Har vi paus eller är det slut?

Han har gjort slut. Inte paus. Utan slut.

Om rätt känslor kommer tillbaka så menar han att då kör ni enligt planerat med flytt och barn. Men bara om hans känslor stämmer.

Vad gäller resan måste du prata med honom och fråga om ni ska åka och sätta upp regler för resan så ni inte sårar varandra. Tex så att ni inte ligger och du får för dig att ni är ihop, fast han inte tycker det..osv.

Att han beter sig schysst och vänligt mot dig betyder ingenting annat än att han inte vill något illa. Hans känslor når bara inte ända fram till där det borde vara.

Lider med dig.

Jag har gjort exakt samma sak mot min flickvän för 4 veckor sedan.

Jag har barn sen tidigare men inte hon. Jag började tveka på mina känslor och gjorde slut. Vi hade riktigt dålig kommunikation. Vi pratade om att sälja mitt hus och bygga nytt. Ritade till och med upp vårt drömhus.

"Problemet" för mig har varit att jag haft fullt fokus på barnen ena veckan och henne andra veckan, nånstans däremellan glömde jag bort mig själv.

Vi träffades på en fika i helgen, helt underbart att träffa henne. Vi pratade med varandra om våra känslor, har aldrig varit så öppna mot varandra. Vi bestämmde att vi ska träffas igen, kanske dejta försiktigt igen. Avslutade fikan med en lång kram på parkeringen, ingen av oss ville släppa varandra.

Har insett att jag älskar denna kvinnan men har aldrig sagt det till henne.

Hoppas verkligen att vi kan hitta tillbaka till varandra.

Det låter exakt som mitt ex. Vi var tillsammans i lite drygt ett år. Han väntade hela tiden på att allt skulle kännas 200% för honom för att ta nästa steg- det betyder naturligtvis egentligen att man inte ens är 100%. Mot slutet så ville han ta en paus och tänka efter. Efter en veckas tid så visste han fortfarande inte riktigt vad han ville. Och gav väldigt tvetydiga signaler. Vi fortsatte ett tag till och sen ville han vara vänner för att han egentligen inte visste vad han ville utan ville typ tänka på det mer, då avslutade jag. Men jag önskar att jag hade brutit helt och hållet från början så fort jag märkte att han inte var i det helhjärtat. För det är bara en nedtrappning mot slutet, och den utdragna processen där man ömsom hoppas och ömsom är förtvivlad är väldigt jobbig för den som fortfarande vill vara tillsammans. Det är inte schysst av den som håller kvar en att vara så otydlig helt enkelt, för det är vad det handlar om. Han älskar inte dig men han tycker ändå om dig såpass mycket att han inte vill släppa dig fri. Inte schysst.

Nu har jag en ny man och det är som natt och dag att vara med någon som verkligen vill vara med en till 100%. Du är värd att vara med någon som verkligen vill vara med dig. Så sluta träffa honom helt och ta nya tag är mitt råd.

Dina två svar ovan säger helt olika saker. Han säger- när han gör slut- att han inte älskar dig lika mycket som du gör, senare skriver du att han inte gör slut pga sina känslor.

Tyvärr ser det inte så ljust ut... han vet att om han fortsätter vara tillsammans med dig kommer det att leda till samboskap och troligtvis fler barn och han vill inte gå så långt med dig. Detta är inget man behöver fundera över, det är något man bara vet, troligtvis har han försökt länge att övertala sig själv att det är rätt men nu gick det inte längre. Kan du se tecken på att han inte varit riktigt lika närvarande sista tiden?

Kontaktade henne o frågade om hon ville träffas på en fika och det ville hon.

Så vi fikade och tog en promenad i nästan 3 timmar.

Köpte en påse godis, samma som hon köpte till mig första gången hon kom hem till mig.

Jag pratade om vad jag kände/varför jag gjorde slut, att jag fortfarande har känslor för henne.

Vi bestämde att vi ska träffas lite mina barnfria veckor och se hur det utvecklar sig.

Är nog så att jag behövde lite distans till allt för att inse vad hon betyder för mig.

Jag hör vad du säger. Men alla hans förbehåll betyder att han inte är 100% säker på att han älskar dig. Annars hade han inte ens funderat på att göra slut. Känner man det till 100% så håller man inte på och velar sådär. Utan då älskar man allt med den personen. Man vill vara en del av den personens liv och allt vad det innebär.

Jag förstår ditt hopp om att det bara är det praktiska, men det praktiska är en ursäkt som är lätt att använda som förevändning, även inför sig själv, när man känner att det BORDE kännas rätt men det inte gör det.

Det är inte lätt att vara mitt i det men utifrån och efteråt så blir det helt uppenbart. Hoppas för din skull att han iaf är man nog att ta ett beslut om vad han vill och inte fortsätter hålla dig på halster längre.

Om killen säger att han inte alls vill involvera sig i något förrän han är 100 % lever han inte som han lär. Det du beskriver i nästan alla dina svar är att han är mer engagerad i  dina barn än vad som är vanligt för en särbo, t ex bio, läxläsning, dansuppvisning mm, hur kan det inte vara att vara engagerad? Han är ju en bonusförälder idag även om ni inte bor ihop.

Jag tycker att det låter som att han har gått in med hull och hår i denna relation och nu vill backa. Hur ser hans historia ut med relationer innan? Har han varit sambo? Hur gammal är han?

Jag har barn och har som sagt varit i exakt samma situation som du, med en man-utan barn- som sa att han älskade mig men inte var redo att gå in i det till 100%.

Efter många utdragna turer av att han inte kunde bestämma sig tog det äntligen slut på riktigt, för att jag ställde krav på att veta om vi hade en framtid eller ej, han kunde inte säga att han säkert ville och då kan inte jag heller gå in i det helhjärtat med barn och allt. Det var först efter det jag blev fri. Nu bor jag med en ny man -utan barn- som är 100% säker på att han älskar mig och vill ha en framtid med mig och vi försöker skaffa ett gemensamt barn. Skillnaden är milsvida.

Oavsett orsak -kanske han älskar dig- så finns det ju ingen framtid om han inte vill ta det steget. Mitt råd är bara att du inte låter det gå för långt, så att du bara går och väntar på honom och han har all makt över att bestämma över er relation. Det är hans oförmåga att vara rak som jag menar är att inte vara man nog. Bara att du är rädd för att fråga honom rakt ut säger ju mycket. Bättre att veta och kunna gå vidare än att hållas i limbo av någon som inte kan bestämma sig.

Sen är det ju lite så att om man gör slut, vilket han har gjort, så kommer det någonstans ifrån....

Om ert förhållande är så bra som  du säger, så borde du inte behöva ställa dessa frågor till  oss,  utan du borde redan veta svaret:

Så har vi en paus och hur ska man förhålla sig till en sån i så fall? Kontakt osv? Och hur länge ska man vänta på honom innan man ger upp? Jag kan vänta hur länge som helst, om jag vet att det ger resultat. Men man mår sjukt dåligt av ovissheten. Och kvällar/nätter är som värst.

Bara det att han inte lämnat ett rakt svar får ju en att fundera på hans ärlighet. Vill han hålla dörren öppen om han inte träffar någon annan?

Han har dumpat dig. Det är motsatsen till att vilja vara tillsammans med någon. Det är också mil från att vilja skaffa barn med någon.

När man vill ha barn med någon så vill man åtminstone ha ett förhållande med den personen. Oftast vill man ha haft en flerårigt, långt, seriöst och stabilt förhållande. Återigen motsatsen till det ni har.

Det är jobbigt att bli dumpad av någon man gillar. Det är också jobbigt att dumpa någon. Ofta så låter man personen behålla lite hopp för att man inte orkar se personen ledsen och inte vill höra personen tjata och be. Taskigt men sant.

De flesta män och kvinnor är 110% säkra på vad dom vill när dom planerar barn och familj. Man känner sig säker, trygg och redo till 110%. Om man inte känner sig redo för familjelivet så beror det på att man inte vill ha familj eller inte vill ha familj med den partnern.

Jag och min make var säkra. Självklart var det stort men vi älskar varandra och hade gjort det väldigt länge så det var ingen osäkerhet alls.

Du tror inte att man kan vara 110% redo utan att man bör köra på iallafall. Hur har det gått i tidigare relationer?

Din exkille vet inte vad han vill eftersom att han inte älskar dig speciellt mycket. Därför gjorde han slut.

Du blir dumpad och samtidigt är du övertygad om att han älskar dig och vill leva med dig... Det är klassiskt. Du förnekar och går ner dig. Gå vidare så hittar du kanske någon som älskar dig på riktigt :)

Klart man får känna sig osäker och få fundera. Men att inte kunna lämna besked  på om man gör slut eller bara vill ha en paus, det är bara oärligt och taskigt.

Ni får ha hur mycket kärlek som helst, men ni kan ju inte kommunicera, eftersom du inte vet själv om det är slut eller inte. 

Men det är ju en bra deal för honom,  att ha en plan B...