flickvän för 4 veckor sedan.

Jag har barn sen tidigare men inte hon. Jag började tveka på mina känslor och gjorde slut. Vi hade riktigt dålig kommunikation. Vi pratade om att sälja mitt hus och bygga nytt. Ritade till och med upp vårt drömhus.

"Problemet" för mig har varit att jag haft fullt fokus på barnen ena veckan och henne andra veckan, nånstans däremellan glömde jag bort mig själv.

Vi träffades på en fika i helgen, helt underbart att träffa henne. Vi pratade med varandra om våra känslor, har aldrig varit så öppna mot varandra. Vi bestämmde att vi ska träffas igen, kanske dejta försiktigt igen. Avslutade fikan med en lång kram på parkeringen, ingen av oss ville släppa varandra.

Har insett att jag älskar denna kvinnan men har aldrig sagt det till henne.

Hoppas verkligen att vi kan hitta tillbaka till varandra.

Det låter exakt som mitt ex. Vi var tillsammans i lite drygt ett år. Han väntade hela tiden på att allt skulle kännas 200% för honom för att ta nästa steg- det betyder naturligtvis egentligen att man inte ens är 100%. Mot slutet så ville han ta en paus och tänka efter. Efter en veckas tid så visste han fortfarande inte riktigt vad han ville. Och gav väldigt tvetydiga signaler. Vi fortsatte ett tag till och sen ville han vara vänner för att han egentligen inte visste vad han ville utan ville typ tänka på det mer, då avslutade jag. Men jag önskar att jag hade brutit helt och hållet från början så fort jag märkte att han inte var i det helhjärtat. För det är bara en nedtrappning mot slutet, och den utdragna processen där man ömsom hoppas och ömsom är förtvivlad är väldigt jobbig för den som fortfarande vill vara tillsammans. Det är inte schysst av den som håller kvar en att vara så otydlig helt enkelt, för det är vad det handlar om. Han älskar inte dig men han tycker ändå om dig såpass mycket att han inte vill släppa dig fri. Inte schysst.

Nu har jag en ny man och det är som natt och dag att vara med någon som verkligen vill vara med en till 100%. Du är värd att vara med någon som verkligen vill vara med dig. Så sluta träffa honom helt och ta nya tag är mitt råd.

För några dagar sen ville killen prata och kom över till mig för att berätta att han vill göra slut. Förklaringen känns lite flummig, vet inte om det är pga att han inte själv vet säkert eller om han är rädd för att säga vad han verkligen känner/vill.

Så han vill inte göra något för att såra/skada mig medvetet. Och han känner att han inte kan ge mig lika mkt kärlek som jag ger honom, vilket i sin tur ger honom ångest som han mår dåligt över.

Att han behöver fundera är inte pga sina känslor för mig eller barnen, utan för att ?skaffa familj? är en stor grej. Något han planerat/haft som målbild att det bara ska vara idealet ?mamma, pappa, barn?. Nu är inte fallet så och han älskar oss ändå. MEN ändock så är det förstås ett stort steg att kliva in i en befintlig familj och han vill bara skaffa familj en gång, därav vill han vara helt säker att han klarar att leva upp till det:)

Hur har de fyra veckorna varit? Har ni träffats eller haft kontakt på annat sätt? På vems intiativ?

Kul att läsa att du insett att du älskar henne trots allt. Många gånger tror jag kanske inte att man inser vad man har förrän man fått lite distans till det.

Skillnaden för oss är ju att det är han som är utan barn, och att han inte känner sig helt redo för familjelivet. Det är ett stort steg för en som inte har egna barn, att helt plötsligt kliva in i en befintlig familj med barn i tonåren.

Dina två svar ovan säger helt olika saker. Han säger- när han gör slut- att han inte älskar dig lika mycket som du gör, senare skriver du att han inte gör slut pga sina känslor.

Tyvärr ser det inte så ljust ut... han vet att om han fortsätter vara tillsammans med dig kommer det att leda till samboskap och troligtvis fler barn och han vill inte gå så långt med dig. Detta är inget man behöver fundera över, det är något man bara vet, troligtvis har han försökt länge att övertala sig själv att det är rätt men nu gick det inte längre. Kan du se tecken på att han inte varit riktigt lika närvarande sista tiden?

Kontaktade henne o frågade om hon ville träffas på en fika och det ville hon.

Så vi fikade och tog en promenad i nästan 3 timmar.

Köpte en påse godis, samma som hon köpte till mig första gången hon kom hem till mig.

Jag pratade om vad jag kände/varför jag gjorde slut, att jag fortfarande har känslor för henne.

Vi bestämde att vi ska träffas lite mina barnfria veckor och se hur det utvecklar sig.

Är nog så att jag behövde lite distans till allt för att inse vad hon betyder för mig.