Jag har undrat varför byter man inte efternamn vid giftermål?
Ringar verkar heller inte synas på människor längre, hur kan man då egentligen veta att de är upptagna?
Nä, man får kolla in på Ratsit för att se, man vill ju inte stöta på någon som är gift!
Eller?
Ringar tappas lätt och ens namn är en del av ens identitet. Jag skulle aldrig byta bort mitt ovanliga efternamn mot ett -son namn tex.
Ringar har vi men vi behöll våra respektive efternamn.
Det där med att byta efternamn när man gifter sig är rätt nytt historiskt. Det har länge varit vanligt inom adeln, därifrån spreds det vidare till borgarklassen. Hos allmogen var det fram till senare delen av 1800-talet vanligt att man behöll sitt namn vid giftermål. Likt den tradition som fortfarande ör levande på Island.
Det kan finnas flera anledningar till att man inte vill byta efternamn. Det är ju som någon sa ovan en ganska ny grej. I mina kretsar finns bland annat följande orsaker till att folk inte bytt efternamn:
Båda gillar sina namn och tycker den andres är fult tillsammans med ens eget förnamn.
Man är forskare och då är det betydligt enklare med referenser, rykte osv. om man behåller sitt namn.
Man har ett unikt släktnamn som man vill föra vidare, och partnern vill inte byta.
Man har ett företag som heter samma sak som sitt efternamn, och vill inte byta.
Men de flesta av mina vänner har iofs ringar så du kommer nog inte stöta på dem av misstag 
Som tidigare nämnts är det en ganska ny företeelse att ta makens namn när man gifter sig. Jag har släktforskat, och i kyrkböckerna står hög som låg för det mesta med sitt födelsenamn ända till 1800-talets slut.
De flesta svenskar hade det som kallad patronymikon, dvs sin fars namn samt son eller dotter. I en vanlig bondfamilj kan fadern heta Johan Pettersson, moden heter Lisa Månsdotter och barnen t ex Olof Johansson eller Anna Johansdotter.
Bland borgerliga familjer kommer det in familjenamn som alla har efter kontinental modell, men oftast står även på 1800-talet t ex Josef Marklund och hans hustru Cecilia Strömberg i kyrkoboken. Även bland adeln kan man läsa typ greve Fritz von Stjärna och hans hustru Sofia Knorring etc.
Först i början av 1900-talet blir familjenamnen det vanligaste, så egentligen kanske det är en historisk parentes, varför byta sitt namn till makens?
Som tidigare nämnts är det en ganska ny företeelse att ta makens namn när man gifter sig. Jag har släktforskat, och i kyrkböckerna står hög som låg för det mesta med sitt födelsenamn ända till 1800-talets slut.
De flesta svenskar hade det som kallad patronymikon, dvs sin fars namn samt son eller dotter. I en vanlig bondfamilj kan fadern heta Johan Pettersson, moden heter Lisa Månsdotter och barnen t ex Olof Johansson eller Anna Johansdotter.
Ringar verkar heller inte synas på människor längre, hur kan man då egentligen veta att de är upptagna?
Nä, man får kolla in på Ratsit för att se, man vill ju inte stöta på någon som är gift!