• Fri 7 Jun 2019 16:39
    615 visningar
    9 svar
    9
    615

    Svårt att bli gravid

    Halloj, är en kvinna på snart 30 år. Jag är gift med mitt livs kärlek och allt verkar bra utåt sett. För ett år sedan lyckades vi bli gravida och vi var världens lyckligaste. Men tyvärr så slutade med en blödning, så det blev en MA.. nu har det gått ett helt år sedan vi lyckades första gången.. och det tär så fruktansvärt på mig.

    Vi är dock inte helt barnlösa, jag fick en son när jag var 18 år, som dessutom kallar min man för sin pappa, allt blev bra så.. men det känns så jobbigt att jag inte kan ge min man det.. jag vill också sååå gärna få bli tvåbarnsmamma.

    Har testat med ägglossningstester nu och vi har prickat in helt rätt.. brukar ha mensen på dag 27 och är nu inne på dag 30 men ingen mens i sikte, även om det känns som den ska komma när som helst.. den är nog bara sen, för tog ett test idag och det var negativt.

    Tänkte bara höra hur det går för er andra som också har det lite jobbigare än dom som lyckas på första försöket ?????

  • Svar på tråden Svårt att bli gravid
  • Anonym (.)
    Fri 7 Jun 2019 17:07
    #1

    Hej, jag slutade med mina minipiller för snart 1 år sen, och min kropp har blivit helt förstörd, det verkar som att jag har pcos och ska till gyn så fort jag fått en tid. Ser hela tiden hur folk runtomkring mig går ut med att dem är gravida eller precis fått bebis, och jag har längtat efter detta sen jag va 15 år gammal, är idag 20 och det känns som min dröm om barn bara försvinner längre och längre bort, har liksom ingen ägglossning av mig själv eller nåt..

    Men i ditt fall så skulle jag nog få din partners spermier kollade, så det är full fart i dem, för det verkar ju ändå som din kropp fungerar på ett normalt sätt så anledningen till att du inte blir gravid kan definitivt bero på din partner och inte på dig. Väldigt ofta är det faktiskt mannens ?fel? att det inte blir några barn för hans spermier är för slöa.

  • Fri 7 Jun 2019 17:34
    #2

    Graviditet 1 tog 1.5 år att få till (prickade alltså ägglossning varje gång)- slutade i utomkvedshavandeskap

    Graviditet 2 tog 8 mån att få till- slutade i må v14

    Graviditet 3 tog 3 mån att få till- resultatet ligger bredvid mig några månader gammal <3

    För oss var nyckeln att inte ligga varannan dag som folk säger utan varje dag fråb 1 vecka innan till 1 vecka efter äl. Alla graviditeterna blev till efter det och då på första försöket.

  • Fri 7 Jun 2019 19:51
    #3

    Jag förstår att det är jobbigt att du måste gå igenom tester och grejer, framförallt när du är så pass ung också, men jag tror det kommer att lösa sig för din del :)

    Joo, vi har kollat han och han är okej.. och det var nör vi hade testat han förra gången, innan vi lyckades bli gravida, vilket då också tog det ett år. Men när han hade gjort testet så lyckades vi på en gång. Men det kanske var att man slappna av mer då. Tänkte det skulle bli samma för min del när jag började med ägglossningstest, och fick bekräftat att jag hade ägglossning. Men ska ringa på måndag och höra om jag kan få bli kollad efter sommaren till att börja med och bara njuta av varandra under sommaren ;) kan ju hjälpa bara att veta att man har en tid i augusti.

    Aamon, okeej.. jaaa, det är ju jobbigt när det ska vara så lång väg till dessa underverk, så glad för din skull, pussa den där go kinden från mig ?

  • Anonym (.)
    Fri 7 Jun 2019 23:05
    #4
    FruganL skrev 2019-06-07 19:51:41 följande:

    Jag förstår att det är jobbigt att du måste gå igenom tester och grejer, framförallt när du är så pass ung också, men jag tror det kommer att lösa sig för din del :)

    Joo, vi har kollat han och han är okej.. och det var nör vi hade testat han förra gången, innan vi lyckades bli gravida, vilket då också tog det ett år. Men när han hade gjort testet så lyckades vi på en gång. Men det kanske var att man slappna av mer då. Tänkte det skulle bli samma för min del när jag började med ägglossningstest, och fick bekräftat att jag hade ägglossning. Men ska ringa på måndag och höra om jag kan få bli kollad efter sommaren till att börja med och bara njuta av varandra under sommaren ;) kan ju hjälpa bara att veta att man har en tid i augusti.

    Aamon, okeej.. jaaa, det är ju jobbigt när det ska vara så lång väg till dessa underverk, så glad för din skull, pussa den där go kinden från mig ?


    Ja, på något sätt gör det säkerligen det. :)

    Ah okej! Men det är nog en bra idé, oftast händer det ju också när man inte övertänker det så mycket, när man kopplar av och inte stressar över det liksom och fokuserar på annat.
  • Sat 8 Jun 2019 00:10
    #5
    Anonym (.) skrev 2019-06-07 23:05:18 följande:

    Ja, på något sätt gör det säkerligen det. :)

    Ah okej! Men det är nog en bra idé, oftast händer det ju också när man inte övertänker det så mycket, när man kopplar av och inte stressar över det liksom och fokuserar på annat.


    Det är ju så :) även om man vill så mycket och planerar, så tror jag verkligen att det bästa är att bara slappna av och njuta av varandra, även om det är svårt. Man vill ju inte bara känna sig som en bebismaskin ;)
  • Tue 11 Jun 2019 13:43
    #6

    Jag är 32 år och min man 33. Min dotter från tidigare förhållande blev nyss 7 år och hon kom till på första försöket. Min mans dotter är 10 och hon kom till genast också. Men nu när vi försöker på ett gemensamt så vill det inte ta sig. Igår, efter 19 månader av aktiva försök, plussade jag. Väääldigt svagt än men det är ett plus. Vi har varit på utredningar men de hittar inget ?fel?, oförklarligt barnlösa är diagnosen. Vi fick göra ivf och det här är nu efter första försöket. Vi hoppas det vill stanna kvar <3

    Det har varit jätte tunga månader. Mycket tårar och sorg.

    Hoppas det ska ta sig för er snart <3

  • Wed 12 Jun 2019 17:32
    #7
    niiskuneiti skrev 2019-06-11 13:43:42 följande:

    Jag är 32 år och min man 33. Min dotter från tidigare förhållande blev nyss 7 år och hon kom till på första försöket. Min mans dotter är 10 och hon kom till genast också. Men nu när vi försöker på ett gemensamt så vill det inte ta sig. Igår, efter 19 månader av aktiva försök, plussade jag. Väääldigt svagt än men det är ett plus. Vi har varit på utredningar men de hittar inget ?fel?, oförklarligt barnlösa är diagnosen. Vi fick göra ivf och det här är nu efter första försöket. Vi hoppas det vill stanna kvar <3

    Det har varit jätte tunga månader. Mycket tårar och sorg.

    Hoppas det ska ta sig för er snart <3


    Förstår att det varit en lååång och jobbig väg för er.. för våran del så vet vi ju att vi ka få barn tillsammans, då vi lyckades en gång, som ju tyvärr slutade i missfall.. men den bebisen tog ju ett år att göra, så det är jobbigt att det ska ta ännu längre tid nu.. men jag lever på hoppet om att vi en dag ska lyckas vi också :)

    Åh, vad roligt! Jag hoppaa verkligen att det går bra för er nu och att allting går som det ska :) du får skriva hur det går för er, stor kram!
  • Anonym (Varit gravid 3ggr)
    Fri 2 Aug 2019 14:27
    #8

    Jag fick mitt första barn för 13år sen som tyvärr inte föddes till det här livet.

    Har också en dotter på 10år och en son på 6år.

    Alla 3 är tillverkade trotts olika preventiv medel, kondom, mini piller, hormon spiral.

    Träffade min stora kärlek för 5 år sen och vi försöker få en liten 4a men 7 månader senare är det inte ens tendenser till ett +.

    Min mans föräldrar hade jätte svårt att få barn och fick bara honom. Är det ärftligt? Jag borde ju inte ha problem med tanke på att jag har 3barn?

    Han säger att kommer det så kommer det.

    Men jag börjar oroa mig för hans självkänsla, han visar hela tiden bilder och pratar om kollegor och bekanta som har bebisar eller väntar bebis. Nu har hans närmaste vän precis gått ut med att han ska bli pappa och min man gratulera honom stort sen smet han iväg in på toaletten. Jag vet inte men jag tror han gick in och grät.

    Jag tror inte han vågar testa spermakvaliten i rädsla för att få en negativ dom, men jag känner att vill vi ha hjälp är det bra att börja nån gång.

    Hur gör man? Jag vill inte pressa honom. Han är en underbar bonuspappa och jag vet att han är så värd en egen mini-me.

  • Anonym (Anony­m)
    Sun 11 Aug 2019 21:40
    #9
    Anonym (Varit gravid 3ggr) skrev 2019-08-02 14:27:35 följande:

    Jag fick mitt första barn för 13år sen som tyvärr inte föddes till det här livet.

    Har också en dotter på 10år och en son på 6år.

    Alla 3 är tillverkade trotts olika preventiv medel, kondom, mini piller, hormon spiral.

    Träffade min stora kärlek för 5 år sen och vi försöker få en liten 4a men 7 månader senare är det inte ens tendenser till ett +.

    Min mans föräldrar hade jätte svårt att få barn och fick bara honom. Är det ärftligt? Jag borde ju inte ha problem med tanke på att jag har 3barn?

    Han säger att kommer det så kommer det.

    Men jag börjar oroa mig för hans självkänsla, han visar hela tiden bilder och pratar om kollegor och bekanta som har bebisar eller väntar bebis. Nu har hans närmaste vän precis gått ut med att han ska bli pappa och min man gratulera honom stort sen smet han iväg in på toaletten. Jag vet inte men jag tror han gick in och grät.

    Jag tror inte han vågar testa spermakvaliten i rädsla för att få en negativ dom, men jag känner att vill vi ha hjälp är det bra att börja nån gång.

    Hur gör man? Jag vill inte pressa honom. Han är en underbar bonuspappa och jag vet att han är så värd en egen mini-me.


    Om man försökt aktivt i 12 månader utan plus, så kan man få göra en infertilitwtsutredning genom Landstinget. Kontakta Kvinnokliniken på närmaste sjukhus och säg att ni vill göra en sådan utredning. Det kan vara flera månaders kö.
Svar på tråden Svårt att bli gravid