3 åring plötslig rädd för dagis

Det är ju omöjligt att veta. Men jag kan ju berätta om min erfarenhet.

Min son grät jättemycket på dagis när han var runt treårsåldern. Trivdes inte alls. I hans fall tror jag inte att det var något speciellt som hänt. Eller det var kanske det ur hans perspektiv, men inget konstigt ur vårt vuxna perspektiv. Jag tror att han helt enkelt inte trivdes och kände sig trygg i dagismiljön och aktiviteterna som de hade för de stora barnen 3-5. Innan hade han varit med de små och fått mycket mer närhet till personalen och lugn och ro. Han var mest för sig själv i den åldern också och lekte inte så mycket med de andra barnen, vilket ofta är förväntningen på barn från tre och uppåt.

Det vände när han blev 4 och började leka lite mer med de andra barnen.

Händer med min treåring också just nu. Han gråter varje dag när jag lämnar honom på dagis, klänger sig fast vid mig och vill följa med mig till jobbet. Lärarna säger att han ofta frågar efter mig på dagarna också. Han brukade aldrig vara såhär. Han har alltid varit mammig men aldrig gråtit på morgonen. Vi har ingen förändring hemma. På förskolan älskar vi pedagogerna. Jag vet inte heller vad jag ska göra, är också orolig. Samtidigt som jag förstår att barn genomgår olika faser. Kan inte göra något åt det heller, måste ju jobba. Men det känns skit. Hans tvillingbror gör inte såhär.