Anonym Ellliiin skrev 2019-06-15 20:40:28 följande:
Gör ett gemensamt svar tänkte jag!
Droppet sitter kvar. Spruta 2 i ryggen (kortisonet) är intaget nu på kvällen. Sovit 1,5 timme inatt.... hehe. Smärtan är extrem. Har svåra sammandragningar trots droppet. Kom en kaos våg av förlossningar här runt lunch tiden. Jag glömdes bort och mitt dropp tog helt slut. Fick värkar utan dess lika. Strålade ner i låren och ljumskarna bak i rumpan och jag svettades som en blöt gris.. när sköterskorna tillslut såg mitt larm och fyllde på droppet gick det värsta över efter någon timme.. molvärken sitter dock konstant i bakgrunden..
Varit en läkare som gjort vaginalt ultraljud, undersökning och vanligt ultraljud. Jag har öppnat mig ca 3 cm, min bebis ligger med toppen av huvudet en lillfingers längd ner från troskanten och trycker på konstant samt är helt fixerad. Fått besök av en trevlig kvinna från neo som gav broschyrer och gick igenom allt som skulle ske om hon kommer nu. Känner mig lite smått stressad när jag vet enligt läkarens gissning att hon är här inom 24 timmar med allt som ska hända nu liksom! Mina tankar skenar liksom iväg.. jag har längtat så mycket efter denna lilla tjej och fått hjälp med fertilitet och gått igenom många tuffa år med min man (vi är 25) och nu äntligen lyckades vi och så blir det såhär. Om jag inte redan innan kände mig misslyckad som kvinna så gör jag det verkligen nu...
Jag går in i vecka 30+5 blir det idag, lillan uppskattas till ca 1700-1800 alltså inte jätte liten (+12% idag) alla läkare är positiva till att allt kommer gå bra, min man är hur lugn som helst (tack gode gud amen) och jag känner mig som ett nervvrak som håller skenet uppe för familjen ungefär.. verkar iaf bli en vaginal förlossning då hon i stort sett redan är påväg ut och det känns ganska skönt så jag kan vara hos henne ganska direkt och slippa uppvak osv.. dom har stenkoll på hennes kurvor då hennes hjärtljud gick ner till ca 80 en sväng där, dom misstänkte att jag klämt henne ungefär när jag rörde mig..
Shit vilket långt rörigt inlägg men allt bara flödade.. bestämt mig idag för att skriva ner allt i ett block, för att sen kunna gå tillbaka och kolla vad jag egentligen gick igenom osv. Tror det kan hjälpa mig psykiskt på nåt sätt
Och tack för alla er underbara kvinnor mammor och kanske till och med män för att ni tar er tiden att skriva till mig! Ni är guld!!<3
Varje spruta som du hinner få för lungmognaden är guld värd. Förlossningen kommer gå super bra, du har ettorna team runt dig och våga be om smärtlindring eller allt möjligt.
Var i landet befinner du dig?
Själv spendera jag 3v på neo med min nu 10 månaders. Han var fullgången men fick ett dåligt slut på förlossningen och han förlöstes död, men mår idag hur bra som helst. Svensk sjukvård är grym!!
Vill absolut inte skrämma dig, va inte orolig för utdrivningsskedet, komplikationerna som inträffa mig är högst ovanliga men förstår precis vad du menar när de gäller kvinnlighet osv då jag uppenbarligen inte kan föda normalt och haft svårigheter att bli gravid. Men jag och sambon är fast beslutna om att försöka få ett syskon trotts allt.
Stort lycka till med allt.
När hon väl anlänt ser jag framemot att få höra från dig.
Har du några funderinga tveka inte att fråga