Har vi paus eller är det slut?

SwipaHöger skrev 2019-05-27 01:03:18 följande:

För några dagar sen ville killen prata och kom över till mig för att berätta att han vill göra slut. Förklaringen känns lite flummig, vet inte om det är pga att han inte själv vet säkert eller om han är rädd för att säga vad han verkligen känner/vill.

Så han vill inte göra något för att såra/skada mig medvetet. Och han känner att han inte kan ge mig lika mkt kärlek som jag ger honom, vilket i sin tur ger honom ångest som han mår dåligt över.

Att han behöver fundera är inte pga sina känslor för mig eller barnen, utan för att ?skaffa familj? är en stor grej. Något han planerat/haft som målbild att det bara ska vara idealet ?mamma, pappa, barn?. Nu är inte fallet så och han älskar oss ändå. MEN ändock så är det förstås ett stort steg att kliva in i en befintlig familj och han vill bara skaffa familj en gång, därav vill han vara helt säker att han klarar att leva upp till det:)

Dina två svar ovan säger helt olika saker. Han säger- när han gör slut- att han inte älskar dig lika mycket som du gör, senare skriver du att han inte gör slut pga sina känslor.

Tyvärr ser det inte så ljust ut... han vet att om han fortsätter vara tillsammans med dig kommer det att leda till samboskap och troligtvis fler barn och han vill inte gå så långt med dig. Detta är inget man behöver fundera över, det är något man bara vet, troligtvis har han försökt länge att övertala sig själv att det är rätt men nu gick det inte längre. Kan du se tecken på att han inte varit riktigt lika närvarande sista tiden?

Anonym (Ida)

Äldre 28 May 06:31

#11

SwipaHöger skrev 2019-05-27 22:25:46 följande:

Okej, mysigt och roligt att höra :)

Smart att ses lite mer utan barn för att verkligen få egentid, men också för att inte involvera barnen mer än nödvändigt medan ni fortfarande inte är helt säkra på vad ni vill.

VI kvinnor är nog i allmänhet lite mer öppna för att träffa någon med barn i bagaget, medan många män skräms av tanken på att ?helt plötsligt ha två barn?.

Nu är killen grym som person och väldigt omtänksam, och därmed också försiktig med vad han ger sig in på. Jag respekterar honom bara ännu mer av att faktiskt tvekar. Även om det såklart gör ont att det inte är en självklarhet, så förstår jag honom fullt ut. Att skaffa barn är något stort, och dessutom ta sig an någon annans barn är ett stort ansvar som inte alls är självklart för alla. Men han gör det som sagt med bravur!

Han Har själv skilda föräldrar, så har sett för och nackdelar med bonusföräldrar, nya syskon osv. Men det har också gjort att han hyser stor respekt för mina barn, och vill inte alls involvera sig i något han inte till 100% vet att han kommer klara av. För honom skaffar man bara familj en gång.

Om killen säger att han inte alls vill involvera sig i något förrän han är 100 % lever han inte som han lär. Det du beskriver i nästan alla dina svar är att han är mer engagerad i dina barn än vad som är vanligt för en särbo, t ex bio, läxläsning, dansuppvisning mm, hur kan det inte vara att vara engagerad? Han är ju en bonusförälder idag även om ni inte bor ihop.

Jag tycker att det låter som att han har gått in med hull och hår i denna relation och nu vill backa. Hur ser hans historia ut med relationer innan? Har han varit sambo? Hur gammal är han?

Anonym (Ida)

Äldre 29 May 06:25

#17

Killen säger att du känner mer än honom och att han inte vill engagera sig om det inte känns 100, därför har han gjort slut. Dina svar på hur han har agerat innan han gjorde slut betyder inte så mycket eftersom det var under den tiden som han gav allt för relationen, hur agerar han idag? Och kan du lita på honom att han inte kommer försvinna igen nästa gång känslorna inte känns helt rätt?

Du får gärna svara på hur hans historia ser ut? Har han agerat så här förut, dvs gett allt i ett par år för att sedan dra sig ur? Vara superengagerad, mer än normalt ( t ex att älska någon annans barn efter bara något år) för att sedan försvinna?

Anonym (Ida)

Äldre 29 May 22:09

#28

SwipaHöger skrev 2019-05-29 21:50:50 följande:

Det är slut. Han har gjort slut, som jag skrev i mitt första inlägg. Han behöver tid för sig själv. Han har inte nämnt ordet paus. Det är jag som analyserar situationen, och bad därför om input från annat håll, kanske någon som hade varit med om liknande. Men jag märker att en och annan verkar tro att de kan hela vår relation, och vet hur både han och jag känner, vill osv. Vilket är lite komiskt. De kanske ska höra av sig direkt till killen eftersom de tycks veta bättre än honom själv. ;)

Avslutar tråden, då jag inte känner att den gav mig något alls. Tack för era åsikter och för att ni tog er tiden. Trodde dock att familjeliv var ett forum för lite mognare diskussioner, men jag hade fel.

Vad hade du velat att vi skulle skriva? "Han menar nog inte att det är slut egentligen, han vill bara tänka ett tag till sen kommer han tillbaka och skaffar familj med dig"?

Vi har varit i din sist, det är ju därför vi svarar som vi gör. Vi har också suttit och hållit fast vid ord som kanske har stått för något annat än vad som faktiskt sades eller hoppats att agerandet inte egentligen betyder vad det ser ut som.

Du har varit väldigt hård på att vi alla har fel, att han med 100 % älskar dig och att det bara handlar om rädsla och nu vill du avsluta tråden för att vi inte tror som dig? Alla våra åsikter grundar sig på DINA ord, hur DU har beskrivit slutet på er relation och vi är många som har hört och upplevt precis det du beskriver, vi har hört fraserna han sagt till dig och vi vet vad de oftast betyder. Det är familjeliv med, vad jag tycker, erfarna diskussioner (om än kanske inte mogna) även om svaren du får inte är roliga att höra.

Har vi paus eller är det slut?

INNEHÅLL