För lite fostervatten v.21

Hej, varnar för ett väldigt långt inlägg för att kunna ge en bild av den här graviditeten hittills. Vill gärna komma i kontakt med er som varit/är med om liknande.

Jag är 24 år gammal, har alltid varit rädd att jag har väldigt svårt att bli gravid. Men gravid är jag och märkte detta I januari, lyckan var total.

I vecka 7 så fick jag en första blödning, ingen jätte stor men tillräcklig för att skapa oro så jag gjorde ett tidigt ultraljud. Allt såg bra ut, hjärtat tickade på fint och inga som helst tecken på vart det kom ifrån.

Jag hade små blödningar/flytningar ett tag, sedan var det en pause till ungefär vecka 10. Då satt jag i sängen efter jobbet när jag känner att det rinner till, in på toaletten och blodet rinner samt en stor klump ligger i toaletten. Jag faller ihop för jag är ju väldigt säker där och då att detta är ett missfall,

Min sambo och jag åker in typ gyn akuten där blödningen övergår till att det totalt forsar blod. Jag får hjälp och dropp, blir undersökt av läkare som konstaterar att fostret lever och inga tecken på vart denna blödningen kan komma ifrån. Får utskrivet bloddämpande medicin och blir meddelad att missfall är möjligt då detta bara är en ögonblick bild. Blödningen fortsätter lite till och från men inte i en stor mängd, men så att jag behöver ha på mig skydd.

Nästa stora blödning kommer i vecka 19, samma sak händer här en liten klump sedan en stört blödning när vi kommer fram till akuten.

Denna gång blir jag inlagd i två nätter och undersökt hos specialist mödravården, där konstateras att jag har gränslågt med fostervatten.

Kan tillägga att innan denna stört blödning i V20 så har vi gjort 2 försök till RUL där dem har haft väldigt svårt att mäta då våran kille legat i fosterställning. Som jag vet idag är förmodligen för att varit trångt och mindre vatten..

Tillbaka till specialist mödravården, jag får även veta att jag har en skiljevägg i livmodern. En hjärtformad livmoder, som kan göra det svårt för en att bli gravid.. då ägget kan fastna på väggen vilket slutar i ett missfall. Men till sak, jag får åka hem för att göra ett återbesök i V21+0. Där konstateras att det är väldigt ont om vatten, er har minskat och finns endast några små pölar.. dem frågar oss om vi vill avbryta graviditeten pga alla risker och om det ens går vägen att han klarar sig i magen tills han är minsta livsduglig..

Detta gjorde så ont, när jag skriver nu så skriver jag så mycket info att jag inte kan lägga in alla känslor för att det ska bli ett för långt inlägg.

Både jag och min sambo kände att nej.. Vi vill inte avbryta graviditen nu, inte om det finns minsta chans.. Det känns inte rätt!

Vi var på besök idag och fick prata med kurator och barnläkare,samt att jag påpekade om att jag vill att dem kollar mig för infektioner osv.

Så vi tog lite olika blodprover och urinprov för odling och även från slidan.

Jag fick även se att hjärtat fortfarande slår då det är något som ständigt florerar i mitt huvud.

Jag har återbesök på Fredag, för att göra ultraljud..

Allting känns som en mardröm.. :(

Men när ska man vakna ?

Tacksam för svar från någon.

Mvh en väldigt förvirrad och rädd tjej.

95tjej

Äldre 30 May 08:04

#4

Jag försöker tänka lite så också, jag missade en runda på gynakuten tror jag, har varit där totalt 3 gånger med blödning. Ja, håller tummarna inför ultraljudet imorgon att det iallafall finns vatten kvar då det känns lite bättre iallafall.

Ja som jag förstår det, om våran lille klarar sig i magen tills V.23 så kommer jag bli inskrivet till karolinska där man ska påbörja kortison behandling för lungmognaden.

Jag kommer uppdatera med vad som händer.

95tjej

Äldre 30 May 12:15

#6

Åh skönt att höra att det gick så bra för er Lisa! <3

Ja Jag har också läst lite om det, så det är i princip det enda jag gör just nu. Dricker vatten, en vätskeersättning tablett om dagen och tranbärsjuice. Och äter!

Så detta själv igår till läkaren på specialist mödravården, hon sa dock att nej det spelar ingen roll.

Men, jag tänker inte sluta för det! Känns bättre att göra något, än ingenting.

Hoppas hoppas hoppas så att jag ska få min son.

Kram!!

95tjej

Äldre 1 Jun 19:02

#7

Hej, tyvärr har det inte gått vägen för oss..

Efter besöket hos barnmorskan i fredags, så fick vi veta att hjärtat på våran bebis slutat att slå i V 21+4. Det som slog så fint bara dagen innan.

Har aldrig upplevt den här typen utav sorg förut, men jag har verkligen en sån underbar kille som bokstavligt talat plockar upp mig från golvet gång på gång och peppar.

Han känner ju samma sorg som mig, men på något sätt blir det närmare när man har känt den lilla under flera veckors tid..

Vi har under helgen nu bara väntat på att få komma till sjukhuset, nu har dem tydligen stängt för den typ utav verksamhet under helgen. Så 07:00 Måndag ringer jag och ser när jag kan få komma in och påbörja processen..

Jag vet inte riktigt hur det går till, men det verkar som att man åker och får en tablett för att förbereda kroppen, för att sen åka hem och komma tillbaka efter två dagar.

Allt känns så absurt... varför?

Vi är båda sjukskrivna under två veckor, vi bokade idag två flygbiljetter till Spanien där mins föräldrar har en lägenhet.. Vi tog avbeställningsskydd ifall att det blir ytterligare komplikationer, men hade varit så skönt att för en stund bara få sörga någon annan stans än här..

Jag ber att ingen annan ska behöva gå igenom det här.

Lycka till allihopa som läser det här!

Och om du är gravid och läser, var inte rädd.

Det som har hänt mig är inte vanligt att det händer, även fast det händer men det har varit en väldigt orolig graviditet ifrån start kan man säga..

<3

För lite fostervatten v.21

INNEHÅLL